Släktforskning: en kraftkälla
Vi kan få så mycket kraft genom att lära oss om våra förfäder.
Detalj från Vända deras hjärtan, av Annie Henrie Nader
Min mormor bodde i gästrummet i vårt hus de sista månaderna av sitt liv. Än i dag, 18 år efter hennes bortgång, kallar vi gästrummet för ”mormors rum”.
Jag drömde en särskilt verklighetstrogen dröm för omkring ett år sedan om att jag gick förbi mormors rum och att mormor var där inne. Hon kom ut för att ge mig en stor kram, och med tårar i ögonen och ett leende på läpparna sa hon till mig: ”Tack för att du älskar dina förfäder. Jag kan inte säga hur mycket det betyder för oss.”
Sedan den drömmen har jag aldrig varit densamma.
Varför bör vi känna till våra förfäders berättelser?
I en världsomfattande andakt för unga vuxna i maj 2022 sa president Russell M. Nelson:
”Varje rättfärdigt beslut som du fattar här kommer att ge otrolig utdelning nu. Men rättfärdiga beslut i jordelivet kommer att ge ofattbar utdelning i evigheten. Om du väljer att sluta förbund med Gud och är trofast mot dessa förbund har du löftet om ’härlighet på [ditt huvud] i evigheters evighet’ [Abraham 3:26].
Dessa sanningar bör framkalla din ultimata känsla av FOMO – eller rädsla för att missa något. Du har förmågan att nå det celestiala riket. Det ultimata FOMO:t skulle vara att gå miste om det celestiala riket, att nöja sig med ett lägre härlighetsrike eftersom du valde att endast leva efter ett lägre härlighetsrikes lagar här på jorden.”1
Föreställ dig hur det måste kännas för dina förfäder att bli ihågkomna i Herrens hus när deras efterkommande agerar som ställföreträdare för att ödmjukt erbjuda dem ett löfte om härlighet och frihet från den FOMO som president Nelson beskrev. Vi blir frälsare på Sions berg när vi utför ställföreträdande förrättningar för våra avlidna förfäder (se Obadja 1:21, se även Läran och förbunden 103:9).
Jag skulle vilja påstå att våra förfäder, på ett annat sätt, hjälper till att frälsa oss. Våra förfäder har, tillsammans med Gud, hjälpt till att ge oss de liv som vi lever i dag.
Känner du till de uppoffringar som dina förfäder gjorde som har påverkat var du befinner dig i dag? Har du ägnat tid åt att lära känna dina förfäder? Vet du vilka egenskaper eller upplevelser du har gemensamt med dem? Hur kan vetskapen om detta vara till glädje i ditt liv?
Att lära mig om min förmoder, Mary Jane Cutcliff, har enligt min erfarenhet visat mig precis hur mycket våra förfäder påverkar våra liv. Mary Jane var en av mina första förfäder som döptes in i kyrkan 1857 i Liverpool i England. Hon blev medlem i kyrkan efter att ha haft en mäktig andlig upplevelse. Genom att lära mig om hennes stora tro har jag blivit inspirerad till att handla i tro och lita på de sanningar som Anden har uppenbarat för mig.
Ett annat exempel på kraftfulla släktberättelser är överbefälhavare Moroni, som rev sönder sin livklädnad och använde ett stycke av den som sitt frihetsbaner (se Alma 46:11–25). Det här stycket av livklädnaden var en symbol för deras gemensamma förfader Josef, ”vars livklädnad hans bröder rev i många stycken” (Alma 46:23) när han såldes till Egypten och övervann en legendarisk mängd prövningar.
Överbefälhavare Moroni kände inte bara till den här mäktiga berättelsen om sin förfader, han kunde dessutom tillämpa den i sitt liv och inspirera andra att minnas Josefs berättelse och ha tro och hopp om att övervinna sina egna utmaningar. Att känna till våra förfäders berättelser kan göra detsamma för oss.
Släktforskningens kraft
Äldste Rafael E. Pino i de sjuttios kvorum sa nyligen: ”Delta ofta i tempeltjänst och släktforskning. Det … är sättet att förena och besegla familjer för evigt [se Läran och förbunden 128:15].”2 Våra förfäder kan ge oss exempel att följa och öka vår önskan att för evigt förenas med våra familjer.
Jag hävdade att sedan drömmen om min mormor har jag aldrig varit densamma. Och det påståendet är sant. Sedan jag kastade mig in i släktforskningen har mitt sätt att tänka förändrats. Jag har blivit flitigare i att lära känna mina familjemedlemmar på båda sidor om slöjan.
President Nelson nämnde att det ultimata FOMO:t skulle vara att gå miste om det celestiala riket. Min kärlek till Gud har alltid varit min motivation för att återvända och bo hos honom i det celestiala riket. Och genom att stärka min kärlek till mina förfäder har min motivation ökat. Jag vet att Gud älskar vart och ett av sina barn. Han vill inte att någon av oss ska gå miste om eviga familjer och den celestiala härlighetens glädje. Jag är tacksam för hans plan som gör att jag kan återvända till honom och till min familj.
Just nu kan jag inte förstå allt som min kärlek eller min släktforskning betyder för mina förfäder (som mormor nämnde i min dröm), men jag vet att våra relationer är eviga och att vi har ömsesidig kärlek till varandra. Slöjan tunnas ut och kommer en dag inte längre att skilja oss från våra nära och kära. Jag kan knappt vänta tills dagen jag får träffa dem igen.