Endast digitalt: Unga vuxna

Jag erkände till slut att jag led av depression. Kristus hjälpte mig ut ur mörkret

Nephi Tangalin

Jag förnekade länge att jag behövde hjälp, men Frälsaren gav mig det hopp och ljus jag behövde.

Mörkret tycktes komma ur tomma intet. Jag började känna mig orolig och nedstämd över alla olösta problem i mitt liv. Jag tappade självförtroendet, jag började ifrågasätta min tro, och så fortsatte listan. Det tycktes som att även små olägenheter blåstes upp bortom alla proportioner och mitt goda liv var plötsligt katastrofalt.

Det kändes som om jag hade en inre kamp med demonerna i mitt huvud.

Mörkret tycktes sluka mig helt och hållet. Och när de här känslorna hela tiden blev värre började jag fråga mig själv: ”Tänk om jag inte fanns längre. Skulle någon ens bry sig?” Och demonerna i mitt huvud svarade: ”Du är bara ett dammkorn i universum. Ingen skulle ens märka om du försvann.”

De här tankarna förlamade mig av skräck.

Men samtidigt som allt det här pågick i huvudet betedde jag mig som vanligt. Eftersom jag var rädd pratade jag med min familj som om allt var okej, jag dolde mina känslor från andra. Det kändes som om jag inte kunde berätta hur katastrofalt mitt sinne var.

Jag förnekade dessutom att något faktiskt var fel. Jag intalade mig själv att jag omöjligtvis kunde lida av depression. Jag ville inte erkänna att jag behövde hjälp. Jag var så rädd för att om folk visste vad jag tänkte och kände så skulle de ta avstånd från mig eller tycka att jag var svag eller galen. Jag skämdes så för att jag inte kunde ta mig ur mörkret.

Jag erkände till slut att jag behövde hjälp

Det fortsatte så tills jag en dag fick tröst av äldste Jeffrey R. Hollands ord. Han sa: ”Om du hade blindtarmsinflammation skulle Gud förvänta sig att du sökte få en prästadömets välsignelse och bästa möjliga medicinska vård. Det gäller även känslomässig ohälsa. Vår Fader i himlen förväntar sig att vi använder alla de underbara gåvor han har gett oss i den här härliga tidsutdelningen” (”Som ett krossat kärl”, Liahona, nov. 2013, s. 41).

Det här rörande budskapet hjälpte mig att slutligen acceptera att jag faktiskt hade en psykisk sjukdom och att det inte fanns någon skam i att behöva hjälp. Viktigast av allt blev jag påmind om att jag inte är svag och att jag kan bli botad.

Den kvällen uppsände jag den mest uppriktiga bön jag någonsin bett i hela mitt liv. Snyftande ödmjukade jag mig och utgöt mitt hjärta till min himmelske Fader. Jag bad honom om vägledning för att få veta vad jag skulle göra.

Efter den bönen kände jag mig manad att prata med min biskop. Han var vänlig och förstående – jag borde inte ha förväntat mig något annat. Och han hjälpte mig genast känna frid och stor tröst från min kärleksfulle himmelske Fader. Han hjälpte mig veta att Frälsaren förstod allt som jag gick igenom, även om jag inte förstod allt själv. Han hjälpte mig också att använda de verktyg jag behövde.

Att använda alla Guds verktyg

Jag lärde mig att psykisk ohälsa kan lindras genom tro och såklart genom Jesu Kristi läkande kraft, men att läkeprocessen ibland också behöver kompletteras med andra resurser. Jag har känt styrka och hopp och ljus komma med hjälp av både andliga och timliga verktyg. Här är några övningar som ger mitt liv ljus varje dag och som du också kan testa:

Inled och avsluta din dag med en uppriktig bön – ställ specifika frågor, sök vägledning och uttryck tacksamhet.
Vet om och acceptera att det är okej att vara ledsen och gråta ibland, men låt bara inte sorgen förtära dig. Prata med en vän du litar på eller någon annan närstående för att bli upplyft på tuffa dagar.
När du går och lägger dig på kvällen, var då stolt över dig själv för att du tog dig igenom en dag till! Påminn dig själv om att du är stark.
Läs skrifterna och generalkonferenstalen eller kanske till och med upplyftande självhjälpsböcker för att skärpa ditt sinne och din tro på Jesus Kristus.
Var öppen med dina anförtrodda vänner, släktingar eller biskopen för att få stöd. Han kan hjälpa dig hitta rådgivning om det behövs.
Det är inget fel med att söka professionell hjälp! Professionell hjälp kan vara mycket bra när man ska lära sig övervinna och hantera psykisk ohälsa. Det var till stor hjälp för mig att jag kunde dra nytta av det kostnadsfria rådgivningsprogrammet vid mitt universitet.
Känn inte skam över att söka läkarhjälp eller ta antidepressiva läkemedel – de är verktyg som vår himmelske Fader har gett för att hjälpa oss läka.
Släktforska och tjäna i templet för att påminna dig om att människor på andra sidan slöjan också ber för att du ska bli frisk! Äldste Dale G. Renlunds tal ”Släktforskning och tempeltjänst: Besegling och helande” ger mer insikt om de utlovade välsignelserna av att utföra tempeltjänst.

Att hålla fast vid Kristi ljus

Under lång tid trodde jag inte det var möjligt att höra Andens röst eller känna Guds kärlek mitt under en depression. Det kändes som om jag ständigt flöt i en mörk avgrund. Men en liten ljusstrimma från Frälsaren hjälpte mig hålla fast vid hoppet. Och genom att berätta om mina problem har jag lärt mig att många av mina vänner också lider av psykisk ohälsa – och vi har försäkrat varandra om att vi inte är ensamma.

Den jag var innan jag vände mig till min himmelske Fader för att få hjälp och den jag är i dag är två väldigt olika personer. Jag skulle inte haft den tro och det vittnesbörd jag har i dag om Jesus Kristus om det inte var för den mörka period jag gick igenom. Jag är mer än tacksam för det ljus han ger mitt liv som hjälper mig att besegra demonerna och rädslorna i mitt sinne. Jag vet att han led för alla våra bedrövelser och att han förstår precis vad vi går igenom (se Alma 7:11–14) och tillsammans med honom kan vi alltid hålla fast vid hopp och ljus.