En omtänksam och modig profet
President Henry B. Eyring
förste rådgivare i första presidentskapet
Jag känner mig hedrad över inbjudan att tala vid begravningen för en mäktig Guds profet, president Thomas S. Monson. Mitt hjärta känner för hans familj och för alla som sörjer hans bortgång. Det finns miljontals människor över hela jorden som delar denna känsla av förlust. Han var älskad av dem som kände honom genom hans berörande och inspirerande tal och genom hans ledarskap. Hur många personer som älskade honom på grund av hans personliga godhet vet endast den Gud som sände honom att vårda sig om dem.
President Monson tog ofta hand om andra under sin verksamhet. Han kunde gå och besöka någon behövande, känna en maning att gå till någon annan medan han var där, och så vidare. Mer än en gång sa en person som fick besök: ”Jag visste att du skulle komma.” Han eller hon kanske visste, Herren visste nog, men president Monson visste det inte från början. Men de som visste att han skulle komma visste också att Gud älskade dem tillräckligt för att sända sin tjänare. De kände Guds kärlek genom president Monsons godhet mot dem. Kärleken till Gud och kärleken till Guds barn genomsyrade hans liv.
Den kärleken kom tidigt och förblev hos honom ända till slutet. I sitt personliga tjänande och ledarskap i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, såg han dessa ord av profeten Jesaja som Guds ord. Jesaja skrev om fastelagen, som fokuserar på omsorg om behövande:
”Dela ditt bröd åt den hungrige, skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.
Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.
Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ’Se, här är jag.’ …
Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter” (Jes. 58:7–9, 11).
Under hela sitt liv i Herrens tjänst vårdade sig president Monson om de timligt och andligt behövande, och han fick de utlovade välsignelserna. När han anropade Herren i bön, svarade Herren. Och till Thomas Monson kom förvissningen att Herren var där.
President Monson citerade ofta löftet att Herren är med oss när vi tjänar honom trofast. I hans erfarenhet var dessa löften sanna.
Läran och förbunden 84:88 var ett älsklingsställe: ”Den som tar emot er, hos honom skall även jag vara, ty jag skall gå framför ert ansikte. Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er.”
Eftersom president Monson visste att det löftet var verkligt, var han optimistisk. Det gjorde honom också modig. När han måste fatta svåra och avgörande beslut, väntade han sig att Herren skulle besvara hans bön och visa honom vägen. När han kallades till vad som verkade vara farliga eller riskfyllda situationer var andra rädda, men han kände ingen fruktan. Han trodde att Herren gick framför honom och att änglar fanns runtomkring honom för att uppehålla honom. Det visade sig vara sant. Hans dotter Ann, som har talade så rörande i dag, stod vid hans sida i timmar innan han gick bort. Jag hade förmånen att vara där. När jag såg på hans ansikte tänkte jag att Herrens löfte uppfylldes. Han hade omgivits av och uppehållits av mänskliga änglar – och kanske fler.
Jag kände förvissningen att den uppståndne Herren, som gått före honom till andevärlden, väntade med öppen famn. Jag kände ett brinnande vittnesbörd, som jag nu bär för er, att president Monson kände Herren, att han hade renats genom försoningen när han gav allt i tjänandet av Herren och av Faderns barn. Han hade kommit att känna Herren. Han älskade Herren. Och han sa att han visste att Herren älskade honom.
President Monson levde det liv som kung Benjamin anbefallde oss:
”Jag säger till er: Jag vill att ni skall komma ihåg att alltid bevara namnet skrivet i era hjärtan så att ni inte blir funna på Guds vänstra sida utan så att ni hör och känner den röst med vilken ni kallas, och likaså det namn vid vilket han skall kalla er.
Ty hur kan en människa känna den mästare som hon inte har tjänat och som är en främling för henne och är långt borta från hennes hjärtas tankar och avsikter? …
Därför vill jag att ni skall vara ståndaktiga och orubbliga, alltid rika på goda gärningar så att Kristus, Herren Gud den Allsmäktige, kan besegla er som sina, så att ni kan föras till himlen för att få evig frälsning och evigt liv” (Mosiah 5:12–13, 15).
Jag vittnar om att Jesus är Kristus. Jag bär högtidligt vittne om att tack vare hans syndfria liv och hans oändliga försoning ska alla vår himmelske Faders barn som kommer till dödligheten uppstå. Genom änglars betjäning återgavs de fullständiga prästadömsnycklarna till Joseph Smith, återställelsens profet. Dessa nycklar har förts vidare i en obruten kedja till president Thomas S. Monson. De innefattade makten att besegla familjer tillsammans för evigt. President Monson visste detta och vittnade om det. Prästadömets makt ska fortsätta i Frälsarens kyrka på jorden tills han kommer igen.
President och syster Monson var beseglade genom den makten. Jag ber om en välsignelse över alla deras efterkommande, att de må ha förvissningen att Herren vakar över dem och att de må förvänta en härlig och evig återförening av familjen. I Jesu Kristi heliga namn, amen.