– Släktforskning – jag gör det
Det kan vara lätt och roligt att komma igång. Ungdomar världen över släktforskar och gör skillnad.
Var ska man börja? Du kanske tror att dina släktingar redan har gjort allt som kan göras. Eller så kanske du inte har släktforskat tidigare och det känns svårt att komma igång. Vare sig du börjar genom att föra dagbok, förbereda namn för templet eller lär dig något av dina levande släktingar så kan du delta i släktforskningen på roliga och betydelsefulla sätt.
Föra dagbok: Komma ihåg våra välsignelser
Det är inte lätt att föra dagbok. Vi tror ofta att vi är för upptagna eller trötta eller att våra liv inte är tillräckligt intressanta att skriva om. Jag insåg för några år sedan att det inte är meningen att det ska vara svårt att skriva dagbok och att jag kunde lära mig att älska det.
Jag började med att skriva en sak om dagen. Det spelade ingen roll om det blev mycket eller om det var intressant, jag bara skrev det som jag kom på eller om något som hade hänt under dagen. Det har redan välsignat mig.
En dag hade en person i min familj det svårt och jag visste inte vad jag skulle säga för att hjälpa henne, men så manades jag att läsa en av mina dagboksanteckningar för henne. Jag kunde ge henne en liten del av mig som jag hade skrivit ner i den lilla svarta dagboken och såg att det hjälpte henne känna sig bättre.
Jag lovar att om du börjar skriva ner en sak om dagen så kommer det att göra skillnad i ditt liv. Skriv mycket eller lite, men när du skriver ner välsignelserna du får i ditt liv så hjälper det dig att komma ihåg dem.
Gentry W., Utah, USA
Bli glad av att släktforska: Söka efter förfäder
När jag döpte mig talade många om släktforskning, men jag visste inte hur man forskade eller om jag klarade av det. Jag beslöt mig för att be om det och kände att jag skulle börja på en gång. Det kändes som om mina förfäder var angelägna om att jag skulle börja och att de skulle hjälpa mig hitta informationen som behövdes för att förrättningarna skulle kunna utföras.
Jag började genom att gå en kurs om släktforskning och inom kort kallades jag som släktforskningshandledare. Jag var nervös eftersom jag inte kände till så mycket om det men jag tog emot kallelsen.
En dag besökte jag min farmors syster, som hade dokument som handlade om min farmors mor. Hon ville inte berätta mycket om henne eftersom deras tradition var att inte tala om döda släktingar. Hon sade att nästa dag var årsdagen för min farmors mors död och att hon skulle bränna upp dokumenten. Jag frågade om jag fick skriva av uppgifter från dem först, och det fick jag. Då visste jag att min himmelske Fader skulle hjälpa mig fortsätta släktforska.
Jag arbetade i släktforskningscentret i närheten av templet och upptäckte mer och mer om min släkt. Jag lärde mig att två av mina anfäder var italienska immigranter som hade haft en bondgård i närheten av São Paulo i Brasilien. Min familj hade tappat kontakten med släktingarna på gården, men jag hittade en kusin som skrev en bok om vår släkthistoria. Han gav mig boken, som hade tagit honom nio år att skriva. Han sade att han inte hade vetat varför han skulle skriva den, men att det hade känts som om den skulle hjälpa någon i framtiden. Jag visste att Elias ande hade inspirerat honom.
Mina upplevelser lärde mig att arbetet vi utför är heligt. Våra förfäder behöver vår hjälp och står vid vår sida för att hjälpa oss.
Gabriel D., Brasilien
Tempeltjänst: Heliga förrättningar
Jag är den enda medlemmen i kyrkan i min släkt. Jag har lärt mig att dop för de döda är en av de heliga förrättningarna. Jag var med på en guidad tur av templet och medan guiden berättade om förrättningarna hörde jag en stilla tyst röst som sade till mig att gå till släktforskningscentret och lämna in en begäran om förrättning för min avlidna mamma. Det gjorde mig glad när FamilySearch senare bekräftade att hennes tempelförrättningar var gjorda. Det stärkte mitt vittnesbörd och jag vet att en av anledningarna till att vi är här på jorden är att hjälpa våra förfäder ta emot Jesu Kristi sanna evangelium.
Marvin S., Filippinerna
Följ maningen: Lär av levande släktingar
Jag hade tagit examen från high school när jag kände mig manad att besöka både mina far- och morföräldrar. Jag hade lite tid över och insåg att den här möjligheten kanske inte kommer tillbaka, så jag tillbringade en vecka vardera hos mina mor- och farföräldrar.
Under den tiden gick jag igenom gamla lådor, läste gamla brev och tittade på gamla bilder. Jag skrev ner mina mor- och farföräldrars historia, gick runt på kyrkogårdar och besökte platserna där mina mor- och farföräldrar och deras släktingar hade bott och arbetat. Det var roligt! Jag lärde mig så mycket om mina förfäder, mina mor- och farföräldrar, mina föräldrar och mig själv. Jag insåg att mitt liv skulle ha sett mycket annorlunda ut om det inte hade varit för mina förfäder.
När jag kom hem hade jag med mig omkring 1 000 förfäders namn, och jag har fått möjlighet att utföra tempelförrättningar för många av dem. Ett av de bästa besluten jag någonsin gjort var att följa den Helige Andens maningar och besöka mina mor- och farföräldrar.
Shenley P., Kalifornien, USA
Känna sig som hemma: Ta namn till templet
Jag bad pappa om hjälp att komma på släktforskningsmål för Personlig tillväxt och han förklarade att han hade hittat namnen på några släktingar för flera år sedan men inte hade haft tid att göra i ordning namnen för templet. Jag kunde hjälpa honom genom att se till att de här släktingarna fick möjlighet att ta emot templets välsignelser.
Under de kommande månaderna satt jag på söndagens eftermiddag och kväll och skrev in namn i datorn och lyssnade på när pappa berättade om vår släkt. Vi beställde till och med mikrofiche så vi kunde få tag på mer information. Ibland när det var svårt att tolka de gamla filmerna bad jag en stilla bön och tog sedan fram ett papper för att kalkera av bilderna. Då började namnen ta form.
Till slut hade jag samlat många namn på förfäder, och ungdomarna i församlingen hjälpte oss utföra dopen. Mina föräldrar och andra i församlingen tog sedan namnkorten och utförde resten av templets förrättningar.
Plötsligt var det dags för mig att förbereda mig för att komma till templet för att ta emot min egen begåvning. Jag var glad men också nervös.
På väg till templet förklarade pappa att han hade hittat några namnkort som jag hade tagit fram för mitt projekt i Personlig tillväxt. En del av dem hade hamnat på fel plats, så han hade med sig kort för mamma, min fästman och sig själv. Han läste upp namnen på dem och jag kom ihåg dem från när jag hade arbetat på projektet.
När jag ingick heliga förbund i templet kände jag mig omsluten av nära och kära på båda sidor av slöjan. Jag kände en djup frid över att jag kan vara tillsammans med min familj för evigt.
Holly P., Idaho, USA