Nya testamentet i sitt sammanhang

Jerusalem på Jesu tid

Matthew J. Grey

Lektor i forntida skrifter vid Brigham Young University

Lär dig mer om staden som hade en viktig roll i Frälsarens verksamhet.

Staden Jerusalem stod i centrum för det judiska livet under det första århundradet och var platsen för några av de viktigaste händelserna i Jesu Kristi liv och verksamhet.

I Nya testamentets evangelier står det till exempel att Jesus ofta besökte Jerusalem för att fira de judiska pilgrimsfestivalerna i templet (där han ofta undervisade på den yttre tempelgården)¹ och att han tillbringade den sista veckan av sitt jordeliv i staden under förberedelserna inför ett påskfirande.² Mot den bakgrunden höll Jesus sina sista offentliga predikningar, kom i konflikt med lokala myndigheter, åt sin sista måltid med lärjungarna, våndades och bad i Getsemane och utsattes för förhör, misshandel och korsfästelsen som slutligen ledde till hans död, begravning och uppståndelse.

Eftersom Jerusalem var platsen för dessa avgörande händelser i Jesu liv och mission kan kunskap om hur staden såg ut under den tidiga romerska perioden vara mycket belysande för vår läsning av evangelieberättelserna.

Staden under Herodes den store och hans efterträdare

Det Jerusalem som var bekant för Jesus påminner inte särskilt mycket om den stad som dagens turister besöker, men skrifter, historiska källor och arkeologiska utgrävningar möjliggör en fascinerande rekonstruktion av Jerusalems utseende under det första århundradet.³

Till skillnad från den galileiska bymiljö där Jesus var verksam större delen av sin tid⁴ var Jerusalem en välbärgad och praktfull stad som nyligen hade renoverats av Herodes den store och hans efterträdare för att återspegla de senaste normerna för byggnation, teknik och bekvämligheter i romersk stil. Detta innefattade

det monumentala Tempelberget, där judiska pilgrimer från hela medelhavsområdet kunde tillbe Israels Gud vid templet; Jesus gick naturligtvis också till templet när han besökte Jerusalem⁵
en rad murar och befästningar (såsom Antoniaborgen) som skyddade staden
inrättningar för underhållning, såsom en teater och en hippodrom
ett akveduktsystem som ledde vatten till staden för att tillgodose de ökande behoven hos invånarna och den regelbundna tillströmningen av besökare
flera dammar – såsom dammen Betesda i den norra delen och dammen Siloam i den södra – för den rituella nedsänkningen av judiska pilgrimer som regelbundet kom till staden för att fira de festivaler som Torah föreskriver; Jesus själv besökte de här dammarna.⁶

Den nedre staden och övre staden

Den äldsta och mest ombytliga delen av Jerusalem under den här perioden var den nedre staden, strax söder om Tempelberget. Den innehöll myllrande marknadsplatser, gator fulla av folk, härbärgen för pilgrimer och klungor av enkla hus såväl som större bostäder för några av stadens mer framstående invånare.

Västerut låg övre staden – den högst belägna och rikaste delen av Jerusalem. Här byggde Herodes sitt överdådiga palats (med dess två vingar, lustgårdar och dammar) och medlemmarna i Judeens överklass försökte efterhärma den romerska aristokratin.

Dessa elitfamiljer, bland annat präster som betjänade templet i Jerusalem, bodde i stadsvillor prydda med fresker i pompejansk stil, mosaikgolv med blommiga och geometriska mönster, och vackra trädgårdar. De dinerade också i triclinia i romersk stil (salar där man kan luta sig bakåt på soffor under banketter) med finporslin och importerade matvaror.

Jesu sista dagar i Jerusalem

Eftersom en stor del av den här aristokratiska livsstilen bekostades av tiondet till prästerliga familjer och av Jerusalems tempelkassa, fördömde Jesus Kristus öppet stadens överklass för dess utnyttjande av fattiga, dess ytliga uppvisningar av rikedom och makt och dess behandling av utstötta individer i det judiska samhället.⁷

Den här konflikten med den lokala aristokratin ledde till de kulminerande händelserna i Jesu liv, som utspelade sig i trakterna kring Jerusalem.

Under sin sista kväll åt Jesus sin sista måltid med sina lärjungar någonstans i stadens bostadsområde (som, trots den traditionella föreställningen, kan ha ägt rum i ett anspråkslöst hus nära den nedre staden i stället för på den västra kullen). Sedan drog han sig tillbaka till en trädgård som kallades Getsemane, eller ”oljepressens plats” utanför stadsmurarna på Oljeberget, där han led stora plågor och arresterades. Han ställdes sedan inför rätta för hädelse av lokala religiösa ledare i ett av de rika hemmen i den övre staden.

Morgonen därpå förhördes Jesus på nytt av den romerske prefekten Pontius Pilatus (troligen i det palats där Herodes den store en gång bodde). Jesus tvingades sedan bära sitt kors utanför stadsmurarna och korsfästes offentligt vid en avrättningsplats som kallades Golgata, eller ”dödskallens plats” (troligen nära ett övergivet stenbrott nordväst om staden).⁸ Efter sin död begravdes Jesus av sina följare i en närliggande grav, där hans kropp låg fram till hans härliga uppståndelse på den tredje dagen.⁹

Även om vi i dag kanske inte vet exakt var händelserna under Jesu sista vecka utspelade sig, kan kunskap om huvuddragen i Jerusalems geografi och stadsbild ge värdefulla insikter när vi läser evangelieberättelserna, ge liv åt händelserna i Jesu sista dagar och hjälpa oss komma närmare honom i det att vi känner kraften i försoningen som han gav oss i den heliga staden.