Kapitel 17 Alma och hans folk flyr En dag när Almas folk arbetade på fälten gick en lamanitisk här över gränsen till deras land. Mosiah 23:25 Nephiterna blev rädda och sprang till staden för att ta skydd. Alma bad dem komma ihåg Gud, så skulle han hjälpa dem. Nephiterna började be. Mosiah 23:26–28 Herren uppmjukade lamaniternas hjärtan och de skadade inte nephiterna. Lamaniterna hade gått vilse när de försökt finna kung Limhis folk. Mosiah 23:29–30 Lamaniterna lovade Alma att de skulle låta hans folk vara i fred om han talade om för dem hur de skulle hitta tillbaka till sitt land. Alma visade dem vägen. Mosiah 23:36 Men lamaniterna höll inte sitt löfte. De satte vakter runt landet, och Alma och hans folk var inte längre fria. Mosiah 23:37 Lamaniternas kung gjorde Amulon till ledare för Almas folk. Amulon, som varit nephit, hade varit en av kung Noas onda präster. Mosiah 23:39; 24:8–9 Amulon tvingade Almas folk att arbeta mycket hårt. De bad för att få hjälp, men Amulon sa att om man upptäckte någon som bad, så skulle den dödas. Människorna fortsatte be i sina hjärtan. Mosiah 24:10–12 Gud hörde deras böner och stärkte folket så att deras arbete kändes lättare. De var glada och tålmodiga. Mosiah 24:14–15 Gud var glad för att folket var trofast. Han sa till Alma att han skulle hjälpa dem fly från lamaniterna. Mosiah 24:16–17 Under natten samlade folket ihop sin mat och sina djur. Nästa morgon gjorde Gud så att lamaniterna sov medan Alma och hans folk lämnade staden. Mosiah 24:18–20 När de vandrat i tolv dagar kom folket till Zarahemla, där kung Mosiah och hans folk tog emot dem med glädje. Mosiah 24:25