tankeikon

Att tänka på

De historiska böckerna i Gamla testamentet

Böckerna Josua till och med Ester kallas traditionsenligt Gamla testamentets ”historiska böcker”. Det betyder inte att andra böcker i Gamla testamentet inte är av historiskt värde. Snarare kallas de historiska böckerna så för att författarnas huvudsyfte var att visa Guds hand i Israels folks historia. Avsikten var inte att sammanfatta Moses lag, som 3 Moseboken och 5 Moseboken gör. Den var inte att uttrycka lovprisningar eller klagan i poetisk form, som Psaltaren och Klagovisorna gör. Och den var inte att uppteckna profeternas ord, såsom gjorts i Jesaja och Hesekiel. I stället berättar de historiska böckerna en berättelse.

En fråga om perspektiv

Naturligtvis berättas den här berättelsen ur ett visst perspektiv – faktiskt ur olika perspektiv. Precis som det är omöjligt att betrakta en blomma, en sten eller ett träd från mer än en synvinkel i taget, är det oundvikligt att en historisk redogörelse återspeglar författarens eller författarnas perspektiv. Detta perspektiv innefattar berättarnas nationella eller etniska band och deras kulturella normer och trossystem. Med vetskap om detta kan vi lättare förstå att de som skrev och sammanställde de historiska böckerna fokuserade på vissa detaljer och utelämnade andra.¹ De gjorde vissa antaganden som andra kanske inte skulle ha gjort. Och de drog slutsatser utifrån dessa detaljer och antaganden. Vi kan även se olika perspektiv i Bibelns olika böcker (och ibland i samma bok).² Ju medvetnare vi är om de här perspektiven, desto bättre kan vi förstå de historiska böckerna.

Ett återkommande perspektiv i alla Gamla testamentets historiska böcker är det perspektiv som Israels barn, Guds förbundsfolk, hade. Deras tro på Herren hjälpte dem att se hans hand i sina liv och hans ingripande i deras nations förehavanden. Även om sekulära historieböcker inte tenderar att se på saker och ting på det sättet, är detta andliga perspektiv delvis det som gör Gamla testamentets historiska böcker så värdefulla för dem som strävar efter att bygga upp en egen tro på Gud.

Bakgrund till resten av Gamla testamentet

De historiska böckerna börjar där 5 Moseboken slutar, med att israeliternas många år av vandring i ödemarken närmar sig sitt slut. Josuas bok skildrar Israels barn, redo att inta Kanaan – sitt utlovade land – och beskriver hur de tog över det. De böcker som följer – Domarboken till och med 2 Krönikeboken – skildrar Israels upplevelser i det utlovade landet, från tiden för deras bosättning till tiden för Assyriens och Babels erövring av dem. I Esra och Nehemja berättas hur flera grupper av israeliter återvände till sin huvudstad Jerusalem, flera årtionden senare. Slutligen återger Ester en berättelse om israeliternas liv i exil under persiskt styre.

Och där upphör Gamla testamentets kronologi. En del av Bibelns förstagångsläsare blir förvånade när de upptäcker att de faktiskt har läst färdigt Gamla testamentets berättelse redan när de bara läst drygt hälften av dess sidor. Efter Ester får vi inte så mycket mer information om israeliternas historia. I stället ryms de påföljande böckerna – speciellt profeternas böcker – inom den tidsperiod som de historiska böckerna framställde.³ Till exempel ägde profeten Jeremias verksamhet rum samtidigt som de händelser som upptecknats i 2 Kungaboken 22–25 (och den parallella redogörelsen i 2 Krönikeboken 34–36). Denna vetskap kan påverka hur vi läser både de historiska berättelserna och de profetiska böckerna.

hand som håller en pusselbit, med ett ofärdigt pussel på bordet

Vissa delar i skrifterna kan vara som pusselbitar som vi inte vet var de passar in i resten av pusslet.

När något inte passar in

När vi läser Gamla testamentet är det, som med vilken berättelse som helst, sannolikt att vi får läsa om människor som gör eller säger saker som med vårt nutida synsätt verkar konstigt eller till och med bekymmersamt. Vi bör förvänta oss sådant – Gamla testamentets författare såg världen ur ett perspektiv som på vissa sätt skilde sig ganska mycket från vårt. Våld, etniska relationer och kvinnornas roller är bara några av de saker som forntida författare kan ha sett annorlunda på jämfört med vår syn i dag.

Så vad bör vi göra när vi stöter på stycken i skrifterna som verkar bekymmersamma? För det första kan det hjälpa att se på vart och ett av de här styckena i ett vidare sammanhang. Hur passar det in i Guds frälsningsplan? Hur passar det in på vad vi vet om vår himmelske Faders och Jesu Kristi natur? Hur passar det in på uppenbarade sanningar i andra skrifter eller på levande profeters undervisning? Och hur passar det in på Andens viskningar till vårt eget hjärta och sinne?

I vissa fall verkar stycket kanske inte passa in i något av de här sammanhangen. Ibland kan stycket vara som en pusselbit som inte ser ut att ha sin plats bland de andra bitarna som redan ligger på plats. Att försöka tvinga biten att passa in är kanske inte det bästa sättet. Men inte heller att tappa hoppet om hela pusslet. I stället kan man behöva lägga pusselbiten åt sidan för tillfället. När man upptäcker mer och lägger fler pusselbitar på plats blir det kanske lättare att se hur bitarna passar ihop.

Det kan också vara till hjälp att komma ihåg att förutom att vara begränsade till ett visst perspektiv, är skrifternas berättelser föremål för mänskliga fel (se TA 1:8). Under århundradenas lopp blev till exempel ”många tydliga och dyrbara stycken borttagna ur [Bibeln]”, såsom viktiga sanningar om lärosatser och förrättningar (1 Ne. 13:28; se även v. 29, 40). Samtidigt bör vi vara villiga att medge att våra egna perspektiv också är begränsade: det kommer alltid att finnas sådant som vi inte helt kan förstå och frågor vi ännu inte kan besvara.

Att hitta guldkornen

Under tiden behöver dock inte obesvarade frågor hålla oss borta från de dyrbara guldkornen av eviga sanningar som finns i Gamla testamentet – även om dessa guldkorn ibland ligger dolda i den steniga marken av ofullkomliga människors bekymrande upplevelser och dåliga beslut. De värdefullaste av de här guldkornen är kanske de berättelser och stycken som vittnar om Guds kärlek – speciellt de som får oss att tänka på Jesu Kristi offer. Oavsett synvinkel glimmar sådana här guldkorn precis lika klart i dag som de gjorde på den tiden. Och eftersom de här redogörelserna berättar om Guds förbundsfolk – män och kvinnor som hade mänskliga svagheter och ändå älskade och tjänade Gud – finns guldkorn av sanning i överflöd i Gamla testamentets historiska böcker.

Slutnoter

1. De historiska berättelser i Bibeln som vi har i dag är främst ett verk av många okända författare och sammanställare, som ibland var verksamma flera år, till och med århundraden, efter de tidsperioder de beskrev. De förlitade sig på olika historiska källor och fattade beslut om vad de skulle ta med i sina redogörelser och vad de skulle utelämna.

2. Även om till exempel 1–2 Krönikeboken täcker ungefär samma tidsperiod som 1 Samuelsboken 31 till och med slutet av 2 Kungaboken, betonar 1–2 Krönikeboken andra detaljer och erbjuder ett annat perspektiv. Till skillnad från 1 Samuelsboken–2 Kungaboken fokuserar 1–2 Krönikeboken nästan uteslutande på sydriket Juda och utelämnar ofta negativa berättelser om David och Salomo (jämför t.ex. 2 Sam. 10–12 med 1 Krön. 19–20 och 1 Kung. 10–11 med 2 Krön. 9). I Kom och följ mig betonas studier av redogörelsen i 1 och 2 Kungaboken, men den redogörelsen är värd att jämföra med 1 och 2 Krönikeboken. Det kan vara till hjälp att veta att arbetet med 1 Samuelsboken–2 Kungaboken sannolikt påbörjades innan Babels rike erövrade Juda, och färdigställdes under exilen i Babel. Uppteckningen som blev 1–2 Krönikeboken sammanställdes däremot efter judarnas återkomst till Jerusalem efter exilen. Under din läsning kan du fundera över hur dessa olika omständigheter kan ha påverkat deras perspektiv som sammanställde de olika redogörelserna.

3. I början av den här resursen hittar du ”Översikt över Gamla testamentet”, en tidslinje som visar hur varje profets verksamhet passar in i Israels historia (i den mån det kan fastställas). Du kommer att lägga märke till att de profetiska böckerna i Gamla testamentet hamnar nära slutet av den tidslinjen – precis före och precis efter det att Israels barn blev erövrade, landsförvisade och skingrade av sina fiender.