Endast digitalt
Jag fann en ”anledning att känna glädje”
När jag kände missmod blev jag påmind av en profets ord om att jag skulle glädjas.
När covid-19-pandemin slog till verkade jag som missionär i Dominikanska republiken. Mina första månader som missionär hade inte varit lätta, men jag var tacksam för allt jag hade lärt mig och såg fram emot att fortsätta växa som lärjunge till Jesus Kristus.
Så när jag skickades hem i tre månader kände jag mig förvirrad och förtvivlad. Det kändes som att livet var ovisst och hade stannat upp. Så småningom omplacerades jag till Iowa City i Iowa. Även om jag omedelbart älskade Iowa och människorna där kändes det som att börja om från början igen. Anpassningen var svår och jag kämpade med känslor av otillräcklighet, ångest och ensamhet.
Jag bad varje dag om någon form av lindring. Jag kände mig nedtyngd och hade svårt att bära känslorna ensam.
Under mina personliga studier läste jag ett citat av president Gordon B. Hinckley (1910–2008) som fick mig att känna mig lättare om hjärtat. Han sa:
”Herren har sagt: ’Lyft därför upp ditt hjärta och gläd dig och håll fast vid de förbund som du har slutit.’ (Läran och förbunden 25:13.)
”Jag tror att han säger till var och en av oss: ’Var lycklig.’ Evangeliet är ett glädjebudskap. Det skänker oss anledning att känna glädje.”
Jag började se orden gläd dig i skrifterna i ett nytt ljus. Det var en uppmaning från Herren att vara glad. Vår himmelske Fader och Jesus Kristus vet mer än någon annan om de utmaningar, lidanden och svårigheter vi möter – och ändå uppmanar de oss att vara glada.
Jag bestämde mig för att följa den uppmaningen. Även om mina omständigheter inte förändrades och mina tunga känslor inte magiskt försvann, upplevde jag en djupare, underliggande känsla av tacksamhet och glädje för välsignelserna och löftena i Jesu Kristi evangelium.
Exempel i skrifterna visar oss hur heliga förr i tiden fann glädje även i de svåraste av omständigheter. I Helaman ser vi medlemmar i kyrkan som vände sig till evangeliet för att finna glädje trots att de förföljdes av andra:
”Ändå fastade de och bad ofta och växte sig starkare och starkare i sin ödmjukhet och fastare och fastare i tron på Kristus, till dess deras själar fylldes av glädje och tröst, ja, så att deras hjärtan renades och heliggjordes med en heliggörelse som kommer på grund av att de överlämnade sina hjärtan åt Gud” (Helaman 3:35).
När vi vänder oss till Frälsaren i våra prövningar kan själen fyllas av glädje och tröst. På så sätt lär vi oss att bättre anpassa våra känslor och vår vilja efter Herren.
Allteftersom jag har fortsatt öva på att glädjas har jag fått större styrka när jag har stött på svårigheter. Jag drabbades nyligen av en besvikelse som fick magen att knyta sig av sorg. Men när jag begrundade mina känslor insåg jag hur mycket jag hade vuxit sedan min tid som missionär.
Min sorg kändes inte så tung att jag tappade fotfästet, för jag har insett att sann glädje är att leva efter Jesu Kristi evangelium. Det betyder inte att vi aldrig får uppleva svårigheter eller att vi möter varje svårighet med fullkomlig stil och klass.
Äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum har sagt:
”Vi söker efter lycka. Vi längtar efter fred och frid. Vi hoppas på kärlek. Och Herren låter ett överflöd av välsignelser regna över oss. Men blandat med glädjen och lyckan är det ett som är säkert: Det kommer att finnas stunder, timmar, dagar, ibland år då din själ är sargad.
I skrifterna står det att vi ska smaka bittert och sött och att det ska finnas ’en motsats till allting’ [2 Nephi 2:11].”
Ledsnad och glädje kan samexistera. Sorg och tacksamhet. Smärta och positivitet. Faktum är att mina upplevelser av negativa aspekter i livet utökar min förmåga att känna, och gör att jag kan utveckla större kapacitet att njuta av livets goda. Evangeliets vackra sanningar dämpar mina lidanden. De gör fortfarande ont men omges av en djup kärlek till Frälsaren, en uppskattning för de fina underverk som fyller mitt liv, en tillit till att allt kommer att samverka till mitt bästa, och en djup känsla av glädje.