Kapitel 49 Mormon och hans lärdomar Många år efter Jesus Kristus besök hos nephiterna lämnade en liten grupp människor kyrkan och kallade sig lamaniter. 4 Nephi 1:20 Till slut blev nästan alla människor onda, både nephiter och lamaniter. 4 Nephi 1:45 En rättfärdig man, Ammaron, hade de heliga uppteckningarna. Den Helige Anden bad honom att gömma dem på ett säkert ställe. 4 Nephi 1:48–49 Ammaron talade om för Mormon, en tioårig pojke, var uppteckningarna hade gömts. Ammaron visste att han kunde lita på Mormon. Mormon 1:2–3 När Mormon blev 24 år skulle han hämta Nephis plåtar och skriva om sitt folk på dem. Mormon 1:3–4 När Mormon var elva år började ett krig mellan nephiterna och lamaniterna. Nephiterna vann och det blev fred igen. Mormon 1:6, 8–12 Men nephiterna var så onda att Herren tog bort de tre lärjungarna. Därför hände det inte några underverk längre, och de sjuka helades inte. Den Helige Anden vägledde inte längre människorna. Mormon 1:13–14 När Mormon var 15 år fick han besök av Jesus Kristus. Mormon lärde känna Frälsaren och hans godhet ännu mer. Mormon 1:15 Mormon ville predika för folket, men Jesus sa nej, för människorna var alltför onda. Deras hjärtan var upproriska mot Gud. Mormon 1:16–17 Snart började ett nytt krig. Mormon var stor och stark, och nephiterna valde honom att leda deras här. Mormon 2:1 Nephiterna krigade mot lamaniterna i många år. Mormon försökte uppmuntra sitt folk att kämpa för sina familjer och hem. Mormon 2:23 Men nephiterna hade blivit så onda att Herren inte ville hjälpa dem. Mormon 2:26 Mormon sa till nephiterna att de bara skulle skonas om de omvände sig och blev döpta. Men de vägrade. Mormon 3:2–3 De skröt om sin styrka och sa att de skulle döda alla lamaniter. Eftersom nephiterna var så onda ville Mormon inte leda dem längre. Mormon 3:9–11 Lamaniterna började besegra nephiterna i varje strid. Mormon bestämde sig för att leda de nephitiska härarna igen. Mormon 4:18; 5:1 Han förstod att de onda nephiterna inte skulle vinna kriget. De ville inte omvända sig eller be om den hjälp som de behövde. Mormon 5:2 Mormon tog alla uppteckningarna från den kulle där Ammaron hade gömt dem och skrev till det folk som en dag skulle läsa dem. Mormon 4:23; 5:9, 12 Han ville att alla, även judarna, skulle lära känna Jesus Kristus, omvända sig och bli döpta och leva efter evangeliet och bli välsignade. Mormon 5:14; 7:8, 10 Anden inspirerade Mormon att lägga Nephis mindre plåtar, som innehöll profetior om Kristus ankomst, tillsammans med Mormons plåtar. Mormons ord 1:3–7 Mormon ledde nephiterna till Cumorahs land, där de gjorde sig redo att strida mot lamaniterna igen. Mormon 6:4 Mormon började bli gammal. Han visste att detta skulle bli den sista striden. Han ville inte att lamaniterna skulle hitta de heliga uppteckningarna och förstöra dem. Mormon 6:6 Därför gav han Mormons plåtar till sin son Moroni och gömde de andra plåtarna i kullen Cumorah. Mormon 6:6 Lamaniterna anföll och dödade alla utom 24 nephiter. Mormon hade blivit sårad. Mormon 6:8–11 Mormon var ledsen för att så många nephiter hade dött, men han visste att de hade dött för att de förkastat Jesus. Mormon 6:16–18 Mormon hade försökt undervisa nephiterna om sanningen. Han hade talat om för dem hur viktigt det är att tro på Jesus Kristus. Moroni 7:1, 33, 38 Han hade försökt lära dem att ha hopp genom Jesus Kristus försoning och att ha kärlek, Kristus rena kärlek. Moroni 7:40–41, 47 Mormon hade skrivit brev till sin son Moroni, som också hade undervisat nephiterna om evangeliet. Moroni 8:1–2 Mormon skrev om nephiternas förfärliga ondska. Han uppmanade Moroni att förbli trofast mot Jesus Kristus. Moroni 9:1, 20, 25 Lamaniterna dödade Mormon och alla nephiterna utom Moroni, som avslutade uppteckningarna. Mormon 8:2–3