Helande underverk genom tempelförrättningar

Reyna I. Aburto.

andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap

Ur ett tal till tempelpresidenter och tempelvärdinnor den 17 oktober 2019.

Vår himmelske Fader kan hela oss genom vår släktforskning och tempeltjänst.

Alla Guds barn som är ansvariga för sina beslut – oavsett på vilken plats eller under vilken tid eller vilka omständigheter de lever eller har levt – behöver få möjlighet att utöva tro på Jesus Kristus, omvända sig och ta emot hans evangelium, på båda sidor om slöjan. Vart och ett av Guds barn behöver helas andligt sett och som hans lärjungar har vi kallats att göra det möjligt.

Tack vare Frälsarens försoningsoffer gör tempelförrättningarna det möjligt för oss och våra förfäder att födas på nytt, förändras till ett tillstånd av rättfärdighet, återlösas av Gud och bli nya skapelser (se Mosiah 27:25–26).

President Russell M. Nelson har sagt: ”Templet är ändamålet med varje aktivitet, varje lektion, varje steg framåt i kyrkan. Alla våra ansträngningar att förkunna evangeliet, fullkomliggöra de heliga och återlösa de döda leder till det heliga templet. Templets förrättningar är absolut nödvändiga. Vi kan inte återvända till Guds härlighet utan dem.”¹

När de skriftlärda och fariseerna kritiserade Jesu Kristi lärjungar, svarade han dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare” (Luk. 5:31–32).

President James E. Faust (1920–2007), andre rådgivare i första presidentskapet, sa: ”Herren har gett oss många sätt att motta hans läkande inflytande. … [Han] har återställt tempelarbetet till jorden. Det är en viktig del av frälsningsarbetet för både levande och döda. Våra tempel erbjuder en fristad dit vi kan gå och lägga undan mycket av världens oro. Våra tempel är platser för frid och ro. I dessa helgade rum ’helar [Gud] dem som har förkrossade hjärtan och förbinder deras sår’ (Ps. 147:3).”²

Under våra resor hör vi berättelser om helande underverk som sker i heliga tempel överallt. Vi hör om trofasta medlemmar som kommer till templet i bussar och som ägnar hela dagen och kvällen åt att utföra frälsande förrättningar för sina förfäder. Vi hör om hängivna ungdomar som besöker templet tidigt på morgonen före skolan för att utföra dop och konfirmationer för de döda och hjälpa till med olika delar av dessa heliga förrättningar. Vi hör om grupper av unga kvinnor och unga män som en dag varje vecka åker till templet med något kommunalt fortskaffningsmedel efter skolan för att erbjuda sina förfäder möjligheten att bli andligt pånyttfödda. Vi hör om familjer som åker båt i många timmar för att komma till templet och ta emot frälsande tempelförrättningar för sig själva så att de genom Jesu Kristi försoning kan förändras till ett tillstånd av rättfärdighet. Vi hör om enskilda medlemmar och familjer som söker efter namn på förfäder under sabbaten och sedan tar namnen till templet för att ge dessa släktingar möjligheten att bli återlösta av Gud. Vi hör om elvaåriga pojkar och flickor som är ivriga att komma till templet och som måste stå på nedersta trappsteget i dopbassängen eftersom vattnet är för djupt för dem – allt för att ge sina förfäder chansen att bli nya skapelser.

Om vi tänker på det kommer vi alla till templet för att bli andligt helade, och för att även ge personerna på andra sidan om slöjan möjlighet att bli helade. När det gäller helande är vi alla i desperat behov av Frälsaren. Jag ska illustrera detta med en berättelse om två av mina egna förfäder.

Sister Aburtos grandmother — Min farmor Isabel Blanco

Min farmor och far helas

Min farmor Isabel Blanco föddes i Potosí i Nicaragua. Som jag minns henne var hon en kärleksfull, hårt arbetande och trofast kvinna. Under min uppväxt planterade hon ett frö av tro i mitt unga hjärta när jag såg henne innerligt be till Gud och när hon tog med mig till mässan varje söndag för att tillbe Jesus. Men hon hade det inte så lätt i livet. Bland många andra saker hon gjorde när hon var ung, arbetade hon som hembiträde för en välbärgad familj. Tråkigt nog, som vanligt var, gjorde arbetsgivaren henne gravid, och när hon inte längre kunde dölja sin graviditet blev hon avskedad.

Graviditeten ledde till att min far Noel föddes, och även om Potosí var ett litet samhälle och alla, inklusive Noel, visste vem hans far var, hade Noel aldrig någon direkt kontakt eller relation med honom.

Isabel gifte sig aldrig, och hon fick ytterligare två barn utom äktenskapet. Efter en tid flyttade hon och hennes tre barn till landets huvudstad Managua för att söka bättre arbets- och utbildningsmöjligheter.

I slutet av tonåren utvecklade Noel ett beroende av alkohol. Så småningom träffade han och gifte sig med min mor Delbi, och de fick fyra barn. Med åren tärde hans alkoholism på äktenskapet, och efter att ha flyttat till San Francisco i Kalifornien, när de var över 50 år, separerade de. Sorgligt nog dog han genom självmord några år senare.

Min mor och jag blev medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga några år efter att min far hade gått bort. Ytterligare några år därefter utfördes alla ställföreträdande förrättningar för honom utom en: beseglingsförrättningen. Just då vågade jag inte fråga mor om hon ville beseglas till honom eftersom jag visste hur spänd deras relation hade varit.

Sister Aburtos parents — Mina föräldrar Noel och Delbi Blanco

Då skedde ett underverk. Mamma hade en dröm där hon såg sin man Noel utanför köksdörren i deras hem i Managua, och han sträckte ut en hand mot henne och bad henne följa med honom. Hon vaknade med en ljuvlig känsla i hjärtat. Inte långt därefter ringde hon mig en dag och sa lugnt: ”Jag ska beseglas till din far på lördag. Du kan komma och vara med om du vill.”

Jag svarade ivrigt: ”Naturligtvis vill jag vara med!” Efter telefonsamtalet insåg jag till min förtjusning att jag också kunde beseglas till dem.

En härlig lördagsmorgon knäböjde min mor, min man och jag vid ett heligt tempelaltare och utförde de levande och ställföreträdande beseglingsförrättningar som gav mina föräldrar och mig möjligheten att vara tillsammans för evigt. Min son var också där som ställföreträdare för min bror som hade avlidit ett flertal år tidigare. I det ögonblicket var all smärta och sorg bortglömd. Vi kände alla det lindrande och läkande balsam som vår Frälsare Jesus Kristus erbjuder oss genom sin försoning, på båda sidor om slöjan.

Åratal senare hade jag en dröm där jag såg min far vid vad som verkade vara en talarstol i ett av våra möteshus. Han hade vit skjorta och slips på sig och höll ett inspirerande tal. I drömmen tycktes det som om han var en erfaren ledare i kyrkan. Jag vet inte exakt vad drömmen betyder, men den ger mig hopp om att han kanske har tagit emot Jesu Kristi evangelium i andevärlden.

Vid ett tillfälle utförde vi också tempeltjänst för min farmor Isabel, utom beseglingen till en make eftersom hon aldrig var gift. Tänk bara, en kvinna som Isabel, som inte behandlades med respekt av män och som hade många svårigheter i livet, kan få möjlighet på andra sidan slöjan att utöva sin handlingsfrihet och ingå ett heligt förbund med Gud genom ställföreträdande förrättningar i templet. Hon, liksom vi alla, är i behov av större tro, i behov av omvändelse, i behov av kärlek, i behov av helgelse – kort sagt, i behov av helande.

När jag tittar tillbaka nu kan jag se att även om Noel hade en svår barndom och ett skadligt beroende var hans kärlek till sina barn starkare än hans svagheter. När han var med oss kom hans bästa egenskaper fram. Han var alltid snäll mot oss, och jag kan inte minnas att han blev arg på sina barn en enda gång. Eftersom Gud är barmhärtig får också Noel möjlighet att utöva tro, omvända sig och ta emot Jesus Kristus som sin Återlösare genom frälsande tempelförrättningar som utförs i det heliga templet. Noel är liksom oss alla i behov av helande.

Det här är bara två exempel på de eviga helande välsignelser som erbjuds enskilda och familjer i alla Herrens tempel runtom i världen. Som president Nelson har sagt: ”Vi inbjuder alla Guds barn på båda sidor om slöjan att komma till Frälsaren, ta emot det heliga templets välsignelser, nå bestående glädje och bli berättigade till evigt liv.”³

När jag tänker på allt som behövde hända för Isabel och Noel för att de skulle få denna eviga gåva inser jag att det är ett underverk som gjorts möjligt av en kärleksfull himmelsk Fader och en Frälsare som älskar oss med fullkomlig kärlek och som har kallat var och en av oss att hjälpa till med Herrens verk och härlighet.

President Nelson har sagt följande om Israels insamling: ”Alla vår himmelske Faders barn, på båda sidorna av slöjan, förtjänar att få höra budskapet om Jesu Kristi återställda evangelium. De avgör själva om de vill veta mer.” Och sedan förklarade han: ”Varje gång du gör någonting som hjälper någon – på ena eller andra sidan om slöjan – att ta ett steg mot att ingå viktiga förbund med Gud och få sina väsentliga dop- och tempelförrättningar, hjälper du till att samla Israel. Så enkelt är det.”⁴

Jag vet inte om farmor Isabel, pappa Noel och resten av mina förfäder för vilka tempeltjänst har utförts har tagit emot Jesu Kristi evangelium i andevärlden. Men jag kan hoppas, jag kan utöva tro, jag kan ingå och hålla förbund med Gud, och jag kan leva på ett sådant sätt som leder till att jag får vara tillsammans med mina förfäder ”i ett tillstånd av lycka som inte har något slut” (Morm. 7:7).

Och när jag kommer till andra sidan av slöjan, om de ännu inte har tagit emot Jesu Kristi evangelium, ska jag se till att undervisa dem om det! Jag ser fram emot att ge dem en kram, tala om hur mycket jag älskar dem, ha förtroliga samtal som jag aldrig hade med dem när de levde, och vittna för dem ”att Jesus är Kristus, den evige Guden”⁵.

Makten att hela

Ibland kan den naturliga mannen eller kvinnan i oss få oss att tro att vi har kallats att ”fixa” andra. Vi har inte kallats att vara andras ”fixare”, och vi har inte kallats att predika eller håna. Vi har kallats att inspirera, att lyfta, att inbjuda andra, att vara människofiskare – ”själafiskare” – så att de får möjlighet att bli andligt helade av Jesus Kristus, vår Frälsare och Återlösare.

I Jesaja 61 läser vi Herrens ord, som också citerades av honom när han påbörjade sin verksamhet i Jerusalem (se Luk 4:18–19). Han förkunnade:

”Herren Guds Ande är över mig, för Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har förkrossade hjärtan, att utropa frihet för de fångna och befrielse för de bundna,

att förkunna ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla sörjande,

att ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovsångsdräkt i stället för en modfälld ande. Och de ska kallas ’rättfärdighetens terebinter’, planterade av Herren till hans förhärligande.

De ska bygga upp gamla ruiner, upprätta det som förr legat öde. De ska bygga upp ruinstäderna igen, platser som varit öde i generation efter generation” (Jes. 61:1–4).

Äldste Dale G. Renlund har sagt: ”Släktforskning och tempeltjänst [ger] kraften att hela det som [behöver] helas. … Med sin oändliga förmåga beseglar och helar Gud enskilda och familjer som upplever tragedier, förluster och svårigheter.”⁶

President Nelson har sagt att ”den verkliga kraften att hela … är en gåva från Gud”⁷ och att ”uppståndelsens gåva är Herrens största helande handling. Tack vare honom ska varje kropp återställas till sin rätta och fullständiga form. Tack vare honom är ingenting hopplöst. Tack vare honom har vi ljusare dagar framför oss, här och i evigheten. Sann lycka väntar var och en av oss – på andra sidan sorgen.”⁸

Jag vittnar om att vår himmelske Fader älskar var och en av oss så mycket att han har berett ett sätt⁹ för var och en av oss att bli fysiskt och andligt helade när vi utövar tro på Jesus Kristus, ingår och håller våra förbund med Gud och följer hans bud. Jag vittnar om att Kristus kom till jorden för att hela brustna hjärtan, för att ”utropa frihet för de fångna” (Luk. 4:18), så att var och en av oss kan bli helig och obefläckad (se Moro. 10:33).