1 Hör, o ni himlar, och låna ditt öra, o jord, och gläd er ni invånare därpå, för Herren är Gud och förutom honom finns det ingen Frälsare.

2 Stor är hans visdom, förunderliga är hans vägar och vidden av hans gärningar kan ingen utröna.

3 Hans avsikter slår inte fel, inte heller finns det någon som kan hålla hans hand tillbaka.

4 Från evighet till evighet är han densamme, och hans år har inget slut.

5 För så säger Herren: Jag, Herren, är barmhärtig och nådig mot dem som fruktar mig och gläds över att ära dem som tjänar mig i rättfärdighet och i sanning intill änden.

6 Stor ska deras lön bli och evig ska deras härlighet vara.

7 Och för dem ska jag uppenbara alla hemligheter, ja, alla mitt rikes dolda hemligheter från forna dagar, och för kommande tider ska jag tillkännage min välbehagliga vilja för dem rörande allt som hör mitt rike till.

8 Ja, själva evighetens under ska de känna till, och det tillkommande ska jag visa dem, ja, det som rör många släktled.

9 Och deras visdom ska bli stor och deras förstånd nå upp till himlen. Och inför dem ska de visas visdom förgås och de förståndigas förstånd ska gå om intet,

10 för genom min Ande ska jag upplysa dem, och genom min kraft ska jag tillkännage min viljas hemligheter för dem, ja, vad ögat inte har sett eller örat hört, eller vad som ännu inte trängt in i människohjärtat.

11 Vi, Joseph Smith den yngre och Sidney Rigdon, var i Anden den sextonde dagen i februari i Herrens år artonhundratrettiotvå –

12 genom Andens kraft öppnades våra ögon och vårt förstånd upplystes, så att vi kunde se och förstå det som hör Gud till,

13 ja, det som var från begynnelsen, innan världen var till, som bestämdes av Fadern genom hans enfödde Son, som var i Faderns sköte ända från begynnelsen,

14 om vilken vi bär vittnesbörd, och det vittnesbörd vi bär är Jesu Kristi evangeliums fullhet, han som är Sonen, som vi såg och med vilken vi samtalade i den himmelska synen.

15 För medan vi var sysselsatta med översättningsarbetet som Herren hade befallt oss, kom vi till den tjugonionde versen av Johannes femte kapitel, vilken blev oss given enligt följande,

16 och som talar om de dödas uppståndelse, om dem som ska höra Människosonens röst:

17 Och de ska komma fram, de som har gjort gott i de rättfärdigas uppståndelse, och de som har gjort ont i de orättfärdigas uppståndelse.

18 Nu fick detta oss att förundras, för det gavs till oss av Anden.

19 Och medan vi begrundade detta rörde Herren vid vårt förstånds ögon och de öppnades, och Herrens härlighet lyste omkring oss.

20 Och vi såg Sonens härlighet på Faderns högra sida och tog emot av hans fullhet,

21 och såg de heliga änglarna och dem som är heliggjorda framför hans tron tillbe Gud och Lammet, och de tillber honom i evigheters evighet.

22 Och nu, efter de många vittnesbörd som har getts om honom är detta det allra sista vittnesbördet som vi ger om honom: Att han lever!

23 För vi såg honom, ja, på Guds högra sida, och vi hörde rösten vittna om att han är Faderns Enfödde –

24 om att medelst honom och genom honom och av honom skapas och skapades världarna, och deras invånare är födda som söner och döttrar åt Gud.

25 Och vi såg även och bär vittnesbörd om att en Guds ängel, som hade en ledande ställning i Guds närhet och som gjorde uppror mot den enfödde Sonen, som Fadern älskade och som var i Faderns sköte, nedkastades från Guds och Sonens närhet.

26 Och han blev kallad Förtappelse, för himlarna grät över honom. Han var Lucifer, en morgonrodnadens son.

27 Och vi såg, och se, han är fallen! Ja, till och med en morgonrodnadens son är fallen!

28 Och medan vi ännu var i Anden, befallde Herren oss att vi skulle skriva ner synen, för vi såg Satan, den gamle ormen, ja, djävulen som gjorde uppror mot Gud och försökte att ta riket från vår Gud och hans Smorde –

29 därför för han krig mot Guds heliga och omringar dem på alla sidor.

30 Och vi såg en syn om deras lidanden som han förde krig mot och övervann, för så kom Herrens röst till oss:

31 ”Så säger Herren angående alla dem som känner min makt och har gjorts delaktiga därav, och som genom djävulens makt lät sig övervinnas och förnekar sanningen och trotsar min makt.

32 Det är de som är förtappelsens söner, om vilka jag säger att det hade varit bättre för dem att de aldrig hade blivit födda,

33 för de är vredens kärl, dömda till att drabbas av Guds vrede med djävulen och hans änglar i evighet –

34 om dessa har jag sagt att det inte finns någon förlåtelse vare sig i den här världen eller i den kommande världen,

35 eftersom de förnekade den Helige Anden efter att ha tagit emot den, och förnekade Faderns enfödde Son och själva korsfäste honom och utsatte honom för öppet hån.

36 Det är de som ska gå bort till sjön av eld och svavel med djävulen och hans änglar,

37 och är de enda över vilka den andra döden ska ha någon makt,

38 ja, sannerligen, de enda som inte ska bli återlösta i Herrens rätta tid efter att ha lidit av hans vrede.

39 För alla de övriga ska föras fram genom de dödas uppståndelse, genom Lammets triumf och härlighet, han som blev slaktad, som var i Faderns sköte innan världarna skapades.”

40 Och detta är det evangelium, de glada budskap varom rösten ifrån himlarna bar vittnesbörd för oss –

41 att han, ja, Jesus, kom till världen för att korsfästas för världen, och för att bära världens synder, och för att heliggöra världen och för att rena den från all orättfärdighet,

42 för att genom honom alla ska kunna frälsas som Fadern hade gett i hans makt och skapat genom honom,

43 han som förhärligar Fadern och frälser alla hans händers verk, utom dessa förtappelsens söner som förnekar Sonen sedan Fadern har uppenbarat honom.

44 Därför frälser han alla utom dem. De ska gå bort till evigt straff, som är oändligt straff, vilket är evigt straff, för att regera med djävulen och hans änglar i evighet, där deras maskar inte dör och elden inte släcks, vilket är deras kval.

45 Och ingen människa känner till dess slut, inte heller dess plats eller deras kval,

46 inte heller blev det uppenbarat, inte heller är det, inte heller kommer det att uppenbaras för människan, utom för dem som blir delaktiga därav.

47 Dock visar jag, Herren, det för många i syner, men stänger dem genast igen.

48 Därför förstår dessa varken dess slut, bredd, höjd, djup eller elände, inte heller någon annan människa utom de som är bestämda till denna fördömelse.

49 Och vi hörde rösten säga: ”Skriv ner synen, för se, detta är slutet på synen om de gudlösas lidanden.”

50 Och åter bär vi vittnesbörd, för vi såg och hörde, och detta är Kristi evangeliums vittnesbörd om dem som ska komma fram i de rättfärdigas uppståndelse:

51 Det är de som tog emot Jesu vittnesbörd och trodde på hans namn samt lät döpa sig i likhet med hans begravning, genom att begravas i vattnet i hans namn, och detta enligt den befallning som han har gett –

52 för att de genom att hålla hans bud ska kunna bli tvättade och renade från alla sina synder och ta emot den Helige Anden genom handpåläggning av den som är ordinerad och beseglad till denna myndighet,

53 och som genom tro övervinner och beseglas genom löftets Helige Ande, som Fadern utgjuter över alla dem som är rättfärdiga och sanna.

54 Det är de som utgör den Förstföddes församling.

55 Det är de i vilkas händer Fadern har gett allt.

56 Det är de som är präster och kungar, som har tagit emot av hans fullhet och av hans härlighet

57 och är den Allrahögstes präster enligt Melkisedeks orden, vilket var enligt Enoks orden, vilket var enligt den enfödde Sonens orden,

58 därför är de, som det står skrivet, gudar, ja, Guds söner.

59 Därför är allting deras, både vad gäller liv eller död, eller det nuvarande eller det tillkommande, allt är deras och de hör Kristus till, och Kristus hör Gud till.

60 Och de ska övervinna allt.

61 Låt därför ingen människa berömma sig av människa, utan låt henne hellre berömma sig av Gud, som ska lägga alla fiender under sina fötter.

62 Dessa ska bo i Guds och hans Smordes närhet i evigheters evighet.

63 Det är dessa som han ska föra med sig när han kommer i himlens skyar för att regera på jorden över sitt folk.

64 Det är dessa som ska få del i den första uppståndelsen.

65 Det är dessa som ska komma fram i de rättfärdigas uppståndelse.

66 Det är dessa som har kommit till Sions berg och till den levande Gudens stad, den himmelska platsen, den heligaste av alla.

67 Det är dessa som har kommit till en otalig skara av änglar, till Enoks och den Förstföddes allmänna församling och kyrka.

68 Det är dessa vilkas namn är uppskrivna i himlen, där Gud och Kristus är allas domare.

69 Det är dessa som är rättfärdiga människor, fullkomliggjorda genom Jesus, det nya förbundets medlare, som åstadkom denna fullkomliga försoning genom att utgjuta sitt eget blod.

70 Det är dessa vilkas kroppar är celestiala, vilkas härlighet är som solens, ja, som Guds härlighet, den högsta av alla, av vilken härlighet solen på himlavalvet beskrivs vara en sinnebild.

71 Och vidare såg vi den terrestriala världen, och se och ge akt: Det är dessa som tillhör det terrestriala, vilkas härlighet skiljer sig från den Förstföddes församling som har tagit emot Faderns fullhet, ja, såsom månen skiljer sig från solen på himlavalvet.

72 Se, det är dessa som dog utan lag,

73 och även de som är de människors andar som hölls i fängelse, som Sonen besökte och predikade evangeliet för, för att de ska kunna dömas liksom människorna i köttet,

74 vilka inte tog emot vittnesbördet om Jesus i köttet, men därefter tog emot det.

75 Det är dessa som är jordens hedervärda människor, som förblindades av människors list.

76 Det är dessa som tar emot av hans härlighet men inte av hans fullhet.

77 De är dessa som tar emot Sonens närvaro, men inte av Faderns fullhet.

78 Därför är de terrestriala kroppar och inte celestiala kroppar, och de skiljer sig i härlighet liksom månen skiljer sig från solen.

79 Det är dessa som inte är tappra i vittnesbördet om Jesus. Därför får de inte kronan över vår Guds rike.

80 Och detta är nu slutet på synen som vi såg angående de terrestriala, och som Herren befallde oss att skriva ner medan vi ännu var i Anden.

81 Och vidare såg vi de telestialas härlighet, som är en lägre härlighet, liksom stjärnornas härlighet skiljer sig från månens härlighet på himlavalvet.

82 Det är dessa som inte tog emot Kristi evangelium, inte heller vittnesbördet om Jesus.

83 Det är dessa som inte förnekar den Helige Anden.

84 Det är dessa som är nedkastade till helvetet.

85 Det är dessa som inte ska bli återlösta från djävulen förrän vid den sista uppståndelsen, förrän Herren, ja, Kristus, Lammet, har fullbordat sitt verk.

86 Det är dessa som inte tar emot av hans fullhet i den eviga världen utan av den Helige Anden genom de terrestrialas betjäning,

87 och de terrestriala genom de celestialas betjäning.

88 Och även de telestiala tar emot det genom betjäning av änglar som är utsedda att betjäna dem, eller som är utsedda att vara tjänande andar till dem, för de ska bli frälsningens arvingar.

89 Och sålunda såg vi i den himmelska synen de telestialas härlighet, som övergår allt förstånd,

90 och ingen människa vet något därom utom den för vilken Gud har uppenbarat det.

91 Och sålunda såg vi de terrestrialas härlighet, som i allt överträffar de telestialas härlighet, ja, i härlighet och i kraft och i makt och i herradöme.

92 Och sålunda såg vi de celestialas härlighet, som överträffar allt – där Gud, ja, Fadern, regerar på sin tron i evigheters evighet,

93 framför vars tron allting bugar i ödmjuk vördnad och lovprisar honom i evigheters evighet.

94 De som bor i hans närhet är den Förstföddes församling, och de ser som de är sedda och känner som de är kända, eftersom de har tagit emot av hans fullhet och av hans nåd,

95 och han gör dem jämlika i kraft och i makt och i herradöme.

96 Och den celestiala härligheten är en, liksom solens härlighet är en.

97 Och den terrestriala härligheten är en, liksom månens härlighet är en.

98 Och den telestiala härligheten är en, liksom stjärnornas härlighet är en, för liksom en stjärna skiljer sig från en annan stjärna i härlighet, så skiljer sig den ena från den andra i härlighet i den telestiala världen.

99 För det är dessa som håller sig till Paulus och till Apollos och till Kefas.

100 Det är dessa bland vilka några säger sig hålla sig till en, några till en annan – några till Kristus och några till Johannes och några till Mose och några till Elias och några till Esaias och några till Jesaja och några till Enok,

101 men som inte tog emot evangeliet, inte heller vittnesbördet om Jesus, inte heller profeterna, inte heller det eviga förbundet.

102 Slutligen, det är alla dessa som inte kommer att samlas med de heliga för att ryckas upp till den Förstföddes församling och tas emot i skyn.

103 Det är dessa som är lögnare och trollkarlar och äktenskapsbrytare och horkarlar och alla som älskar och utövar lögn.

104 Det är dessa som drabbas av Guds vrede på jorden.

105 Det är dessa som drabbas av den eviga eldens hämnd.

106 Det är dessa som nedkastas till helvetet och drabbas av den allsmäktige Gudens vrede intill tidernas fullbordan, då Kristus har lagt alla fiender under sina fötter och har fulländat sitt verk,

107 då han överlämnar riket och överräcker det obefläckat åt Fadern och säger: ”Jag har segrat och har ensam trampat vinpressen, ja, den allsmäktige Gudens stränga vredes vinpress.”

108 Då ska han krönas med sin härlighets krona och sitta på sin makts tron för att regera i evigheters evighet.

109 Men se och ge akt: Vi såg den telestiala världens härlighet och dess invånare och att de var lika oräkneliga som stjärnorna på himlavalvet eller som sanden på havsstranden,

110 och hörde Herrens röst som sa: ”Alla dessa ska böja knä, och varje tunga ska bekänna för honom som sitter på tronen i evigheters evighet.

111 För de ska dömas efter sina gärningar, och var och en ska efter sina egna gärningar ta emot sitt eget herradöme i de boningar som är beredda,

112 och de ska vara den Allrahögstes tjänare. Men dit där Gud och Kristus bor kan de inte komma, aldrig i evighet.”

113 Detta är slutet på den syn vi såg, vilken vi blev befallda att skriva ner medan vi ännu var i Anden.

114 Men stora och förunderliga är Herrens verk och hans rikes hemligheter, vilka han visade oss och vilka övergår allt förstånd i fråga om härlighet och om makt och om herradöme,

115 vilka han befallde oss att vi inte skulle skriva om medan vi ännu var i Anden, och vilka ingen människa har rätt att uttala sig om.

116 Inte heller är människan i stånd att tillkännage dem, för de kan endast skådas och förstås genom den Helige Andens kraft, som Gud skänker dem som älskar honom och renar sig inför honom,

117 och till vilka han ger denna förmån att själva se och förstå,

118 för att de genom Andens kraft och uppenbarelse, medan de är i köttet, ska kunna uthärda hans närvaro i härlighetens värld.

119 Och härlighet och ära och herradöme tillkommer Gud och Lammet i evigheters evighet. Amen.