Endast digitalt: Unga vuxna
Så byggde jag upp min tro efter tvivel
När någon jag älskade lämnade kyrkan tappade jag bort mitt eget vittnesbörd.
Foto med tillstånd av författaren
Jag hade aldrig vacklat i min tro på Jesu Kristi evangelium förrän min storasyster började berätta för mig om hur hennes åsikter hade förändrats. Hon hade alltid haft stark tro, så när jag lyssnade på henne och såg att andra vänner också var på väg att lämna kyrkan började jag undra om evangeliet verkligen var sant.
För första gången började jag tvivla på det jag alltid hade trott på, och jag blev rädd. Jag visste inte riktigt vart jag skulle vända mig. Jag bad, läste skrifterna och sökte vägledning, men min tro hade verkligen skakats om.
Ett oväntat ämbete
Inom kort hade jag låtit mig själv glida bort från Anden. Jag kände mig så långt ifrån Frälsaren.
Men från till synes ingenstans ombads jag att organisera en konferens för unga vuxna i Östeuropa och att verka som gruppledare för FSY.
Jag var säker på att min stavspresident hade valt fel person – jag kände mig så andligt låg. Hur kunde jag lyfta andra när jag knappt höll mig själv flytande?
Jag ville inte, men tackade motvilligt ja till ämbetet.
Jag återknöt till min tro
Jag lärde mig mycket när jag organiserade de här trosstärkande evenemangen. Det jag tyckte mest om var att återknyta kontakten med unga vuxna vänner som hjälpte mig att minnas den tro jag hade haft innan jag fick svårt att tro.
Så många vänner lyssnade på mina bekymmer och frågor med medkänsla. De delade även med sig av sin tro till mig och påminde mig hela tiden om hur mycket mitt vittnesbörd hade stärkt dem tidigare. De påminde mig om hur jag en gång hade känt för evangeliet och jag mindes djupa andliga upplevelser från mitt liv.
Jag insåg att fastän jag hade frågor ville jag ha tro på Jesus Kristus. Jag ville följa buden, besöka templet, gå i kyrkan och bygga upp och bära mitt vittnesbörd.
När jag hade det svårt hade jag börjat tro på att jag inte behövde Gud. Men mina bördor har blivit lättare, och min väg är mycket ljusare eftersom jag har litat på honom och bjudit in honom i mitt liv igen.
Kom ihåg dina andliga upplevelser
Att ta emot det här ämbetet var en välsignelse eftersom jag insåg hur mycket jag hade saknat Anden i mitt liv.
Äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum har talat om kraften i att minnas våra andliga upplevelser och hur vi kan hjälpa dem vi älskar att minnas sina. Han sa:
”När personliga svårigheter, tvivel eller modfälldhet förmörkar vår väg … lyser de andligt avgörande minnena från livets bok upp vägen framför oss likt lysande stenar och försäkrar oss om att Gud känner oss, älskar oss och har sänt sin Son Jesus Kristus för att hjälpa oss återvända hem. Och när någon lägger undan sina avgörande minnen och är vilsen och förvirrad, vänder vi dem mot Frälsaren genom att dela vår tro och våra minnen med dem och hjälper dem återupptäcka de dyrbara andliga ögonblick som de en gång värdesatte.”1
Det här är precis vad mina vänner gjorde för mig och det hjälpte mig att också göra det själv.
Världen gör det lätt för oss att tappa siktet på våra eviga mål, vår utveckling och vår relation till Gud. Men i stunder av tvivel kan vi fokusera på varför vi valde att följa Jesus Kristus och minnas våra utlovade välsignelser och hans hand i våra liv.
Läs din dagbok, titta på gamla foton av när ditt liv var fyllt av Anden och prata med vänner du haft länge som är trofasta. Tjäna andra, bär ditt vittnesbörd och öppna ditt hjärta för andras vittnesbörd.
Jag har fortfarande inte alla svar på mina frågor, men när jag motar bort världens röster och väljer tro på Jesus Kristus och min himmelske Fader, ger de mig det jag behöver och vägleder mig till glädje.
Jag vet att när jag fortsätter att begrunda mina tidigare andliga upplevelser och strävar efter att uppleva nya, så fortsätter jag att bygga upp min tro ett steg i taget.