Endast digitalt: Unga vuxna
Jag lärde mig om betydelsen av offer som nyomvänd
Jag kände att jag behövde ge upp mycket för att bli medlem i kyrkan. Men jag visste att om någon förstod offer så var det Jesus Kristus.
Som barn vaknade jag tidigt varje vardag, och söndagen var den enda dagen min mor lät mig ha sovmorgon – det vill säga tills den kristna församlingen bredvid vårt hus väckte mig med sin högljudda sång, sitt predikande och till och med gråt ibland. Det är fånigt, men på grund av min irritation över att väckas varje vecka tyckte jag att kristna var lite störiga.
Senare fick jag veta att många medlemmar i kristna församlingar gav av sin tid och till och med av sina pengar till sin kyrka. Jag kunde bara inte förstå varför.
På grund av de här två iakttagelserna av de kristna kyrkorna i min stad i Indien – tillsammans med det faktum att min familj och jag inte var kristna – var jag inte särskilt intresserad av att lära mig mer om kristendomen.
Jag upptäckte Jesus Kristus
Under mitt sista år på universitetet inbjöd min vän mig att följa med honom till hans kyrka. Jag tvekade men gick så småningom med på det.
När jag satt på mötet och sjöng psalmer och lyssnade på tal om Jesus Kristus kände jag något annorlunda – jag kände frid. Jag gick dit några veckor till och kände likadant varje gång. Men naturligtvis var jag bara på besök – jag var inte intresserad av att faktiskt gå med.
En tid efter att jag slutat gå i kyrkan med min vän började det kännas som att något saknades i mitt liv. Jag saknade friden jag hade känt i kyrkan med min vän. Jag hade en stark känsla av att jag borde lära mig mer om Jesus Kristus, så jag bestämde mig för att träffa missionärerna i min väns kyrka. Jag tänkte inte ens på vad min familj skulle tycka.
Jag stötte på hinder
När jag träffade missionärerna började mitt liv förändras. Jag lärde mig om återställelsen och Mormons bok, och missionärerna hjälpte till att besvara mina många frågor.
En dag stötte jag på ett skriftställe där det stod: ”Vad du än … ber om i tro, … det ska du få” (Enos 1:15), och jag visste att jag inte var ensam. Jag kände att Gud förstod min situation och ville trösta mig. I och med att mina ögon öppnades för Guds kärlek till mig ville jag bli en bättre människa. Jag ville bli som Frälsaren och ville bli medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Men allteftersom mitt vittnesbörd växte stötte jag också på hinder. När mamma fick veta att jag funderade på att döpas sa hon till mig att jag skulle behöva lämna huset och bryta kontakten med henne. Och när jag delade med mig av sanningar om Frälsaren på sociala medier var det många vänner och släktingar som blockerade mina inlägg och slutade prata med mig.
Det kändes som om jag tvingades välja mellan min familj och evangeliet – ett beslut som kändes omöjligt. Jag offrade så mycket av det jag älskade för att bli medlem i kyrkan. Men jag visste att om någon förstod offer så var det Jesus Kristus (se Alma 34:8–16).
Så jag försökte komma närmare Frälsaren. Jag brukade till och med gå hemifrån mitt i natten för att be och läsa Mormons bok för att undvika min familjs missnöje. Genom bön och tro bestämde jag mig till slut för att välja evangeliet, vad som än hände. Glädjen och syftet jag fann i evangeliet var värt allt för mig.
Att ge till, inte ge upp
Att bli medlem i kyrkan har varit en enorm uppoffring för mig. Att tjäna i mina ämbeten, betala tionde och försöka bevara relationer har ibland varit svårt. Men liksom de kristna församlingarna i min stad som villigt gav till det de trodde på, vet jag att mina uppoffringar handlar om så mycket mer än vad jag ger upp.
Biskop L. Todd Budge, andre rådgivare i presiderande biskopsrådet, har sagt: ”När vi ser på de uppoffringar vi gör för andra med perspektivet att vi ’ger upp’ något, kanske vi ser dem som en börda och tappar modet när våra uppoffringar inte blir värdesatta eller belönade. Men, när vi har perspektivet att vi ’ger till’ Herren, blir de uppoffringar vi gör för andra till gåvor, och glädjen över att ge frikostigt blir en belöning i sig själv.”1
Vår himmelske Fader värdesätter och välsignar oss för de uppoffringar vi gör för honom. Jag har sett detta i mitt liv när jag har fått kärlek och stöd av medlemmarna i min församling, känt frid och tröst från Anden och upplevt underverk i mitt liv. Ett underverk är hur mina föräldrars hjärtan har mjuknat mot mig och vi har kunnat bibehålla en bra relation.
Nu vet jag vilka vår himmelske Fader och Jesus Kristus är och hur mycket de älskar var och en av oss. Jag kan känna hur jag blir mer som Frälsaren, som är vårt främsta exempel, när jag gör uppoffringar för att hålla mina förbund. I vår strävan att tjäna dem på de sätt vi kan, vet jag att vi blir vägledda och får uppleva de många underbara välsignelser de förberett åt oss.