Kapitel 11

Att välja lydnadens väg

President Brigham Young ledde tusentals heligas utvandring till Sion. Ofta gav han anvisningar i så små detaljer som att inte spänna för trötta djur tillsammans med utvilade. Men han uppmuntrade också de heliga till handlingskraft och självtillit samt till att fatta kloka beslut. Han sade: ”Det är absolut nödvändigt att varje man, kvinna och barn som omfattar detta verk och insamlas till Sion gör allt han eller hon kan för att föra Guds verk framåt och bygga upp Sion och arbeta för dess återlösning … Vår iver i detta arbete … får i hög grad de heliga att utveckla handlingskraft och självtillit som de annars inte kunde ha utvecklat såvida de inte plötsligt tvingades att lita till sig själva” (LL, 220–221). President Young lärde att ”det enda offer som Herren fordrar av sitt folk är att de noggrant lever enligt de förbund de ingått” (DBY, 225).

Brigham Youngs lärdomar

Vi har vår fria vilja att välja gott eller ont, men vi kan inte välja följderna av våra val.

Alla förnuftsvarelser har sin fria vilja och kommer i enlighet med sina egna val att bli frälsta eller fördömda (DBY, 62).

Kan medlemmarna förstå att det faktiskt är nödvändigt att motsatta principer ställs inför dem? Annars skulle denna tillvaro inte vara något prövotillstånd, och vi skulle inte ha möjlighet att utöva den fria vilja vi fått. Kan de förstå att vi inte kan få evigt liv om vi inte av egen erfarenhet verkligen vet och förstår det godas princip och det ondas princip, ljus och mörker, sanning, dygd och helighet – likaså last, ondska och fördärv? (DBY, 66).

Människan kan själv bestämma sina handlingar, men följderna av dem har hon ingen makt över (DBY, 63).

Det finns inte en människa på jorden som inte har förmågan inom sig att frälsa eller förgöra sig själv, och detsamma gäller nationerna (DBY, 67).

Det finns gränser för vår handlingsfrihet och för alla ting och för alla varelser, och vår fria vilja får inte inkräkta på denna lag. Människan måste välja liv eller död [se Helaman 14:31], och om hon väljer död ska hon finna att hon blir begränsad och att den handlingsfrihet som hon fått är så beskuren att hon inte kan utöva den i opposition mot lagen utan att bli underkastad den Allsmäktiges tillrättavisning och straff (DBY, 63).

Människan kan överlåta sin handlingsfrihet eller sin förstfödslorätt, så som Esau för länge sedan gjorde, men då hon en gång gjort sig av med den kan hon inte återvinna den. Därför måste vi vara försiktiga så att vi inte går miste om den handlingsfrihet vi fått. Skillnaden mellan rättfärdiga och syndare, evigt liv och död, lycka och elände är denna: Förmånerna för dem som blir upphöjda har inga gränser eller begränsningar. Deras välsignelser har en fortsättning och på deras riken, troner och herravälden, härskare och makter finns ingen ände, utan de fortsätter att tillväxa i all evighet. Men de som förkastar erbjudandet, som föraktar Herrens nådegåvor och bereder sig för att bli förvisade från hans närhet och bli djävulens följeslagare, får genast sin handlingsfrihet beskuren och gränser sätts för deras agerande (DBY, 63–64).

Herren tvingar ingen att omfatta evangeliet, och jag tror inte han tvingar någon som tagit emot evangeliet, att leva efter det (DBY, 64).

Han har gett dem förmånen att själva välja, vare sig det blir gott eller ont. Men följderna av vårt val ligger fortfarande i hans hand (DBY, 62).

De eviga lagar enligt vilka han och alla andra existerar i gudarnas eviga sfär påbjuder den skapade varelsens medgivande innan Skaparen kan råda fullständigt (DBY, 65).

Jag tänker inte tvinga någon man eller kvinna till himlen. Många tror att de kan tvinga eller driva människor in i himlen, men det går aldrig, för den intelligens som finns inom oss är lika fri som gudarna. Man kan inte tvinga någon människa. De människor som drivits in i himlen genom domedags- predikan ryms på ett knappnålshuvud (DBY, 64).

Man kan veta om man leds rätt eller fel, liksom man vet vägen hem. För med varje princip Gud har uppenbarat följer en förvissning till människohjärtat om att den är sann, och det finns ingen kallelse från Gud till människan på jorden som inte för med sig ett vittnesbörd om dess äkthet (DBY, 65).

Är det logiskt att en människa berövas sina rättigheter därför att hon i sitt hjärta väljer att göra Guds vilja? Måste en människa använda svordomar för att bevisa att hon har en fri vilja? Jag försäkrar att det inte är nödvändigt, inte heller att stjäla eller göra något annat som är fel. Jag kan förvisso visa Gud och jordens invånare att jag är friboren och har min frihet inför Gud, änglar och människor då jag knäböjer i bön, lika mycket som om jag skulle gå ut bland folk och svära och domdera. Jag har rätt att samla min familj till bön vid vissa tidpunkter, och jag tror att detta handlingssätt i lika hög grad bevisar att jag har min fria vilja som om jag skulle stjäla, svära, ljuga och dricka mig full (DBY, 65).

Blir vi till slavar genom att visa så strikt lydnad? Nej, det är det enda sättet på jorden för dig och mig att bli fria … Att man inte skulle utöva sin fria vilja lika mycket när man ber som när man svärjer är en falsk princip … Den som visar strikt lydnad mot de gudomliga fordringarna utövar sin fria vilja och använder sin frihet lika mycket som då han var slav under olika begär … Det enda Herren fordrar av oss är att vi noggrant lever efter livets lagar. Det enda offer Herren fordrar av sitt folk är att de noggrant lever enligt de förbund de ingått med sin Gud, och det är att tjäna honom av hela sitt hjärta (DBY, 225).

Lydnad mot sanningen gör det möjligt för oss att bo i den Allsmäktiges närhet.

Lydnad är en av de mest lättfattliga, vanliga och praktiska principer som man känner till eller vet någonting om (DBY, 220).

Välsignade är de som lyder då Herren ger en direkt befallning, men ännu mer välsignade är de som lyder utan en direkt befallning (DBY, 220).

Om vi lyssnar till råd kommer vi att bli det bästa folket på jorden. Vi kommer att bli som ett ljus uppe på ett berg som inte kan döljas eller som en lampa på hållaren (DBY, 219).

Om du vill finna nåd inför vår himmelske Faders ögon, gör då hans vilja (DBY, 223).

Om våra hjärtan är fyllda av sanningens Ande, av Herrens ande, oavsett vad de sanna orden från himlen är, då Gud talar, borde alla hans undersåtar ropa: ”Halleluja! Lova Gud! Vi är redo att ta emot dessa ord, för de är sanna” (DBY, 219).

Vad jag längtar efter att få se bröderna, då de hör sanningens ord utgjutas över dem, redo att ta emot dessa ord därför att orden är helt i harmoni med deras känslor, och höra varje själ utbrista: ”Jag känner Anden i dessa ord. De är min glädje, min mat och min dryck. De är det eviga livets källflöde. Så harmoniska de är i stället för att gå tvärt emot mina känslor” (DBY, 219).

Om du alltid skulle stanna upp och säga: Jag har inget råd att ge dig, jag har inget svar att ge dig i detta ämne, därför att jag inte fått någon uppenbarelse från Anden, och vara villig att låta alla i världen veta att du är okunnig när du är det, skulle du bli vis avsevärt mycket fortare än genom att ge råd efter ditt eget omdöme, utan uppenbarelsens Ande (DBY, 219).

Varje människa i Guds rike skulle ge samma råd i varje ämne om hon väntade tills hon hade Kristi tankar om det. Då skulle alla vara ett i ord och sinne och alla människor skulle se öga mot öga (DBY, 219).

Detta folk måste bli av ett hjärta och ett sinne. De måste veta Guds vilja och göra den, för det är en sak att veta Guds vilja och en annan sak att underordna sin vilja och sin natur det som man förstår är Guds vilja (DBY, 221).

Jag dristar mig att säga att de sista dagars heliga som lyssnar till Herrens ord, som getts till dem rörande deras politiska, sociala och ekonomiska angelägenheter, kommer att få visdom som är alldeles överlägsen visdomen hos mörkrets barn, eller denna världens barn. Jag vet detta genom Herren Jesu Kristi uppenbarelser, och utifrån följderna av mina egna handlingar. De som har lyssnat till de råd som getts till dem i timliga angelägenheter har undantagslöst förbättrat sin situation timligt och andligt (DBY, 219–220).

Alla som får evigt liv och frälsning får det på inga andra villkor än att tro på Guds Son och leva efter de principer han har fastställt. Kan vi tänka ut något annat sätt eller någon annan frälsningsplan? Det kan vi inte (DBY, 223–224).

Det bästa sättet att införa himmelens religion är att leva efter den i stället för att dö för den. Jag tror jag lugnt kan påstå att det finns många sista dagars heliga som är mer villiga att dö för sin religion än att trofast leva efter den. Det finns inget bättre bevis inför Gud, änglar och människor på att ett folk trofast lever efter sin religion än att de i sanning omvänder sig från sina synder, lyder lagen om dop till syndernas förlåtelse och sedan fortsätter dag efter dag att göra rättfärdiga gärningar (DBY, 221).

Tror ni att människor kommer att rätta sig efter sanningen därför att den är sann, om de inte älskar den? Nej, det kommer de inte att göra. Människor rättar sig bara efter sanningen om de älskar den. Det är bara genom att noggrant leva efter sanningen som människor bereder sig för att bo i den Allsmäktiges närhet (DBY, 220).

Finns det något speciellt tillvägagångssätt för att göra detta folk lydigt? Det finns bara ett. Om ni, Israels äldster, kan tillägna er förmågan att predika så att den Helige Anden kan komma in i människornas hjärtan, kommer ni att få ett lydigt folk. Det är det enda tillvägagångssätt som behövs. Lär folket sanningen, lär dem rätta principer, visa dem vad som är för deras allra bästa. Tror ni då inte att de kommer att följa den vägen? Jo, det kommer de (DBY, 226).

Vi lär oss att villigt lyda och att fördra tuktan då vi mottar sanningens Ande.

De heliga som lever efter sin religion kommer att bli upphöjda, för de kommer aldrig att förneka någon uppenbarelse som Herren har gett eller kan komma att ge. Men när det kommer en lärdom till dem som de inte helt kan förstå, kan de säga: ”Herren sänder detta till mig, och jag ber att han ska frälsa och bevara mig från att förneka något som kommer från honom och ge mig tålamod att vänta tills jag kan förstå det” (DBY, 224).

Dessa människor kommer aldrig att förneka sådant de inte förstår, utan låta det vara tills deras andliga ögon öppnats. Så har jag alltid gjort. Om jag träffat på något jag inte kunnat förstå har jag bett tills jag kunnat förstå det (DBY, 224).

Förkasta inte någonting därför att det är nytt eller främmande, och håna och bespotta inte det som kommer från Herren, för om vi gör det riskerar vi vår frälsning (DBY, 224).

Jag tror att det är ett outhärdligt helvete för ett folk, en familj eller en enskild person att försöka fatta sanningen i ena handen och villfarelsen i den andra, att påstå sig vandra i lydnad till Guds bud och samtidigt ha samröre med de ogudaktiga (DBY, 223).

Herren har sänt ut sina lagar, bud och förordningar till människobarnen och fordrar att de noggrant ska åtlydas, och vi vill inte överträda dessa lagar utan hålla dem. Vi vill inte ändra hans förordningar, utan efterleva dem. Vi vill inte bryta det eviga förbundet, utan hålla det tillsammans med våra förfäder, med Jesus, med vår Fader i himlen, med de heliga änglarna och leva i enlighet därmed (DBY, 220).

Hur ska vi veta att vi lyder honom? Det finns bara ett sätt varigenom vi kan veta det och det är genom inspiration från Herrens ande som vittnar för vår ande att vi tillhör honom, att vi älskar honom och att han älskar oss. Det är genom uppenbarelsens ande som vi vet detta. Vi får inget inre vittnesbörd utan uppenbarelsens ande. Vi får inget vittnesbörd till det yttre annat än genom lydnad mot förordningarna (DBY, 224).

Allt som är orent måste förr eller senare förgås, oavsett om det gäller tro och gärningar hos en person, stad, nation eller regering. Det rike, den härskare, den makt eller den person som inte styrs av principer som är rena och heliga måste förr eller senare försvinna och förgås (DBY, 227).

Då frälsningen förlänas mig kan jag förkasta eller ta emot den. Jag tar emot den genom att hela livet visa obetingad lydnad mot och underkastelse under dess store upphovsman och dem som han utser att undervisa mig. Jag förkastar den genom att följa min egen viljas röst i stället för min Skapares (DBY, 390).

Gud har gett oss en vilja och vi bör vara nöjda med att den Allsmäktiges vilja råder över den (DBY, 264).

Vi som folk kommer att tuktas tills vi helt kan underkasta oss Herren och i sanning vara heliga (DBY, 226).

Jag vet att det är svårt att ta emot tuktan, för ingen tuktan är glädjande då den ges, utan smärtsam [se Hebreerbrevet 12:11]. Men om en människa vill ta emot tuktan och be om att den Helige Anden ska vila över henne, så att hon har sanningens Ande i sitt hjärta, och håller sig till det som är behagligt inför Herren, ska Herren ge henne nåd tillräcklig för att uthärda tuktan och hon ska underkasta sig och ta emot den i förvissningen om att den är för hennes bästa (DBY, 227).

Studieförslag

Vi har vår fria vilja att välja gott eller ont, men vi kan inte välja följderna av våra val.

• Varför är det ”faktiskt … nödvändigt att motsatta principer ställs inför” Guds barn och att de har ”en egen fri vilja”?

• President Young lärde att ”människan kan själv bestämma sina handlingar, men följderna av dem har hon ingen makt över” (se också L&F 101:78). På vilka sätt gör en del människor anspråk på den fria viljan samtidigt som de försöker undkomma följderna av sina val?

• Hur definierar president Young ”skillnaden mellan rättfärdiga och syndare”? Hur kan vi begränsa vår handlingsfrihet? President Young lärde att förmånerna för dem som når upphöjelse inte har några ”gränser eller begränsningar”. Strikt lydnad ökar vår handlingsfrihet. Hur?

• Varför ”tvingar inte Gud någon att omfatta evangeliet… eller att leva efter det sedan de tagit emot det”? (Se också L&F 88:22–25, 32.)

• Varför betonar president Young att lydnad i lika hög grad som olydnad är ett utövande av den fria viljan? Varför är ”strikt lydnad … det … enda sättet på jorden för dig och mig att bli fria”? (Se också Mosiah 2:22–24.)

Lydnad mot sanningen gör det möjligt för oss att bo i den Allsmäktiges närhet.

• Varför är lydnad ”en av de tydligaste, mest lättfattliga och praktiskt genomförbara principer” som finns? Varför gör vår lydnad det möjligt för oss att ”finna nåd för vår himmelske Faders ögon”?

• Vad betyder det att bli ”av ett hjärta och ett sinne”? Hur hjälper vår lydnad oss att åstadkomma detta?

Vi lär oss att villigt lyda och att fördra tuktan då vi mottar sanningens Ande.

• Vilken är enligt president Young vår skyldighet då vi inte förstår en lärdom eller uppenbarelse? (Se också Predikaren 12:13; Johannes 7:17; Ether 12:6; L&F 11:20.)

• Hur kan vi veta när vi lyder Guds vilja och hur kan vi lära ut lydnad?

• Hur är vår villighet att underordna oss den Allsmäktiges vilja till hjälp för oss att bli mer lika Frälsaren? Vad betyder det att ”helt underkasta oss Herren”?

• Att tukta är att tillrättavisa och rena. Varför är det ofta svårt att ta emot tuktan? (Se också Hebreerbrevet 12:11.) Vad lärde president Young om hur vi kan uthärda tuktan? Vad kan tuktan resultera i?

De första pionjärerna hörsammade kallelsen att samlas till Sion. Ofta färdades de i täckta vagnar.

Foto från de första pionjärernas tid av några heliga som visar sin lydnad genom att hörsamma en kallelse från profeten att bosätta sig i Big Horn Basin i Wyoming år 1900.