En liten fågel påminde mig
Laura Linton
Utah, USA
Illustration Carolyn Vibbert
Jag var 26 när min man och jag förlorade vårt första barn. När Kennedy bara var 13 månader gammal fick vi veta att hon hade en hjärntumör. Efter tre operationer, fem omgångar kemoterapi och många mediciner och behandlingar avled hon i våra armar 20 månader gammal.
Det var förkrossande att förlora min vackra, nyfikna och energiska lilla flicka. Hur kunde det här hända? Hur skulle jag kunna gå vidare? Jag hade så många frågor, men jag hade inga svar. Ett par dagar efter begravningen besökte min man och jag graven som fortfarande var täckt av vackra rosa blommor och band från begravningen.
Medan jag tänkte på min dotter såg jag en liten fågelunge, allt för liten för att flyga, hoppa omkring på gräset. Fågeln påminde mig om Kennedy, för hon älskade djur. Fågeln hoppade fram till graven och lekte bland banden och blommorna. Jag log och insåg att det var exakt vad Kennedy skulle tycka om. Sedan hoppade fågeln fram till mig. Jag vågade inte röra en muskel. Den lilla fågeln hoppade fram ända intill mig, lutade sig mot mitt ben, blundade och somnade.
Jag kan knappt förklara vad jag kände i det ögonblicket. Det kändes som om jag fick en kram av min Kennedy. Jag kunde inte hålla om min dotter, men den här lilla fågeln – en av vår himmelske Faders skapelser – kunde komma och vila sitt lilla huvud mot mig och påminna mig om att min himmelske Fader var medveten om min smärta och alltid skulle finnas där för att trösta mig och hjälpa mig igenom den här prövningen.
Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”När enbart ord inte kan ge den tröst vi behöver … när logik och förnuft inte kan ge tillräcklig insikt om livets orättvisor och olikheter … och när det känns som om vi är fullständigt ensamma, då kan vi i sanning välsignas av Herrens innerliga barmhärtighet” (”Herrens innerliga barmhärtighet”, Liahona, maj 2005, s. 100).
Jag hade fortfarande inte alla svar på mina frågor, men denna ömma barmhärtighet försäkrade mig om att både Kennedy och jag är älskade av vår himmelske Fader och att jag, genom Hans Sons Jesu Kristi försoningsoffer, kan hoppas på att Kennedy, min man och jag en dag får vara tillsammans igen som en familj.