Kommunikation mellan Gud och människan

President Brigham Young lärde att vår ”första och främsta skyldighet är att söka Herren tills vi öppnar kommunikationen mellan Gud och vår egen själ”. En kort tid efter profeten Joseph Smiths död berättade Brigham Young om en dröm i vilken Joseph besökte och undervisade honom: ”Joseph kom fram emot oss, såg allvarligt men vänligt på oss och sade: ’Säg till medlemmarna att vara ödmjuka och trofasta och se till att de behåller Herrens ande så ska den leda dem rätt. Var försiktiga och avvisa inte den stilla, sakta rösten. Den ska lära dem vad de ska göra och vart de ska bege sig. Den ska ge dem rikets frukter … Säg till bröderna att om de följer Herrens ande, kommer de att gå rätt’” (JH). Alla Guds barn har förmånen att bli upplysta av Kristi ande och få personlig uppenbarelse genom den Helige Anden då de uppriktigt söker Herren.

Brigham Youngs lärdomar

Kristi ande ges till alla Guds barn för att upplysa dem och hjälpa dem att skilja på gott och ont.

Herrens ande upplyser varje människa som kommer in i världen. Det finns ingen som bor på jorden som inte är mer eller mindre upplyst av Herren Jesu ande. Det sägs om honom att han är världens ljus. Han upplyser varje människa som kommer in i världen och varje människa har ibland sanningens andes ljus inom sig [se Johannes 1:9; 8:12; Moroni 7:16; L&F 84:46] (DBY, 32).

Jag tror inte för ett ögonblick att det har funnits någon man eller kvinna på jordens yta, från Adams dagar till denna tid, som inte har blivit upplyst, fått instruktioner eller blivit undervisad genom Jesu Kristi uppenbarelser. ”Vad för slag? Den okunnige hedningen?” Ja, varje mänsklig varelse som har varit vid sina sinnens fulla bruk. Jag tror inte alls att människobarnen har förvägrats förmånen att få Herrens ande som lär dem skilja på rätt och fel (DBY, 32).

Jag är helt övertygad om att det inte finns någon kunskap, inom teologi, vetenskap eller konst, som inte getts genom uppenbarelse från Herren Jesus Kristus (DBY, 38).

Det finns talangfulla, skarpsinniga och kloka människor. De är mycket begåvade, fast de inte vet varifrån de får sin intelligens. Herrens ande, som ger människorna kunskap och intelligens, har ännu inte upphört att sträva med dem. Följaktligen ger han dem uppenbarelser, instruerar dem, undervisar dem och vägleder dem (DBY, 33).

Gud finns här. Hans inflytande uppfyller den oändliga rymden. Han har sina sändebud överallt bland alla sina händers verk. Han iakttar var och en av sina skapelser. Deras handlingar, deras känslor och tankar är alla kända för honom, för hans intelligens och makt uppfyller den oändliga rymden [se L&F 88:6–13]. Hans person gör inte det, utan hans Ande gör det. Och han finns här och undervisar, vägleder och leder jordens nationer (DBY, 32).

Gud talar till sina barn genom uppenbarelse.

Detta folk tror på uppenbarelse. Detta folk har trott och tror att Herren har talat från himlarna. De har trott och tror att Gud har sänt änglar att förkunna det eviga evangeliet, enligt Johannes vittnesbörd [se Uppenbarelseboken 14:6–7] (DBY, 38).

Ofta hör vi det sägas att profetians och uppenbarelsens gåva måste finnas i kyrkan för att Guds rike ska kunna upprättas och utbreda sig på jorden. Jag vill uttrycka det på ett annat sätt. Jag påstår att profetians ande från Gud eller uppenbarelsens ande måste finnas inom alla människor för att de ska kunna få kunskap om frälsningsplanen och hålla sig på den väg som leder dem till Guds närhet (DBY, 38).

Herren finns själv inte överallt, men han har sina representanter som talar och handlar för honom. Hans änglar, hans sändebud, hans apostlar och tjänare är utsedda och bemyndigade att handla i hans namn. Och hans tjänare är bemyndigade att råda och ge anvisningar i mycket viktiga frågor och i vad som kan tyckas obetydliga frågor, att undervisa, leda och vägleda sina heliga (DBY, 41).

Ingen kan vinna inflytande i detta rike, vidmakthålla detta och förhärliga sin kallelse utan att Guds kraft finns i honom. Han måste leva så att han kan få den Helige Andens ljus. Annars kommer han inte att tro på sig själv, på sin religion eller på sin Gud, och kommer förr eller senare att vända sig bort från tron (DBY, 33).

En herre frågade mig hur jag vägledde medlemmarna genom uppenbarelse. Jag lär dem att leva så att uppenbarelsens ande tydligt och dag för dag kan tillkännage för dem deras plikt, så att de kan leda sig själva. För att de ska kunna få denna uppenbarelse är det nödvändigt att de lever så att deras ande är lika ren som ett oskrivet papper som författaren har framför sig på bordet och där han kan skriva vad han önskar (DBY, 41).

Inga jordiska argument, inga jordiska resonemang kan öppna intelligenta varelsers sinnen och visa dem himmelska ting. Det kan bara ske genom uppenbarelsens ande [se 1 Korinthierbrevet 2:9–14] (DBY, 37).

Herren Jesu Kristi uppenbarelser, sanningens ande, uppdagar allting och gör det möjligt för alla som har den att skilja sanning från villfarelse, ljus från mörker, det som hör Gud till från det som inte hör Gud till. Det är det enda som kan göra det möjligt för oss att förstå Guds Sons evangelium, Guds vilja och hur vi kan bli frälsta. Följ den, så leder den till Gud, ljusets källa, där porten står öppen. Sinnet upplyses då så att vi ser, känner och förstår tingen som de är (DBY, 34).

Ingen människa kan känna Jesus Kristus med mindre det uppenbaras för henne från himlen [se 1 Korinthierbrevet 12:3] (DBY, 37).

Utan uppenbarelse direkt från himlen är det omöjligt för en människa att helt förstå frälsningsplanen (DBY, 38).

Utan Guds uppenbarelser vet vi inte vilka vi är, varifrån vi kommer eller vem som format jorden på vilken vi lever, rör oss och är till (DBY, 37).

När uppenbarelsens ande från Gud inspirerar en människa öppnas hennes sinne för att skåda skönheten, ordningen och härligheten hos skapelsen av denna jord och dess invånare, ändamålet med dess skapelse och Skaparens avsikt med att befolka jorden med sina barn. Hon kan då klart förstå att vårt liv här uteslutande är till för att vi ska upphöjas och återföras till vår Fader och Guds närhet (DBY, 37).

För att en människa rätt ska kunna förstå varje del av Guds uppenbarelser som de ges till människobarnen, eller till vem det vara må i himlen eller på jorden, måste hon ha den Ande genom vilken de gavs – den Ande som uppenbarar sådant för förståndet och sinnet (DBY, 39).

Vi bör dock alla leva så att uppenbarelsens Ande kan nå vårt innersta och tala om för oss vad vi ska göra i stället för att följa våra föräldrars och lärares traditioner. Men för att göra det måste vi bli som små barn. Jesus säger att om vi inte blir det kan vi inte komma in i himmelriket. Så enkelt! Leva fria från avund, illvilja, vrede, stridigheter, bitterhet och förtal i våra familjer och gentemot våra grannar och vänner och alla jordens invånare, var än vi träffar dem. Leva så att vårt samvete är gott och rent (DBY, 36).

Om ni skulle få en syn eller uppenbarelse från den Allsmäktige, en som Herren gav om er själva, eller detta folk, men som ni inte ska yppa därför att ni inte är rätt person att göra det eller därför att medlemmarna för tillfället inte bör känna till det, ska ni hålla den helt för er själva så att den är som en förseglad bok. Herren har inget förtroende för dem som uppenbarar hemligheter, eftersom han inte utan risk kan uppenbara sig för dessa (DBY, 40–41).

Hur vet vi att profeterna har skrivit ner Herrens ord? Genom uppenbarelse. Hur vet vi att Joseph Smith var kallad av Gud att upprätta hans rike på jorden? Genom uppenbarelse. Hur vet vi att detta folks ledare lär ut sanningen? Genom uppenbarelse (DBY, 38).

Hur kan du veta att detta nutida verk är sant? Du kan bara veta det genom uppenbarelsens ande direkt från himlen. Vad bekräftade för dig att detta verk är sant… ? Var det inte uppenbarelsens ande som vilade över dig? … Du bör ta emot mer kunskap för varje dag. Du bör ta emot allteftersom Herren ger – lite här och lite där, och samla kunskap enligt din tro och din förmåga att förstå, tills du blir fullkomlig inför Herren och är beredd att ta emot ytterligare kunskap om det som tillhör Guds rike (DBY, 36).

När ni har strävat troget i många år ska ni lära er detta enkla faktum – att om era hjärtan är rätt inställda och ni fortsätter att vara lydiga, fortsätter att tjäna Gud, fortsätter att be, kommer uppenbarelsens ande att vara i er likt en källa uppvällande till evigt liv [se L&F 19:38; 63:23]. Må ingen människa avstå från att be därför att hon inte har bönens anda. Må inte heller några jordiska omständigheter få er att skynda på då ni fullgör denna viktiga skyldighet. Genom att böja er ner inför Herren och be honom att välsigna er ska ni helt enkelt upptäcka följande – Gud mångfaldigar välsignelserna över er både timligt och andligt (DBY, 46).

En av våra viktigaste skyldigheter är att i daglig bön söka Guds vilja.

Om jag skulle skilja på alla skyldigheter som människobarnen har, från den första till den sista, skulle jag först av allt sätta skyldigheten att söka Herren vår Gud tills vi öppnar kommunikationen mellan himmelen och jorden – mellan Gud och vår egen själ. Håll alla kommunikationskanaler rena inför honom (DBY, 41).

Om vi närmar oss honom, så ska han närma sig oss. Om vi söker honom, så finner vi honom. Om vi troget och flitigt, dag efter dag, anstränger oss för att lära känna och förstå Guds sinne och vilja, är det lika lätt som, ja, jag skulle vilja säga lättare än det är att lära känna varandras tankar (DBY, 42).

Må vi vara ödmjuka och brinnande och underkasta oss Herrens vilja. Då ska vi otvivelaktigt vägledas av hans Ande. Om vi öppnar vår mun och åkallar vår himmelske Fader, i Jesu Kristi namn, får vi bönens anda (DBY, 44).

Herren säger: Mitt folk ska komma till mig för att få de välsignelser de behöver. Så i stället för att räkna bönen som en av de plikter vi har som sista dagars heliga, bör vi leva så att vi ser den som en av de största förmåner vi fått. För hur skulle det gå för oss, både som folk och som individer, om vi inte hade tillgång till bönens kraft? (DBY, 43.)

De sista dagars heligas skyldighet är att ständigt be och att tacka Gud för allt, att erkänna Herrens hand i allt och att underkasta sig hans fordringar (DBY, 42).

Må varje man och varje kvinna åkalla Herrens namn – och göra det ur ett rent hjärta då de utför sina sysslor och då de är i sin kammare, då de är bland andra människor och då de är ensamma, – och be Fadern i Jesu namn att välsigna dem, att bevara, vägleda och undervisa dem, om livets och frälsningens väg, och ge dem förmåga att leva så att de får denna eviga frälsning som vi åstundar (DBY, 43).

Det spelar ingen roll om vi känner för att be, utan när stunden kommer för att be, be! Om vi inte känner för det, bör vi be tills vi gör det (DBY, 44).

En del bröder kommer till mig och säger: ”Broder Brigham! Är jag skyldig att be då jag inte har det minsta av bönens anda inom mig?” Det är sant att människor ibland är så rådvilla och uppfyllda av oro och problem – deras plogar och andra redskap har gått sönder, deras djur har gått vilse och tusen och en sak oroar dem. Ändå säger vårt omdöme oss att det är vår skyldighet att be, oavsett om vi har bönens anda inom oss eller inte. Min lära är att det är vår skyldighet att be. Så när stunden för att be kommer, bör du säga:. ”Detta är stunden och platsen för att be. Ställ dig på knä på golvet och be nu med en gång.” Men du säger: ”Jag vill inte be. Jag känner inte för det.” Ställ dig på knä, säger jag, ja, böj knä, och du börjar tänka och reflektera. Kan du säga något? Kan du inte säga: ”Gud, var nådig mot mig syndare?” Jo, om du kan stå upp och förbanna din nästa för någon oförrätt, så kan du göra det. Öppna nu munnen och säg: ”Herre, var nådig mot mig.” ”Men jag känner inte bönens anda.” Det är ingen ursäkt, för du vet vilken din skyldighet är (DBY, 45).

Om djävulen säger att du inte kan be när du är arg, så säg till honom att det inte angår honom och be tills detta slags vansinne drivits bort och du fått frid i ditt sinne igen (DBY, 45).

När ni stiger upp på morgonen, innan ni tillåter er att äta en endaste matbit, så kalla samman er hustru och era barn, böj er ner inför Herren och be honom att förlåta era synder och skydda er under dagen, bevara er för frestelser och allt ont, rätt leda era handlingar, så att ni må göra något den dagen som blir till välsignelse för Guds rike på jorden. Har ni tid att göra detta? Äldster, systrar, har ni tid att be? (DBY, 44).

Håll alltid era böner innan ni tar itu med ert arbete. Glöm aldrig det. Fadern, familjens överhuvud, bör aldrig försumma att kalla samman sin familj och överlämna sig själv och dem åt härskarornas Herre, be om att hans Helige Ande ska vägleda och leda dem under dagen – just den dagen. ”Led oss i dag, vägled oss i dag, bevara oss i dag, rädda oss från att synda mot dig eller någon varelse i himlen eller på jorden i dag!” Om vi gör det varje dag, kommer vi vår sista dag i livet vara beredda att åtnjuta en större härlighet (DBY, 44).

Något som är speciellt med vår tro och religion är, som ni vet, att vi aldrig ska be Herren att göra något utan att vara villiga att hjälpa honom allt vi kan. Då kommer Herren att göra resten (DBY, 43).

Jag ska inte be Herren att göra något som jag själv inte är villig att göra (DBY, 43).

Om jag ber honom att ge mig vishet angående något behov i livet eller beträffande hur jag, eller mina vänner, min familj, mina barn eller dem jag presiderar över, ska handla, och inte får något svar från honom, och sedan enligt mitt omdöme gör mitt allra bästa, måste han godta och välsigna denna handling, och det kommer han också att göra på alla sätt (DBY, 43).

Må varje helig, då han ber, be Gud om det han behöver för att kunna främja rättfärdigheten på jorden. Om ni inte vet vad ni ska be om, skulle jag vilja tala om för er hur ni ska be. När ni ber i det fördolda tillsammans med era familjer och inte alls vet vad ni ska be om, överlämna er då till er Fader i himlen och be honom enträget att vägleda er genom den Helige Andens inspiration, och att vägleda detta folk och leda sitt rikes angelägenheter på jorden. Detta är nog. Be honom att placera er precis där han vill ha er och att säga vad han vill att ni ska göra och känn att ni är beredda att göra det (DBY, 45–46).

Må alla be ivrigt tills de själva vet det som hör Gud till och blir vissa om att de går på den stig som leder till evigt liv. Då kommer avunden, detta okunnighetens barn, att försvinna och ingen människa kommer att vilja sätta sig över en annan. För denna känsla är inte tillåten i den himmelska ordningen. Jesus Kristus har aldrig velat vara annorlunda än sin Fader. De var och är ett. Om ett folk leds genom Jesu Kristi uppenbarelser och genom sin trofasthet vet detta, kommer de otvivelaktigt att bli ett i Jesus Kristus och se ansikte mot ansikte (DBY, 42).

Studieförslag

Kristi ande ges till alla Guds barn för att upplysa dem och hjälpa dem att skilja på gott och ont.

Tänk på verkningarna av Kristi ljus eller Herrens ande. (Se också L&F 88:6–13; Moroni 7:12–19.) Vad innebär det att bli ”upplyst av Herren Jesu ande”?
Hur kan vi lära oss eviga normer för ”rätt och fel”?
På vilka sätt strävar, enligt president Young, Herrens ande med människorna?
Med vilken makt som ”uppfyller den oändliga rymden” påverkar Herren sina barn? I vilken mening är Gud inte långt borta från någon enda av oss? (Se också Apostlagärningarna 17:27.) Vilka tecken ser du på att Gud påverkar händelserna i världen?

Gud talar till sina barn genom uppenbarelse.

Vem är bemyndigad av Herren att ta emot uppenbarelse för hela kyrkan? (Se också L&F 21:4–5; 28:2; 43:3–4; 90:3–5.) Vad är ”profetians och uppenbarelsens gåva”? Vilket ansvar har vi beträffande denna?
President Young sade att kunskap om frälsningens lärdomar kan vi få endast genom uppenbarelse. Vilka uppenbarelser ger Herren oss som individer? (Se också 2 Nephi 32:5; 4 Moseboken 11:29.)
Hur kan vi, enligt president Young, veta att vi leds enligt Guds vilja? På vilka villkor kan vi få himmelsk vägledning ”dag för dag” i vårt liv?
Vilket löfte ges dem som ”troget i många år” verkar i bön, lydnad och tjänande? Vad har du upplevt i samband med bön som har fört in Anden i ditt liv?

En av våra viktigaste skyldigheter är att i daglig bön söka Guds vilja.

Vilken är, enligt president Young, vår ”första och främsta” skyldighet som medlemmar i kyrkan?
På vilka villkor kan vi med all sannolikhet ”vägledas av hans Ande”? (Se också 3 Nephi 19:9, 24.)
Vilka konkreta råd gav president Young om bön?
President Young ger dem en allvarlig uppmaning som inte känner för att be. Hur lyder den?