2023
Jag övervann mitt drogberoende genom styrka i Jesus Kristus
Juli 2023


Endast digitalt

Jag övervann mitt drogberoende genom styrka i Jesus Kristus

Författaren bor i Washington, USA.

Jag stod vid ett vägskäl med mitt drogberoende och jag kunde känna vad som låg framför mig vilken väg jag än valde.

en man står vid ett vägskäl

Jag föddes in i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, döptes av min far vid åtta års ålder och var helt aktiv i kyrkan i min ungdom. När jag var klar med min mission var mitt nästa mål i livet att hitta en utvald Guds dotter som jag kunde gifta mig med i templet.

Men jag började söka mig till osund underhållning och ge efter för frestelser. Jag började dejta utanför kyrkan. Gradvis började jag kompromissa med mina personliga normer, och jag blev inaktiv i kyrkan. Så småningom gifte jag mig med någon utanför kyrkan, och vårt äktenskap slutade senare i skilsmässa.

Jag fortsatte att ge efter för frestelser. Innerst inne hade jag fortfarande ett vittnesbörd och en längtan efter att vara gift med någon i templet, men jag kände mig inte värdig de välsignelserna. Jag gav upp hoppet om att någonsin gifta mig i templet eller få barn, så jag begravde mina skuldkänslor och hanterade mina känslor av att vara värdelös genom att söka världslig lycka.

En kväll när jag var i trettioårsåldern plågades jag av skuldkänslor över alla mina moraliska överträdelser. Jag föll på knä och ropade till Herren med sorg efter Guds vilja över de synder jag hade begått. Jag lovade att leva efter kyskhetslagen och ändrade mitt beteende.

Men det var inte allt jag hade att kämpa med. Jag fortsatte att ägna de följande sju åren åt att vältra mig i djupet av drogberoende.

Jag kände mig fullständigt ensam och fast i mitt kemiska beroende. Jag kände mig oerhört sjuk i huvud, hjärta och kropp, och det kändes som om jag stod på dödens rand många gånger. Jag hade gett upp allt hopp om att någonsin kunna bli fri från de bojor av beroende och depression som tyngde mig.

En dag stod jag vid ett vägskäl – jag var tvungen att bestämma mig för om jag skulle sjunka djupare i det här livet av beroende och försöka överleva på gatan. Men jag visste att det beslutet säkerligen skulle leda till min död. Jag visste att om jag inte valde det alternativet så behövde jag vända om och återvända till Jesus Kristus.

Jag satt i min pickup, helt uppslukad av en förtärande rädsla. Med mobilen i handen stirrade jag på pappas kontaktinformation. Jag var så sjuk i själen och tung i hjärtat att jag inte ens orkade uttala några ord. Jag kände att om jag ringde och bad om hjälp skulle jag välja livet och om jag inte ringde skulle jag säkerligen välja död och fördömelse.

Det tog mig över en timme att uppbåda tillräckligt med mod för att ringa min pappa och fråga om jag kunde komma dit. När jag kom dit hade mina föräldrar och jag ett långt samtal varefter pappa erbjöd sig att ge mig en prästadömsvälsignelse.

Jag tackade ja till erbjudandet och satte mig ner och kände mig verkligt ödmjuk och uppriktigt ångerfull. Jag utövade tro på Guds kraft och hans prästadöme. Jag sökte verkligen min himmelske Faders hjälp. Under välsignelsen vändes mina tankar till honom och jag vädjade till honom att välsigna mig med styrka och kraft att övervinna det här beroendet. ”Snälla, jag vill inte leva så här längre”, bad jag tyst. ”Snälla, hjälp mig att ta mig upp ur det här hålet jag befinner mig i. Hjälp mig, för jag klarar det inte själv.”

Det var med skälvande händer som pappa med kraft och övertygelse uttalade prästadömsvälsignelsen han gav mig. Han sa att Satan arbetade hårt med mig för att hindra mig från att nå min höga potential. Jag kände att mina beslut också hindrade mig från att hjälpa och lyfta andra som kunde ha nytta av att jag var ett rättfärdigt exempel och inflytande. Välsignelsen påminde mig också gång på gång om att jag har möjlighet att övervinna mina beroenden.

Jag visste att jag inte hade begått någon synd som jag inte kunde återhämta mig från. Som president Boyd K. Packer (1924–2015) lärde:

”Jag känner inte till några synder som hör samman med den moraliska norm för vilken vi inte kan få förlåtelse. … Formeln är fastställd i 39 ord:

’Se, den som har omvänt sig från sina synder, han är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem.

Härigenom kan ni veta om en människa omvänder sig från sina synder: Se, hon bekänner dem och överger dem’ [Läran och förbunden 58:42–43].”1

I välsignelsen som pappa gav mig välsignades jag också med kraft och styrka att övervinna mina svårigheter. Jag vet att pappa verkligen var inspirerad och talade med myndighet från Gud.

När välsignelsen var över ställde jag mig upp och omfamnade min far. Vi höll om varandra och kramades länge. Mamma kom och lade armarna om oss båda medan jag snyftade och snyftade mot pappas axel och kände ett så överväldigande överflöd av kärlek och tacksamhet i hjärtat.

Alla mina känslor av hopplöshet försvann. Jag började känna hur beroendets fysiska begär och det tunga molnet av depression och otillräcklighet som hade plågat mig så länge sköljdes bort. Jag kände genast en nyfunnen glöd och entusiasm över livet och över alla möjligheter till glädje som jag kunde få om jag valde det rätta och underkastade mig min himmelske Faders vilja. Jag ville leva med den inställning som Jesus Kristus exemplifierade i allt: ”ske inte min vilja, utan din” (Lukas 22:42).

Jag gick framåt på min väg mot min himmelske Fader och Jesus Kristus med förnyad beslutsamhet och styrka.

En tid senare fortsatte motståndaren med sina frestelser; någon som stod mig nära försökte övertala mig att komma förbi och dricka med honom. Han pressade mig med lögnen att det inte är en så stor grej att dricka så länge man inte är alkoholist. Jag upplevde en inre kamp; å ena sidan ville jag ha denna relation och gemenskap med den här personen, men å andra sidan ville jag visa min himmelske Fader min kärlek och tacksamhet genom att hålla Visdomsordet. Medan jag kämpade med de här tankarna plingade min telefon till och skärmen lyste upp rummet. Jag gick för att se vad det var; ett Facebookmeddelande med ett citat från president Thomas S. Monson tal ”Principer och löften”:

”[I] Visdomsordet … ges konkret vägledning om den mat vi äter och den förbjuder användning av ämnen som är skadliga för våra kroppar.

De som lyder Guds bud och trofast följer Visdomsordet lovas särskilda välsignelser, däribland god hälsa och större fysisk uthållighet [se Läran och förbunden 89:18–21].”2

Det är mitt vittnesbörd att vår himmelske Fader ansåg det lämpligt att sända mig just det budskapet precis då jag befann mig mitt i en kamp. Svaren kommer kanske inte alltid direkt, och vi bör alltid sträva efter att följa buden, men jag var tacksam för den välsignelsen. Jag visste vad jag behövde besluta mig för och vilken riktning jag behövde fortsätta följa i mitt liv. Jag behövde bekänna och överge mina synder och fortsätta vända mig bort från all ogudaktighet. Jag behövde bli heliggjord genom kraften hos Jesus Kristus och hans försoning. Jag förstod att ”detta liv är tiden för [mig] att bereda [mig] att möta Gud” (Alma 34:32) och att ”pröva [mig] med detta för att se om [jag] kommer att göra allt vad Herren [min] Gud befaller [mig]” (Abraham 3:25). Jag förstod att det här är tiden att övervinna mitt fysiska beroende, medan jag fortfarande har en dödlig kropp. Och jag förstod att jag behövde visa min himmelske Fader en mäktig förändring i hjärtat (se Mosiah 5:2, se även Alma 5:12–14) och ”inte längre [ha] någon benägenhet att göra ont, utan att ständigt göra gott” (Mosiah 5:2).

Genom omvändelse (bland annat genom att arbeta med mina prästadömsledare), följd av alla rättfärdiga beslut jag fattat sedan dess, har jag öppnat mig för himlens portar och låtit min himmelske Fader utgjuta sina välsignelser över mig.

Några månader efter mitt hjärtas förändring kom min framtida hustru Malaina in i mitt liv och vi började sällskapa. Jag var tacksam över att nu vara redo för vår framtid tillsammans. Att dejta Malaina var verkligen som en saga som gick i uppfyllelse! Båda hade vi sårats av tidigare relationer, och vi fann kärlek och förståelse hos varandra. Båda ville vi helhjärtat vara värdiga ett tempeläktenskap. Sex månader efter att vi hade börjat dejta beseglades vi i Seattles tempel i Washington.

Min himmelske Fader välsignade mig med en kärleksfull hustru som förstår kraften i Jesu Kristi försoning och vad det innebär att bli renad genom omvändelse. Malaina älskar mig för den man jag är i dag och inte för mina tidigare misstag. Hennes personliga vittnesbörd och kärlek till Frälsaren ger mig ständigt styrka och en önskan att uppfylla hela ändamålet med min skapelse. Hon är verkligen den kamrat jag alltid drömt om att ha, och tillsammans har vi välsignats med två barn.

Jag förundras över hur mycket mitt liv har vänts till det bättre på bara några få år. Jag känner att det verkligen är ett under att jag har kunnat resa mig ur det hål jag en gång befann mig i. Det är mitt personliga vittnesbörd att genom uppriktig omvändelse och tro på Jesus Kristus är allting möjligt! Jag är ett levande bevis på det.

Slutnoter

  1. Se Boyd K. Packer, ”Vår moraliska miljö”, Nordstjärnan, juli 1992, s. 64.

  2. Thomas S. Monson, ”Principer och löften”, Liahona, nov. 2016, s. 78.