Endast digitalt: Unga vuxna
Tre kraftfulla sanningar jag lärde mig när jag verkade som tempeltjänare
När jag tjänade i templet fick jag ett tyst budskap från Herren som sa att han var medveten om mig och älskade mig.
En dag när jag närvarade på en brasafton i staven fick jag intrycket att jag behövde tjäna i templet. Jag blev förvånad eftersom tanken aldrig hade slagit mig förut, men jag pratade med min biskop om det, och han var stöttande och glad att jag ville tjäna.
Några månader senare blev jag förrättningstjänare i templet i Manti i Utah. Jag gladde mig åt den möjligheten, men oroade mig ändå lite över att det skulle ta för mycket av min tid. Jag hade just påbörjat mitt andra år på college och jag försökte alltid hålla mig sysselsatt med skolan. Jag läste konsekvent 18 poäng varje termin och hade tagit på mig ledarroller på elevtidningen och på skolans tidskrift för berättande journalistik.
Det visade sig att jag hade fel. Tjänandet blev inte alls en börda, utan en välsignelse som jag alltid kommer att minnas med värme.
Jag vill bara dela med mig av tre saker jag lärde mig under min tid som förrättningstjänare.
1. Vår himmelske Fader känner oss personligen och vill vårt bästa.
Jag var nervös när jag först började tjäna i templet, för jag visste att jag skulle behöva lära mig alla orden till alla förrättningarna utantill. Jag var rädd att röra till det, så jag ägnade timmar åt att studera orden för att försäkra mig om att jag skulle komma ihåg dem rätt. Och även om jag har hört berättelser om tempeltjänare som kände att den Helige Anden hjälpte dem att lära sig orden utantill, så var det inte min upplevelse.
Ibland kände jag mig upprörd över hur svårt det var för mig att lära mig orden utantill. Att lära mig orden till den första förrättningen tog nästan en månad. Men när jag ser tillbaka inser jag att min kamp var en fantastisk välsignelse. Jag kunde sitta i Herrens hus och studera orden i förrättningarna i timmar. Och genom att fördjupa min förståelse av de här orden fick jag både frid och kraft i mitt liv. Jag kunde tydligare och oftare känna igen Herrens röst både i och utanför templet.
Den här upplevelsen blev en bekräftelse för mig på att vår himmelske Fader känner oss personligen och vet vilka upplevelser som är till störst nytta för oss. Möjligheten att begrunda förrättningarna gav mig en bättre förståelse av vad förrättningarna säger och stärkte min önskan att hålla förbunden jag ingick i templet.
2. Vi är fullkomligt älskade.
Första gången jag tjänstgjorde vid förlåten i templet fick jag möjlighet att hjälpa en spansktalande besökare. Min spanska var ganska bra just då, så det betydde mycket för mig att jag kunde hjälpa den systern med hennes tempelförrättning på ett språk som jag kände till. Det här var också en välsignelse för mig eftersom jag var så nervös när det gällde att komma ihåg orden, och för att kunna översätta effektivt kunde jag läsa förrättningens ord.
När jag blev ombedd att hjälpa till med förrättningen på spanska kändes det som att jag fick ett tyst budskap från min himmelske Fader som lät mig veta att han visste exakt var jag var och att han älskade mig fullkomligt. Att uppleva den här förrättningen på ett annat språk hjälpte mig också att bättre förstå den eftersom jag kunde fokusera på att Anden vittnade för mig om att den var sann. Och jag fick en större förståelse för vad det innebär att vara en del av en världsomfattande kyrka som är full av många olika kulturer och språk, och om den kärlek som vår himmelske Fader har till vart och ett av sina barn.
3. Templet ger oss tillgång till Guds kraft.
En annan gång när jag hjälpte en besökare vid förlåten blev jag förvånad över att den tempeltjänare som assisterade mig var min fästman. I hans ansikte såg jag Kristi ljus. Jag fick en känsla av att det var där jag skulle vara just då. Jag kände så mycket kärlek till min fästman och hopp om den framtid vi skulle få tillsammans.
Jag kände också kraften som kommer av att ha en personlig relation till Jesus Kristus och hålla förbunden. Jag påmindes om att jag, så länge jag gjorde som Gud ville, skulle ha trygghet och frid. Som president Russell M. Nelson har sagt: ”Allt som lärs ut i templet … ökar vår kunskap om Jesus Kristus. Hans grundläggande förrättningar knyter oss till honom genom heliga prästadömsförbund. När vi sedan håller våra förbund ger han oss sin helande och stärkande kraft. Och vi kommer verkligen att behöva hans kraft under kommande dagar!”1
Att vara förrättningstjänare i templet hjälpte mig verkligen att bättre förstå kraften i de förbund vi ingår och den styrka de medför. Alla kan inte tjäna som förrättningstjänare, men vi kan alla sträva efter att tjäna i templet så ofta vi kan. Jag vet att vi genom att göra det får känna den kraft det ger oss i livet, och vi kommer närmare Jesus Kristus och stärker vår andliga grund.