Missa inte den här andakten
Hur man bjuder in underverk i sitt liv
Från ett tal till eleverna på Ensign College i Salt Lake City, Utah, USA, den 24 mars 2020. Läs hela texten på ensign.edu.
Besluta dig idag för att se, vara, och be om underverk, så blir med all säkerhet storslagna och förunderliga välsignelser –stora och små– dina.
Idag vill jag tala om en utmärkande del av Frälsarens verksamhet:
underverk.
Men hellre än att ta upp hans otaliga underverk i den gamla världen och den nya vill jag berätta om ett personligt underverk som jag bevittnade för flera år sedan, i förhoppning om att öppna era ögon för de underverk som sker omkring er varje dag.
Underverk har alltid varit och kommer alltid att vara en väsentlig del av en barmhärtig och kärleksfull Gud och hans son Jesus Kristus. Med andra ord, förvänta dig att se underverk i ditt liv.
Vad exakt gör en livshändelse till ett underverk istället för något alldagligt? Världen definierar underverk som en ”extraordinär företeelse i den fysiska världen som överstiger all känd mänsklig eller naturlig förmåga och tillskrivs det övernaturliga”, ”en verkan eller en händelse som visar sig som eller anses vara Guds verk”, ”ett underverk [eller] under”.1
En av meningarna i min patriarkaliska välsignelse lyder: ”Och du kommer att se Herrens hand i ditt liv … och du kommer att bevittna underverk.” Det har, om något, varit en underdrift. Som en som har levt i över 60 år – och varit nära att dö – men som också har förundrats över Guds godhet längs vägen, vill jag vittna för er om att jag ser Herrens mirakulösa och barmhärtiga hand i mitt liv varenda dag.
Jag har verkligen bevittnat underverk.
Och – nu kommer ett avslöjande som kanske förstör spänningen – jag kan säga med säkerhet att var och en av er, oavsett situation och omständigheter, också får erfara underverk dagligen, även om ni kanske inte lägger märke till många av dem.
Vårt problem som heliga är inte en brist på välsignelser. Vårt problem är att för oss, som Herrens förbundsfolk, står himlens fönster vidöppna så att välsignelserna bokstavligen forsar in. Vi är så rikligen välsignade att de otaliga underverken omkring oss ibland blir vardagliga eller till och med osynliga i våra liv. Tyvärr får inte detta överflöd av välsignelser vår fulla uppmärksamhet eller den uppskattning det förtjänar. Liksom när man har vinden i ryggen lägger vi helt enkelt inte märke till det majestät och den kraft som finns i underverken omkring oss.
Idag vill jag berätta om ett sådant litet underverk som fick min fulla och odelade uppmärksamhet, ett underverk som jag aldrig kommer att glömma.
Den försvunna ringen
Inte långt efter att de kom hem från sin bröllopsresa i början av juni för flera år sedan, tillbringade min dotter Emi och min svärson Chase en vecka hos oss innan de flyttade till sitt nya hem i Kalifornien, USA. Under den veckan planerade de att öppna alla sina bröllopspresenter, skriva tackkort och sedan packa sin bil.
Som ni säkert kan förstå var det en hektisk vecka.
Men morgonen efter att ha öppnat presenter upptäckte Emi att hennes ring inte bara saknades från hennes finger, den fanns inte heller på den ringhållare hon troget satte den på varje kväll. Hon undvek panik med vetskapen att hon måste ha lagt ifrån sig den någonstans i huset och började leta efter den. Var den än var skulle den säkert komma fram. Men när en snabb genomsökning inte gav resultat berättade hon det för Chase, och sedan för min fru och mig. Då började vi leta var och en för sig och kollade en extra gång på platser som säkert hade missats, förvissade om att någon av oss skulle hitta ringen. Men det gjorde vi inte.
Långt över kostnaden för att ersätta ringen låg det sentimentala värdet av denna dyrbara och högst symboliska ring. Ringen representerade kärlek, uppoffring, hårt arbete, och en löfte till varandra, och var en symbol för en evig relation.
Chase var en universitetsstudent som hade arbetat hårt och skrapat ihop allt han kunde för att köpa den ringen till henne. Och under deras åtta månader långa förlovning hade Emi uppskattat ringens symboliska natur och den eviga naturen av deras band som ringen symboliserade.
Nästa morgon hade vi fler frågor, fler tysta böner och mycket mer fokus när vi alla gav oss i kast med vad jag kallar ”andra graden” av angeläget sökande. Denna gång finkammade vi rum i huset som Emi hade kunnat vara i men kanske hade glömt. Krypandes på knä letade vi under soffor. Och sedan under alla kuddarna i samma soffor. Men inte heller denna gång hittade vi den.
När dagen för deras avfärd kom kändes mitt hjärta sorgset när jag såg min dotters nakna vänsterhand och hennes förståeliga ansiktsuttryck som sa att något fattades. Och ändå, ledsna som de båda var, var jag förvånad att se dem åka med en ologiskt stor tillit till att ringen skulle hittas. Jag förstod deras förhoppning. Men realisten i mig lät mig inte komma till någon annan slutsats än att efter fem dagar av resultatlöst sökande så var den här ringen borta.
Tvärtemot allt förnuft och logik fortsatte både Emi och Chase att vara optimistiska och på något sätt vara fyllda av tro på att ringen skulle hittas. De gav uttryck för de viktiga katalysatorerna i frambringandet av ett underverk när de förankrade sig i tro och ett stadigt hopp – oavsett hur dåliga oddsen verkade vara. Och istället för att lägga tid på att hitta en ny ring, tillbringade de tid på sina knän och i templet.
Även om deras tro inte blev belönad på det sätt de ville så tvivlade de inte. De förtröstade på Gud av hela sitt hjärta och förlitade sig inte på sitt eget förstånd (se Ords. 3:5–6). De vägrade att ge efter för det som J. R. R. Tolkien i sin klassiker Ringens brödraskap uttryckte på följande sätt:
”Trolös är den som tar farväl när det mörknar över vägen.”2
Nästan en hel månad gick utan någon framgång. Och vägen hade inte bara mörknat, utan visat sig vara en återvändsgränd. Alla – med undantag av Emi och Chase – hade i stort sett gett upp.
Då, en kväll efter jobbet, en månad efter att ringen hade försvunnit, fick jag ett meddelande från Meagan som brukar klippa mig. Jag läste en mening som fick mitt hjärta att hoppa till. Meddelandet löd:
”Hittade ni Emis ring?”
Några veckor tidigare hade jag nämnt för Meagan hur ledsna vi var att Emis ring hade försvunnit. Men jag kunde inte föreställa mig varför hon skulle skicka ett meddelande till mig om hon inte visste något om det. Med darrande händer lyckades jag skriva ett väldigt koncist meddelande tillbaka:
”Nej”, svarade jag.
”Kan du skicka en bild av hennes ring?”
En bild? Varför skulle Meagan vilja ha en bild? Det spelade ingen roll. Jag kunde känna att någonting var på gång, så jag skickade en bild och väntade på ett svar. Det var bara fyra ord:
”Jag har hennes ring.”
Jag ringde genast upp Meagan, som bad mig att komma och hämta ringen. ”Är du säker?” sa jag. ”Jag menar, helt säker?” Hon småskrattade och sa, ”Kom och se själv. Det här är ett underverk som du inte kommer att tro är sant.”
Jag skulle få bevittna ett underverk, ett underverk som Emi och Chase hade kvalificerat sig för, enligt Brigham Young. President Young sa:
”Underverk, eller dessa extraordinära yttringar av Guds kraft, är inte till för de icke-troende. De är till för att trösta de heliga och för att stärka och bekräfta tron hos dem som älskar, fruktar och tjänar Gud.”3
Innan jag berättar resten av den här mirakulösa berättelsen vill jag fråga dig: Har du gjort någon personlig underverksinventering? Har du räknat Guds gåvor och nämnt dem en och en? Har du sett ”vad Gud dig givit och dig giver än”?4
Om inte, låt mig föreslå tre sätt som kommer att hjälpa dig att identifiera de många underverk som händer i ditt liv.
1. Se underverket
För det första måste du ”se underverket”. Mitt lilla underverk var lätt att se. Men ser du de underverk som pågår omkring dig varje dag? Det faktum att ditt hjärta som, om du är omkring 20 år, redan har pumpat blod genom din kropp mer än 840 miljoner gånger. Eller att du äger mobilen i din ficka, som har 100 000 gånger större processorkapacitet än datorn som tog människan till månen för 50 år sedan. Och det mest uppskattade underverket att ni är bland de 0,2 procent av världens befolkning som har det återställda evangeliet och alla dess tillhörande och upphöjande välsignelser.
2. Var underverket
Får jag vara så fräck att föreslå att du, istället för att vänta på ditt underverk, bestämmer dig för att själv utföra underverk? Gud vill besvara din bön, men kanske också någon annans bön genom dig. Som president Thomas S. Monson (1927–2018) rekommenderade: ”Snälla, jag ber er, be inte om uppgifter som matchar er kraft. Be om kraft som matchar era uppgifter. Då blir inte det verk ni utför ett underverk, utan ni kommer att vara underverket.”5 Följ den Helige Andens maningar och låt Gud besvara någon annans bön genom dig. Det är sant att ”när ni är i era medmänniskors tjänst, är ni endast i er Guds tjänst” (Mosiah 2:17).
3. Be om underverket
Detta innebär i fysiologiska termer att vi skapar en vinkel på 90 grader i leden mellan låret och underbenet samtidigt som vi – i andliga termer – ödmjukt ber Gud om det gudomliga ingripande vi söker. Kom ihåg att vår Gud är en underverkens Gud, att vår Frälsare Jesu Kristi verk kan anses vara ett ”tjänande genom underverk”.
Kom ihåg att han skapade jorden och allting som finns på den. Att han förvandlade vatten till vin, tvivlare till troende. Att han gick på vattnet, botade sjuka och uppväckte döda. Och att hans uppmaning till oss idag är att be honom om dessa underverk i bön, men sedan tålmodigt vänta på hans syften och tidsplan.
Som Jesus så vackert påminner oss i Läran och förbunden: ”Heliggör er därför så att ni har endast Gud i sinnet, och de dagar ska komma då ni ska se honom, för han ska ta slöjan från sitt ansikte för er, och det ska ske i hans egen tid och på hans eget sätt och enligt hans egen vilja” (L&F 88:68).
Gud har koll på detaljerna
Hur gick då Emis underverk till? Här kommer fortsättningen av berättelsen om att ”se, vara och be om ett underverk”.
En kvinna vid namn Jilda åkte hemåt tillsammans med sina tre barn och sin man efter ett besök hos hennes föräldrar. Bland de många saker som barnen uppskattade under besöket var höjdpunkten de bananmuffins som mormor bakade. Efter barnens konstanta tjatande i bilen lovade Jilda att hon skulle baka muffins till dem när de kom hem. Men hur ska jag kunna göra det? tänkte hon för sig själv. Jag äger inte ens en muffinsform. Och med den tanken slumrade hon till medan hennes man körde bilen hemåt.
Men av någon anledning vaknade hon till just som de närmade sig en bekant avfart. Det var då tanken slog henne att hennes favorit-heminredningsaffär låg i anslutning till den avfarten. De hade säkert muffinsformar. Hon bad snabbt sin man att köra av motorvägen och åka till just den affären. När hon kom in, gick hon raka vägen till bakavdelningen, där hon började titta på olika muffinsformar.
När hon lyfte ner en muffinsform från den översta hyllan hörde hon ett svagt klirrande ljud. När hon tittade på formarna kunde hon se att en av dem inte var ordentligt staplad. När hon tog isär dem förstod hon varför: inuti formen låg en glittrande diamantring. Eftersom hon inte ville att den skulle hamna i fel händer, bestämde hon sig för att stoppa den i fickan och börja leta efter dess ägare så fort hon kom hem.
Jilda tog med sig ringen till frisersalongen där hon jobbade. Under dagen berättade hon om hur hon hade hittat ringen för de andra stylisterna och kunderna medan hon bad om deras tips på hur hon skulle kunna återlämna den till dess rättmätiga ägare. Under tiden, efter en lång dag av permanenter, färgningar och klippningar, var Meagan mer än redo att gå hem. Men hon märkte att flera stylister hade samlats runt Jilda i andra änden av salongen.
Hon kände sig manad och gick bort till gruppen för att se vad saken gällde. När Jilda höll upp ringen, drog Meagan efter andan. Sedan, utan att tveka, utbrast hon: ”Jag tror jag vet vems ring det är.” Det var då hon skrev till mig, och ja, nu känner ni till resten av berättelsen om underverket med ringen.
Trådarnas komplexa sammanflätning i den här berättelsen är nästan för mycket att ta in. Men som Jeremia retoriskt påminner oss: ”Se, jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig?” (Jer. 32:27).
Min dotter Emi skrev senare om upplevelsen:
”Tack till Gud som bevisat mer än någonsin att han verkligen är involverad i våra livs detaljer och kan få de mest otroliga saker att hända! Vilken fin påminnelse om att våra böner blir hörda oavsett hur små våra problem är. Om något är viktigt för oss så är det viktigt för honom!”
Herren är medveten om vilka underverk vi söker
Även om detta underverk var storslaget, hur är det med de underverk som inte syns? Och varför skulle en liten ring spela någon roll? Det finns globala makro-händelser som covid–19 och små mikro-händelser som det du antagligen ber desperat om i ditt liv just nu. Och svaret är, jag vet inte.
Men jag vet att han vet. Och jag litar på honom. Jag vet också att om han är medveten om när en sparv faller till marken, så är han även medveten om var och en av dina tårar när de faller. Jag har också absolut tro på att han är ”mäktig att frälsa” (2 Ne. 31:19), och att, som Paulus undervisade, ”allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut” (Rom. 8:28).
Detta kan jag säga er: Medan ni väntar på ert underverk, missa inte de underverk som sker omkring er, som underverket att se någon helt och hållet ta emot evangeliet och uppleva en förändring i sitt hjärta – någon som väljer att överge synd och fullständigt förändra sitt liv, och därmed sin eviga lycka. Eller bara sakramentets veckovisa underverk, den beseglande och helande kraften i tempelförrättningar och alla andra välsignelser i det återställda evangeliet. Och snälla, glöm inte de ”ultimata underverken”, Jesu Kristi försoning och uppståndelse.
Äldste Ronald A. Rasband i de tolv apostlarnas kvorum lärde:
”Vad bör ni vara uppmärksamma på i era liv? Vilka av Guds underverk påminner er om att han är nära, och säger ’jag finns precis här’? Tänk på de tillfällen – vissa inträffar dagligen – när Herren har ingripit i era liv, och sedan ingripit igen. Värdesätt dem som stunder när Herren har visat att han har förtroende för er och för era val. Men låt honom göra mer av er än vad ni kan göra på egen hand. Värdesätt hans engagemang.”6
Och värdesätt det inte bara, sök det med iver. Kom ihåg att Gud kan göra vad som helst, och allt däremellan. Han är Herre över allt.
Systrar och bröder, bestäm er idag för att se, vara och be om underverk, så ska storslagna och förunderliga välsignelser – stora och små – med säkerhet bli era. Liksom Emi och Chase kan ni handlingskraftigt utöva er tro med vetskap om att ni blir välsignade oavsett om ert underverk inträffar eller inte. Lita på Herrens tidsplan. Gå framåt i tacksamhet och uppskatta vad Herren har gjort i era liv, och kom ihåg Jobs ord: ”Jag skulle söka Gud och inför Gud lägga fram min sak. Han gör stora och outgrundliga ting, fler under än någon kan räkna” (Job 5:8–9).