Överväldigad? Fokusera på Kristus

Victoria Passey

Kyrkans tidskrifter

När mina ansvar som medlem i kyrkan kändes överväldigande, förändrade Kristus mitt hjärta och hjälpte mig förstå principerna i hans evangelium.

Om jag skulle sammanfatta de senaste åren med ett enda ord, skulle det vara utbrändhet. Allt kändes för mycket – ibland också mina ansvar som medlem i kyrkan – vilket gjorde det svårt att veta vad jag egentligen borde bry mig om eller hur jag skulle använda den lilla energi jag hade.

Vi har av president Russell M. Nelson fått det kloka rådet att ”i allt större grad vända [våra] hjärtan, sinnen och själar till vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus”¹ i dessa svåra tider.

När jag försökte tillämpa det här rådet i mitt liv kände jag mig först bara ännu mer överväldigad och tänkte att jag behövde följa varje riktlinje på ett fullkomligt sätt för att mina ansträngningar skulle göra skillnad. Men Anden påminde mig milt om att ”det krävs inte att [vi] löper fortare än [vi] har krafter till” (Mosiah 4:27). Jag insåg att jag behövde fokusera på det allra viktigaste först – Kristus.

Profeten Joseph Smith lärde att ”de fundamentala principerna i vår religion är apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus, att han dog, begravdes och uppstod på den tredje dagen och uppsteg till himlen. Allt annat som tillhör vår religion är endast tillägg till detta.”²

Genom att stärka min kunskap om Kristus har jag fått hjälp att bygga upp mitt vittnesbörd om de viktigaste lärdomarna i hans evangelium, vilket har hjälpt mig att förstå orsakerna till allt vi befalls och får rådet att göra: allt riktar vårt fokus mot Kristus.

Att förstå Kristus

I liknelsen om talenterna (se Matteus 25:14–30) gav en man tre tjänare andelar av sin förmögenhet innan han gav sig av på en lång resa. När han kom tillbaka hade två av tjänarna investerat sina talenter och belönades, medan den tredje hade gömt sin talent och blev utkastad.

Vi kanske undrar hur tjänarna visste vad de skulle göra med sina talenter. Alla tre hade ”förmåga” (Matteus 25:15) och visste hur de skulle investera, men den tredje valde att inte använda sin kunskap. Han förstod sin uppgift, men han kanske inte förstod sin herre.

Med en stor kunskap om Kristus behöver vi inte ”[befallas] i allt” utan känner Kristus och hans lärdomar tillräckligt väl för att ”göra mycket av egen fri vilja och åstadkomma mycket rättfärdighet” (Läran och förbunden 58:26–27). Det är ofta så att ju mer vi känner honom, desto mer återspeglar våra handlingar hans vilja för oss.

Herren hoppas att vi ska använda våra förmågor till att lära av honom och efterlikna ett kristuslikt beteende i våra egna liv – i huvudsak förväntar han sig att vi ska bli som han.³

Lär dig av honom

Att lära sig om Kristus är en evig strävan, och han stöder oss hela vägen. Det finns en metod i utbildningsvärlden som kallas stöttning. Lärare använder den här metoden för att hjälpa eleverna få större förståelse och oberoende i lärandet.⁴ På samma sätt kan vi säga att Kristus, som Läromästaren, använder stöttning för att hjälpa oss att växa i hans evangelium och lära av honom (se Matteus 11:29; se även v. 28; Läran och förbunden 19:23).

Som Jesu Kristi lärjungar stärker vi ständigt vår kunskap om det vi vet och bygger på den kunskapen ”rad på rad, bud på bud” (2 Nephi 28:30). När vi stärker vår kunskap om Kristus kan han anförtro oss ytterligare kunskap, ”för åt den som tar emot ska jag ge mer” (2 Nephi 28:30).

Tänk på hur vi undervisas som barn. Små barn behöver ständiga påminnelser för att stärka sin kunskap om det som deras föräldrar redan har undervisat om; på lekplatsen kan ett litet barn behöva påminnas mer än dussintals gånger om att inte stoppa jord i munnen. Men när de växer och mognar gör deras kunskap om de här principerna det också, och deras föräldrar kan hjälpa dem att lära sig något nytt.

Det kommer tillfällen när vi går bakåt och kanske behöver lära oss något om igen, men det är det stöttning handlar om – vi är alla elever i behov av vår Läromästares hjälp. Kristus utförde försoningen så att vi, med ödmjukhet och tro, kan vända oss till honom genom omvändelse och bli undervisade igen.

Följa hans bud

Som en del av vår himmelske Faders och Kristi utbildning för oss, får vi vägledning om att leva rättfärdigt. Ibland innebär den här vägledningen specifika riktlinjer som vi bör följa. Vi kan se de här riktlinjerna som en del av den stöttning Kristus ger oss – specifika instruktioner som hjälper oss att stärka vår kunskap om de evangelieprinciper de representerar.

Tänk till exempel på evangelieprincipen anständighet. Häftet Vägledning för de unga ger en mycket specifik, handlingsbar definition av oanständig klädsel: ”Allt som är åtsittande, genomskinligt eller på annat sätt avslöjande.”⁵ När vi följer den här riktlinjen kan det hjälpa oss att stärka vår insikt om allt vad anständighet egentligen är – en inställning av ödmjukhet, redbarhet och att ”ära … Gud” (1 Korintierbrevet 6:20)⁶ – tills våra hjärtan förändras och våra handlingar för att komma närmare Kristus blir en del av vår natur.

När jag tillämpade det här förändrade tankesättet på alla ”att göra-saker” som jag kände att jag behövde åstadkomma i evangeliet, började mina ökade känslor av utbrändhet att övergå till känslor av tro. Mina bördor kändes lättare när jag fokuserade på de viktigaste evangelieprinciperna som varje att-göra-sak eller befallning representerade. Tionde lärde mig om att tillämpa helgelselagen i mitt liv. Att gå i kyrkan varje vecka för att ta sakramentet blev en lektion om Frälsarens försoning. Plötsligt kändes det som om det fanns en andemening, och inte bara en bokstavlig mening, med Guds lagar i mitt liv.

Att låta honom förändra hjärtat

När vi fokuserar på Frälsaren och låter honom förändra vårt hjärta blir Guds bild ”inpräntad i [vårt] ansikte” (Alma 5:19). Han vill att vi inte bara ska följa honom utan också bli som han, tänka och handla som han skulle göra, lära känna honom.

Hur kunde den siste tjänaren i liknelsen om talenterna (se Matteus 25:14–30) säga att han kände sin herre, men ändå göra tvärt emot det han ville? Han kan på ett ytligt plan ha uppfattat sin herre som ”en hård man” (Matteus 25:24), medan den ”gode och trogne tjänaren” (se Matteus 25:21) förstod sin herres innersta väsen.

För att verkligen känna vår himmelske Faders och Frälsarens innersta väsen behöver vi stärka vår kunskap om deras grundläggande evangelieprinciper. Kristus undervisade om flera av de här grundprinciperna i Johannes 3:3–21, bland annat om sin försoning och Guds kärlek till oss. Vi lär oss mer av de två stora buden: att älska Gud och att älska vår nästa som sig själv (se Matteus 22:37–39).

Alla buden och våra förbund och ämbeten i evangeliet kan leda oss till de här grundprinciperna, som i sin tur leder oss till Kristus. Fundera över hur andra lärdomar bidrar till att betona viktiga sanningar i evangeliet. Vad lär sakramentet dig om Guds kärlek till dig? Vad lär stödverksamheten dig om din kärlek till Gud?

Fokusera på honom

När vi ser buden och våra ansvar som Kristi lärjungar mest som besvärliga måsten, kan våra känslor av utbrändhet få oss att ifrågasätta om det är värt besväret att följa dem. Med det här tankesättet kan vi börja känna oss bittra och börja se buden som begränsande och orättvisa. Men när vi förstår planen för vår lycka med dess fokus på Jesus Kristus, hjälper det oss att fokusera på meningen med allt det som Herren ber oss göra och det kan förvandla våra ansvar från simpla till meningsfulla (se Alma 12:32).

När det känns omöjligt att veta vad som är viktigt eller vad som är värt vår begränsade energi, låt oss då ”utöva en smula tro” (Alma 32:27) på att Kristus är vägen och att förbundsstigen leder oss till honom. Låt oss ”pröva [hans] ord … även om [vi] inte kan göra mer än önska att tro” (Alma 32:27). När vi gör det kan vi se hur allting kretsar kring Frälsaren – kanske till och med de saker som du har svårigheter med i evangeliet. Tänk om allt leder till Kristus, hans försoningsoffer och hans uppståndelse? Tänk om alltsammans pekar på hans och vår himmelske Faders kärlek till oss?

När jag har gjort Kristus till grunden för mitt vittnesbörd har tyngden av utbrändhet känts lättare. Jag blir fortfarande överväldigad ibland, men när jag åter ställer in mitt fokus på honom inser jag att det som betyder mest är mina ansträngningar, både stora och små, att komma närmare honom varje dag.