Motstånd mot min mission
Författaren bor i Manaus i Brasilien.
När stavspresidenten hade intervjuat mig inför min mission sade han: ”Det kommer att hända konstiga saker i ditt liv för att få dig att ändra dig.”
Illustration Greg Newbold
Jag blev medlem i kyrkan när jag var 15 år och fyra år senare lämnade jag in min missionärsansökan. Under min intervju med stavspresidenten berömde han mig för mitt beslut att tjäna Herren som heltidsmissionär. Sedan sade den inspirerade ledaren något som gjorde djupt intryck på mig: ”Broder, från och med nu kommer det att hända konstiga saker i ditt liv för att få dig att ångra ditt beslut att tjäna Herren.”
Medan jag väntade på att få min missionskallelse arbetade jag som lärling på Xerox. Tack vare det arbetet kunde jag skaffa mig en del saker som jag behövde för missionen och hjälpa mamma med utgifterna i hemmet. Allt rullade på.
Men så började det hända ”konstiga saker”. Först blev mamma överfallen och avled nästan av sina skador, men som ett mirakel lät en god himmelsk Fader henne överleva.
På den tiden bodde jag med mamma och två yngre systrar i ett hus som vi hyrde. Vi levde på min inkomst och ett mindre arv som mamma hade fått efter min fars bortgång några år tidigare.
En del personer, även medlemmar i kyrkan, frågade: ”Vågar du lämna din mamma i hennes situation och åka på mission?” Jag fick den frågan så ofta att tvivlet började gro.
En dag ringde stavspresidenten mig och berättade att min missionskallelse hade kommit. Han bad mig komma till hans kontor samma kväll för att kunna ge mig det mycket efterlängtade kuvertet från kyrkans huvudkontor. Nyheten gjorde mig både nervös och glad.
Samma dag ville min chef på jobbet tala med mig innan lunch. När jag kom in på hans kontor hälsade han vänligt på mig och vi samtalade i några minuter om min lärlingstid och vad jag hade lärt mig på jobbet. Sedan sade denne mäktige man inom organisationen något som de flesta personerna i stan längtade efter att höra: ”Du har gjort bra ifrån dig som lärling och vi vill anställa dig och behålla dig i gruppen. Vad tycker du om det?”
Det var ett av de svåraste besluten i mitt liv. Sekunderna tickade sakta förbi. Jag kunde nästan höra personerna som frågat mig om jag tänkte överge mamma och lämna henne utan mitt ekonomiska stöd för att gå på mission.
Men jag kom ihåg det jag lärt mig av skrifterna och mina ledare i kyrkan, och på ett mycket heligt sätt visste jag med orubblig visshet att Gud ville att jag skulle verka som heltidsmissionär för hans kyrka. Jag visste att han skulle ta hand om min familj, att jag kunde lita på honom och att allt skulle ordna sig.
Jag förklarade min situation för chefen och hans svar ekar fortfarande i mitt huvud: ”Jag som trodde du var en förståndig ung man och så slänger du bort din största chans här i livet.”
Jag tackade honom innerligt för erbjudandet och 28 dagar senare anmälde jag mig till missionsskolan i São Paulo i Brasilien.
Under min mission såg Herren till min familjs behov genom både vänner i kyrkan och på mirakulösa sätt. Mamma blev återställd och mina systrar och hon fick nya jobb.
Det händer verkligen ”konstiga saker” när vi bestämmer oss för att tjäna Herren. Men jag vill ödmjukt vittna tillsammans med tusentals andra som gett sig ut i Herrens tjänst att mitt liv förändrades tack vare att jag verkade som missionär.