Matteus 27:24–66; Markus 15:15–38
När Frälsaren plågades på korset hånade hans fiender honom och sa åt honom att befria sig själv från tortyren. Men han uthärdade och fortsatte att lida för oss. Den här lektionen kan hjälpa dig att bättre förstå och uppskatta Frälsarens lidande och död på korset som en viktig del av hans försoning.
Förslag på övningar
Jesus Kristus gav sitt liv för oss
I den här lektionen får du lära dig mer om Jesu Kristi död. Ta en stund och begrunda vad du vet om Frälsarens död och hur du känner för den. Tror du att han dog för att frälsa dig? Hur kan du i så fall visa uppskattning för hans offer? När du studerar, sök då den Helige Andens vägledning för att få hjälp med att besvara frågorna.
Jesu Kristi korsfästelse
När Frälsaren hade ställts inför rätta av judarna och sedan av Herodes och Pilatus, pryglades han och fördes till Golgata (även kallad Dödskalleplatsen) för att korsfästas.
Markera gärna orden ”När de hade korsfäst honom” i Matteus 27:35 . Läs Handledning för skriftstudier under ”Korsfästelse” för att se vad det innebar.
Läs följande verser om Frälsarens korsfästelse. Markera detaljer som du tycker är viktiga.
-
Matteus 27:27–31 . Romerska soldater hånade Frälsaren.
-
Matteus 27:35–44 . Frälsaren hånades på korset.
-
Matteus 27:45–46, 50 . Frälsaren led och dog på korset. Obs: Jesus korsfästes ”vid tredje timmen” (9:00; se Mark. 15:25). Med ”sjätte timmen” avses 12:00 och med den ”nionde timmen” avses 15:00.
För att hjälpa dig visualisera händelserna kan du titta på ”Jesus pryglas och korsfästs” [Jesus Is Scourged and Crucified] på ChurchofJesusChrist.org från tidskod 1:04 till 4:48.
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum förklarade varför Frälsaren frågade: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” (Matt. 27:46).
Se ”Ingen var med honom” [None Were with Him] på ChurchofJesusChrist.org från tidskod 9:00 till 12:46 eller läs följande citat.
”Med all min själs övertygelse vittnar jag om att … en fullkomlig Fader inte övergav sin Son den stunden. Ja, det är min personliga övertygelse att Fadern, under Kristi hela jordiska verksamhet, nog aldrig var närmare sin Son än under slutfasen av detta hjärtslitande lidande. Men … Fadern [drog] tillfälligt tillbaka från Jesus sin Andes tröst, stödet av sin personliga närvaro. Det krävdes, ja, det var ytterst viktigt för försoningen, att denne fullkomlige Son som aldrig talat ont, aldrig gjort fel eller rört vid något orent, behövde veta hur resten av mänskligheten – vi, vi alla – skulle känna det när vi begick sådana synder. För att hans försoning skulle vara obegränsad och evig krävdes det att han visste hur det kändes att dö, inte bara fysiskt utan andligen, att han visste hur det känns när den gudomlige Anden drar sig undan och hur det får en att känna sig totalt, ytterst och hopplöst ensam.
(Jeffrey R. Holland, ”Ingen var med honom”, Liahona, maj 2009, s. 87–88)
-
Vad hjälpte äldste Holland dig att förstå om vår himmelske Fader och Jesus Kristus?
-
Vad gör mest intryck på dig med Jesus Kristus i dessa händelser? Varför?
Korshänvisningar
Frälsaren hade kraften att befria sig från den förödmjukande och smärtsamma upplevelsen på korset (se Matt. 26:52–54), men det gjorde han inte.
Läs minst tre av följande skriftställen för att upptäcka varför. Gör gärna en uppställning som följande för att organisera dina tankar och känslor. Du kan också länka eller korshänvisa dessa skriftställen till Matteus 27:26 eller skapa en tagg med de här hänvisningarna och en titel som du själv väljer.
Därför underkastade sig Frälsaren korsfästelsen |
Välsignelser vi kan få eftersom han gjorde det |
-
Vilket skriftställe var mest meningsfullt för dig? Varför?
-
Vad lärde du dig om anledningarna till att Frälsaren var villig att korsfästas för oss?
-
Vilka av välsignelserna som nämns i dessa skriftställen är du mest tacksam för? Varför?
Det är viktigt att förstå att som en del av sin försoning korsfästes Jesus Kristus för världens synder. Frälsarens lidande som började i Getsemane trädgård slutfördes på korset vid Golgata. Om Frälsaren inte hade dött för våra synder skulle vi inte kunna återvända till vår Fader i himlen.
-
Hur skulle du förklara för någon att Frälsarens korsfästelse är en del av hans försoning? Hur skulle du förklara varför det är meningsfullt för dig?
Biskop Gérald Caussé förklarade att Frälsarens försoning är personlig för var och en av oss.
Herrens försoning, fastän oändlig och universellt omfattande, är en anmärkningsvärt personlig och intim gåva, individuellt anpassad till var och en. På samma sätt som Jesus inbjöd var och en av de nephitiska lärjungarna att känna på hans sår, dog han för var och en av oss personligen, som om du eller jag var den enda människan på jorden. Han ger oss en personlig inbjudan att komma till honom och dra nytta av hans försonings underbara välsignelser.
(Gérald Caussé, ”Ett levande vittne om den levande Kristus”, Liahona, maj 2020, s. 40)
-
Varför tror du att det är viktigt att förstå Frälsarens försonings personliga natur?
För att hjälpa dig känna och minnas Frälsarens försonings personliga natur skriver du ett inlägg i din studiedagbok. Du kan ta upp följande:
-
Välsignelser du kan få tack vare Frälsarens lidande och död på korset för dig
-
Vad det innebär för dig att han dog för dig personligen
-
Tankar och intryck du får av den Helige Anden
Kommentarer och bakgrundsinformation
Vad är betydelsefullt med platsen och tiden för Frälsarens korsfästelse?
President Russell M. Nelson förklarade:
Andra delen av hans försoning verkställdes på korset. …
Pilatus [förde] ut Guds lamm att korsfästas samtidigt som påskalammen strax intill förbereddes till offer. (Se Joh. 19:13–14 .)
Korsfästelsen ägde rum på en kulle som kallades Golgata (hebreiska) eller Dödskalleplatsen. Skallen symboliserade döden. På en sådan plats fullbordades försoningsoffret. På korset blev världens Frälsare upphöjd över döden i den allra största tänkbara bemärkelsen – förverkligandet av och det verkliga i Herrens makt över döden.
(Se Russell M. Nelson, ”I detta heliga land”, Liahona, feb. 1991, s. 18)
Varför räddade inte Jesus Kristus sig själv?
Äldste Ronald A. Rasband i de tolv apostlarnas kvorum förklarade:
”Kom ner från korset!” [Matt. 27:40] ropade skaran av icke-troende hånfullt åt honom på Golgata. Han hade kunnat utföra ett sådant underverk. Men han såg änden från begynnelsen, och hans avsikt var att vara trogen sin Faders plan. Detta exempel får inte gå oss förbi.
(Ronald A. Rasband, ”För se, jag är en undrens Gud”, Liahona, maj 2021, s. 111)
Hur många människor påverkas av Frälsarens lidande och korsfästelse?
Äldste Quentin L. Cook i de tolv apostlarnas kvorum har förklarat:
Frälsaren … led obeskrivlig smärta i Getsemane och på korset för att fullgöra sin försoning. … Han gjorde detta för varje man och kvinna som Gud har skapat.
(Quentin L. Cook, ”Den eviga vardagen”, Liahona, nov. 2017, s. 52)
Vad kan Frälsaren ha upplevt på korset?
Äldste James E. Talmage (1862–1933) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade:
Förutom de fruktansvärda pinorna, förknippade med korsfästelsen, verkar det, som om ångesten i Getsemane hade återkommit, intensifierad till en grad, som ingen människa kunde uthärda. I denna, den bittraste stunden av alla, var Kristus ensam, ensam i den verkligaste och förfärligaste mening. För att Sonens oerhörda offer skulle bringas i sin fullhet, syns Fadern ha undandragit honom stödet av sin omedelbara närhet, och den eviga äran av att ha besegrat syndens och dödens makt överläts därmed till Sonen allena.
(Jesus Kristus [1964], s. 649)
Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum sa även:
Sedan förmörkades himmelen. Mörkret täckte landet under en tidsrymd av tre timmar, liksom det skedde bland nephiterna. Det uppstod en kraftig storm, som om naturens Gud kämpade en dödskamp.
Och det gjorde han i sanning, för medan han hängde på korset ytterligare tre timmar, från middagstid till tre på eftermiddagen, upprepades de oändliga kvalen och den obarmhärtiga smärtan som han genomled i Getsemane.
(Bruce R McConkie, ”Getsemanes renande kraft”, Nordstjärnan, Rapport från 155:e årliga generalkonferensen för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, s. 8–9)