Vår eviga identitet som föräldrar
Författaren bor i Utah, USA.
Konventionellt och världsligt sett är jag ingen mamma, men Gud – och jag – känner till min eviga identitet.
Ibland undrar jag om jag någonsin ska bli mamma i detta liv eller om jag måste vänta på att Guds utlovade välsignelser ska uppfyllas i nästa liv. Jag önskar jag kunde säga att jag aldrig klagar över att vara singel. Men ärligt talat är vissa dagar helt enkelt svåra. Jag känner mig ensam. Jag känner mig missmodig.
Men om jag är ärlig har jag också en del riktigt, riktigt bra dagar. Jag har dagar när jag känner absolut frid beträffande vart jag är på väg och så uppfylld av allt jag lär mig. Under en av de här bra dagarna för inte länge sedan fick jag tanken: ”Varför har jag det så bra? Varför får jag alla de här otroliga upplevelserna?”
Jag hittade svaret i Mormons bok: ”Gud har anförtrott dig dessa ting, vilka är heliga, vilka han har bevarat som heliga och vilka han även ska skydda och bevara i en för honom vis avsikt, så att han kan visa sin makt för framtida släktled” (Alma 37:14; kursivering tillagd).
Den här versen skrevs ju om mässingsplåtarna, men de orden lärde mig något som jag aldrig tänkt på tidigare. Gud har anförtrott mig de här upplevelserna så att jag kan välsigna framtida släktled. Så att jag kan hjälpa mina framtida barn och alla Guds barn att känna honom.
President Henry B. Eyring, andre rådgivare i första presidentskapet, förklarade att ”oavsett era personliga omständigheter är ni en del – en viktig del – av Guds familj och er egen familj, vare sig det är i framtiden, i den här världen eller i andevärlden. Ni har av Gud anförtrotts omvårdnad av så många av hans och era familjer som ni kan med er kärlek och tro på Herren Jesus Kristus.”1
Välja att förbereda sig
En del dagar vill jag så innerligt gärna vara med min eviga livskamrat och mina barn. Det är som om en del av mig vet att jag ännu inte har träffat några av de viktigaste personerna i mitt liv, och jag önskar jag kunde ge dem min kärlek.
Men sanningen är att även utan att ha dem här, och även om det kanske känns som om den drömmen är långt borta, kan jag göra val nu för deras skull.
President Eyring berättade också om när han var biskop och en ung man kom till hans kontor. Den här mannen hade begått en del stora misstag, men han ville förändra sig. Han ville att hans framtida barn skulle beseglas till en far som kunde använda sitt prästadöme. Han var villig att kämpa sig igenom omvändelseprocessen för att ge den gåvan till sina barn.
President Eyring sa att den här mannen ”kände behoven hos barnen han bara hade drömt om, och han gav tidigt och fritt. Han uppoffrade sitt högmod, sin lättja och oförmåga att visa känslor. Jag är övertygad om att det inte känns som en uppoffring nu.”2
Min identitet: En mamma
Nyligen såg jag en bild av min mamma som liten flicka. Hon var så söt med sitt lockiga hår och sin lilla blå klänning. Men när jag ser på bilden ser jag bara min mammas ansikte på en liten flickas kropp. Jag vet att det inte verkade så när bilden togs – men hon har alltid varit min mamma.
Det fick mig att tänka på alla gåvor hon beredde åt mig innan jag ens var född. Jag tänkte på hur hon lärde sig att skapa ett vackert hem. Jag tänkte på hur hon arbetade hårt i skolan för att bli sjuksköterska och hur hon studerade evangeliet för att bygga sitt eget vittnesbörd. Jag tänkte på hur hon valde att ödmjukt offra allt för att ta hand om mig och vår familj.
Och då insåg jag: För mina framtida barn är jag en mamma. Och i Guds ögon är min eviga identitet en mammas.
President Russell M. Nelson lärde att ”varje kvinna är mor i kraft av sin eviga gudomliga bestämmelse.”3 Varje kvinna är en mor och varje man är en far, oavsett om de ännu har fått barn eller inte. Vår avkomma kan komma i det här livet eller i nästa, men det förändrar inte vår eviga identitet som föräldrar.
Min gåva till framtida generationer
Just nu är det här svårt att föreställa sig. Vissa dagar känner jag mig så ensam. Vissa dagar oroar jag mig över om jag verkligen uppfyller mitt ändamål eller om jag gör någon skillnad för någon.
Men jag kan välja just nu att vara ett positivt inflytande på människorna i mitt liv. Det finns barn jag kan vårda och undervisa. Det finns sätt att använda mina erfarenheter till att välsigna andra. Och en dag ska mina barn se tillbaka på en bild av mig och inte kunna förstå att jag någonsin varit något annat än deras mamma.