Vår bästa offergåva

Dean Cooper, Washington, D.C., USA

När vi inviger ett tempel säger vi till Herren: ”Här är vår offergåva. Den är det bästa förmår.”

Omkring två veckor före återinvigningen av Washington D.C. tempel i augusti 2022 lade min chef och jag märke till att en av avenbokarna som ledde upp till templet såg sjuk ut. Den hade blivit gles i mitten och hade en del skrovliga grenar.

Som templets trädgårdsmästare kände jag mig bekymrad över att det vackra tempelområdet var redo utom på just det här lilla stället. Trädet stod bredvid fontänen nära ingången till templet.

Vi hade ett friskt reservträd som växte i närheten och vi pratade om möjligheten att byta ut det friska trädet mot det sjuka. Men först måste vi gräva upp gångbanan och gräset intill och sedan flytta sprinklern och elledningarna som gick genom området. Min största rädsla var att vi skulle dra upp det sjuka trädet, plantera om ersättningsträdet och inte hinna få allt runt trädet att se bra ut i tid för återinvigningen.

När jag berättade för min fru Carolyn att vi kanske måste flytta på trädet, svarade hon: ”Kapa bara av de skrovliga grenarna så ska jag få mina skriftsystrar över hela landet att be för trädet. Tempelområdet är Herrens. Han kommer att välsigna trädet.”

Carolyn har en grupp vänner som hon kallar sina skriftsystrar – medlemmar i kyrkan som tidigare bodde i samma församling. De studerade Kom och följ mig tillsammans tills alla flyttade, men de håller fortfarande kontakt. När böner behövs vänder de sig till varandra.

När Carolyn berättade för dem om det sjuka trädet berättade de vidare för sina barn och andra familjemedlemmar. Carolyn hade ingen aning om hur många som bad för trädet, men hon hade tro på att vår himmelske Fader skulle höra deras böner.

Inom bara några dagar fick trädet nya löv som fyllde det glesa partiet. ”Självklart ser det bättre ut”, sa Carolyn. Hon skickade bilder av trädet till sina skriftsystrar och sa: ”Se hur Herren svarade oss!”

Jag visste att folk bad för trädet, så jag blev inte heller förvånad. Jag visste också att president Russell M. Nelson snart skulle välsigna templet och tempelområdet under sin invigningsbön. Trädet skulle bli bra.

Vi var tacksamma för att Herren hade hedrat vår offergåva och vår tro.