Endast digitalt: Unga vuxna
Hur tempelbeseglingen förändrade mitt äktenskap
På grund av pandemin var min man och jag tvungna att gifta oss borgerligt i stället för i templet.
När det tillkännagavs att alla tempel skulle stängas på obestämd tid under pandemin minns jag att jag ringde Keaton (som då var min fästman) och pratade om vilka steg vi borde ta därnäst. Vi hade planerat att gifta oss i templet några veckor senare, och vi var inte säkra på om vi skulle vänta med att gifta oss tills templen öppnade igen eller om vi skulle gifta oss borgerligt och beseglas senare.
Personligen kände jag mig förkrossad eftersom jag alltid hade föreställt mig mitt bröllop i templet och den möjligheten gled mig ur händerna. Jag hade också planerat att ta emot min begåvning samma vecka som vårt bröllop, så vi skulle behöva vänta ännu längre på att templen öppnade igen för att kunna boka både begåvning och besegling.
Till slut, efter många böner och samtal, valde Keaton och jag att gifta oss borgerligt på vårt ursprungliga tempeldatum. Men vi var fast beslutna att beseglas när templen öppnades igen.
Förberedelser
Under vår väntan på att templen skulle öppnas igen använde vi vår väntetid till att lära oss ännu mer om förbunden vi skulle ingå i beseglingsförrättningen (och i min begåvning). Keaton och jag pratade med vår biskop om att gå en tempelförberedande kurs, och han inspirerades att be Keaton vara min lärare. Vecka efter vecka satte Keaton och jag oss ner och pratade om templet.
Dessa samtal om förbundslöftena vi skulle ge varandra när vi beseglades var en otroligt speciell och stärkande tid i vår relation.
Sex månader efter vår borgerliga vigsel tog jag emot min begåvning och Keaton och jag beseglades. Vi var omgivna av våra familjer, men till skillnad mot dagen då vi gifte oss var vi inte nervösa eller oroliga – vi var så glada! Vi fokuserade endast på vad evigt äktenskap handlar om – förbunden vi ingick. Naturligtvis är det spännande och trevligt med firandet och aktiviteterna som vanligtvis äger rum på ett bröllop. Men jag är tacksam för tiden vi hade att verkligen förbereda oss för att ingå förbund med varandra och med Gud. Vare sig man gifter sig borgerligt eller i templet först vet jag att om man uppriktigt förbereder sig för att ingå förbund med sin make eller maka och gör denna förrättning till sitt fokus på bröllopsdagen, så är den största glädje man någonsin får uppleva.
I samma stund som vi knäböjde på var sin sida av altaret och beseglades, fylldes vi av en överväldigande känsla av tacksamhet, kärlek och glädje. Båda kände vi genast en djup skillnad i vår relation.
Även om vi hade varit lyckligt gifta de senaste sex månaderna, pratade Keaton och jag den kvällen om en särskild helighet som vi nu kände i vårt äktenskap. En ny känsla av helhet och frid har kommit in i vår relation. Anden i vårt hem den kvällen var så stark att den nästan var påtaglig. Vi upplevde en helt ny nivå av kärlek till varandra och till Frälsaren. Och vi visste att det var för att vi hade bundit oss till varandra och till vår himmelske Fader genom eviga förbund.
Reflektion
Genom våra upplevelser har Keaton och jag bevittnat vikten av att bygga och stärka vår relation individuellt och tillsammans med vår Frälsare Jesus Kristus och vår kärleksfulle himmelske Fader. Eftersom vi är beseglade i templet kan vi till fullo känna den kraft som vårt äktenskap får av att vi ingått och håller förbund – hur de verkligen kan förvandla vår kärlek till varandra och inbjuda Frälsarens helande, återlösande och möjliggörande kärlek till vår relation.
Jag upprepar president Russell M. Nelsons uppmaning: ”Om det vore möjligt för mig att tala enskilt med varje ung vuxen skulle jag vädja till er att söka en kamrat som ni kan beseglas till i templet. Du kanske undrar vilken skillnad det skulle göra i ditt liv. Jag lovar att det skulle göra all skillnad i världen! När du gifter dig i templet och återvänder regelbundet blir du stärkt och vägledd i dina beslut.”1
Keaton och jag har upplevt ”all skillnad” i våra liv som president Nelson beskrev. Nyligen välkomnade vi också vårt första barn, en vacker liten flicka, som har öppnat våra hjärtan och förstånd för Guds kärlek till oss på en ny nivå. Varje gång vi ser in i hennes vackra ögon påminns vi om vilka djupa välsignelser templet och eviga familjer är. Hon är vår för evigt, och Keaton och jag är välsignade med att kunna vara tillsammans för evigt eftersom vi är beseglade för tid och all evighet.
Jag vittnar om att det är värt allt att bli beseglad i templet och att man får se Herrens vägledande hand i sin relation om man fortsätter att fokusera på sina förbund och prioriterar templet i sitt liv.