Porträtt av tro
Berglind Guðnason
Árnessýsla, Island
Berglind (till vänster) med sin syster Elín (till höger). När Berglind upplevde den djupaste depression hon någonsin hade drabbats av kände hon att hon inte kunde fortsätta. Genom att vara öppen om sina svårigheter mot familj och vänner har hon blivit helad andligt och känslomässigt tack vare redskapen som vår himmelske Fader ger.
Mindy Selu, fotograf
Jag har kämpat med depressioner sedan jag var 13. Vid en tidpunkt var det så illa att jag försökte ta mitt liv. Allt kändes bara så hopplöst just då. Jag tänkte: Jag kommer aldrig att bli glad. Jag kommer aldrig att åstadkomma någonting.
Vid en punkt trodde jag att lösningen på mina problem var att lämna kyrkan, för allting kändes så hopplöst. I Island är det så lätt att göra sådant som man inte ska göra. Kyrkan är så liten här. Det var bara jag och mina syskon i kyrkans klasser när jag växte upp. Jag kände mig ensam och ett tag tyckte jag inte om att gå i kyrkan.
De flesta i Island motsätter sig religion. Man börjar dricka tidigt. Jag hamnade i det där och var inaktiv ett tag. Det är inget jag är stolt över, men det är en erfarenhet och jag har lärt mig av den. Jag läste ett tal av äldste Jeffrey R. Holland och gillade det han sa: ”Det förflutna ska vi lära oss av men inte leva i. … När vi har lärt oss det vi behöver lära oss … ska vi se framåt och tänka på att tro alltid pekar mot framtiden.”1
En dag när det var riktigt tufft läste jag min patriarkaliska välsignelse. Medan jag läste insåg jag att jag har en framtid. Gud har en plan för mig, och han älskar mig faktiskt. Jag har fått så mycket ljus och glädje i mitt liv genom att gå i kyrkan, ta sakramentet, läsa i skrifterna och be. Snart insåg jag att ”det här hjälper mig faktiskt”. Jag visste då att jag alltid ville ha evangeliet i mitt liv. Efter allt jag har varit med om vet jag att evangeliet har räddat mitt liv, och jag är så glad för det.
Det har verkligen hjälpt att prata med min familj och mina vänner om min depression. Det ledde också till mer hjälp. Jag ville inte ta några mediciner eller gå i terapi. Jag sa hela tiden till mig själv: ”Jag har Gud.” Men Gud ger oss många andra redskap, till exempel medicin och terapi, som vi ska använda som tillägg till det andliga.
När jag började läsa i skrifterna mer varje dag och närma mig Gud genom bön så fick jag många välsignelser och uppenbarelser om att mitt syfte är att hjälpa andra. Det känns som om många av oss drabbas av psykisk ohälsa och att vi försöker dölja det. Min depression och andra svårigheter har lärt mig att det är bättre att vara öppen och ha kontakt med andra. En vän öppnade nyligen sitt hjärta för mig om sina svårigheter med depression. Vi pratade om det och kunde verkligen förstå varandra.
Vi märker inte alltid vad andra har för svårigheter, men ibland går jag ut och tittar jag mig omkring på andra och inser att Gud känner var och en av oss. Han älskar oss och vet precis vad vi går igenom. Och vi kan hjälpa varandra.
Genom min kamp mot depression har jag lärt mig att fråga vad jag kan lära mig av den här prövningen i stället för varför jag får den här prövningen. Jag älskar Ether 12:27 där det står att det svaga kan bli starkt om vi har tro på Jesus Kristus. Det är alltid en tröst för mig.
Vi valde alla att komma hit till jorden. Vi visste att vi skulle drabbas av prövningar. Det är det som gör livet så underbart. För vi vet att det kommer bättre tider. Vi vet att om vi följer Frälsaren genom varje svår fas så kan vi få evigt liv och alla välsignelser som väntar på oss.
Jag har definitivt märkt hur jag har förändrats genom min depression. Frälsarens försoning är verklig, mitt hjärta har förvandlats och jag har blivit starkare. Det känns som om jag är en annan person nu än vad jag en gång var. Andra lägger märke till det och säger: ”Du har förändrats.” Och en tjej från skolan sa: ”Jag ser en skillnad och ett ljus i dig.” Det är konstigt, för hon är inte ens medlem i kyrkan och vi hade egentligen aldrig pratat förut.
När jag var som mest deprimerad sa andra till mig: ”Det kommer att bli bättre.” Jag blev så trött på att höra det men även om det låter konstigt är det sant.
Men man måste vilja bli bättre. Jag har lärt mig att man inte kan förvänta sig att bli bättre om man inte gör något. Du måste vilja vara glad och tro på att du har potential och en framtid. Det är viktigt att komma ihåg att det finns så många som älskar dig, bland annat din himmelske Fader. De är alla där för att hjälpa dig.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli så lycklig som jag är nu. Vissa dagar är fortfarande jobbiga, men med redskapen som Herren har gett mig klarar jag det. Numera när jag känner att jag börjar bli deprimerad så säger jag till mig själv att jag är älskad, att jag har andra att prata med och att allt kommer att bli bättre.
Depressionen har gjort Berglind mer uppmärksam på hur vi kan hjälpa varandra igenom prövningar. ”Gud känner var och en av oss. Han älskar oss och vet exakt vad vi går igenom. Och vi kan hjälpa varandra.”
Berglind har märkt en förändring hos sig själv genom sina prövningar. ”Frälsarens försoning är verklig”, säger hon. ”Mitt hjärta har förvandlats och jag har blivit starkare. Det känns som om jag är en annan person nu än vad jag en gång var.”
”När jag började läsa i skrifterna mer varje dag”, säger Berglind, ”fick jag många välsignelser och uppenbarelser om att mitt syfte är att hjälpa andra. Jag älskar Ether 12:27 där det står att det svaga kan bli starkt om vi har tro på Jesus Kristus. Det är alltid en tröst för mig.”