Endast digitalt: Unga vuxna
Jag fann känslomässig återhämtning i Kristus under mina kroniska hälsoproblem
Författaren bor i Chile.
När jag diagnostiserades med en obotlig sjukdom vände jag mig till Kristus för att få frid.
Jag döptes som tonåring och jag älskade Jesu Kristi evangelium. Men med tiden kände jag mig mindre motiverad att leva efter evangeliet eftersom ingen i min familj var medlem och det var svårt att upprätthålla andliga vanor på egen hand.
Jag har alltid vetat att kyrkan är sann, men jag ville inte ge mig helhjärtat åt den, för åtagandet kändes så stort. Min närvaro i kyrkan blev oregelbunden. Sedan började jag prioritera mitt sociala liv framför att leva efter evangeliet, och så småningom slutade jag leva efter buden. Jag rättfärdigade mina handlingar genom att säga att det var okej att göra vad jag ville, så länge jag försökte vara en god människa.
Men det beslutet kostade mig mycket.
Efter att ha levt utanför kyrkan under en lång tid testades jag positivt för humant immunbristvirus (hiv). Det här tillståndet är kroniskt, progressivt och saknar botemedel. Jag kände mig helt förkrossad.
Jag ställde samma frågor som jag är säker på att många av oss ställer när vi får svåra diagnoser eller andra kroniska svårigheter: Hur skulle jag någonsin kunna njuta av livet igen? Hur skulle jag kunna ha hopp om någonting?
Svaret?
Jesus Kristus.
Jag engagerade mig helhjärtat i evangeliet
I det mörka ögonblicket, när jag fick min diagnos och vädjade om lindring, kändes det som om min himmelske Fader och Jesus Kristus var fullt medvetna om mina känslor. Anden gav mig en klarhet som hjälpte mig att reflektera över mina beslut.
Jag insåg att jag behövde bjuda in Frälsaren i mitt liv igen om jag skulle finna varaktig frid. Så jag bokade tid med min biskop och stavspresident för att påbörja omvändelseprocessen.
När jag arbetade med dessa underbara ledare kände jag deras kärlek och stöd, och Jesu Kristi möjliggörande kraft kom in i mitt liv igen. Mina ledare hjälpte mig att sätta upp mål. Jag började gå framåt på förbundsstigen. För första gången i mitt liv engagerade jag mig helhjärtat i evangeliet, och jag kunde se skillnaden i mig själv när jag satte min relation till min himmelske Fader och Frälsaren främst.
Syster Amy A. Wright, första rådgivare i Primärs generalpresidentskap, undervisade oss nyligen om hur Frälsaren kan hjälpa oss att finna hopp och glädje trots våra svåra omständigheter:
”Jesus Kristus är ’hopp[et] för din framtid’. Inget som vi har gjort eller inte gjort ligger bortom det som hans oändliga och eviga offer kan nå. Han är anledningen till att det aldrig finns något slut på vår berättelse …
Evigt liv är evig glädje. Glädje i det här livet, just nu – inte trots prövningarna i vår tid utan på grund av Herrens hjälp med att lära av och slutligen övervinna dem – och omätlig glädje i det kommande livet.”
Jag har sett den här glädjande sanningen ta sig uttryck i mitt liv i och med att jag har fortsatt att fokusera på honom och, återigen, hålla fast vid ledstången av järn – Guds ord – varje dag (se 1 Nephi 15:23–24).
Känslomässig återhämtning i svåra tider
Jag fortsatte att finna lindring och hantera min sjukdom, och min biskop hänvisade mig till kyrkans oberoendekurs ”Finna styrka i Herren: känslomässig motståndskraft”.
Jag är övertygad om att den här kursen är gudagiven, inspirerad och mirakulös. Jag lärde mig att vända sjukdomen, som fick livet att se dystert ut, till en lärorik upplevelse. Den här kursen lärde mig hur jag utvecklar en djup tro på Frälsaren, lär mig sunda tankemönster, hanterar stress och ångest, och slutligen går framåt i livet med hopp.
Men trots material som detta är vissa dagar svåra och tröttsamma. Den ångest och sorg som ibland åtföljer dessa stunder är förlamande. Men genom att följa profetens maningar har jag kunnat finna min stig i de här svåra stunderna.
President Russell M. Nelson har förklarat vikten av att ”tänka celestialt” när man ställs inför svåra utmaningar: ”Tänk på Herrens svar till Joseph Smith när han vädjade om hjälp i fängelset i Liberty. Herren lärde profeten att den omänskliga behandlingen skulle ge honom erfarenhet och tjäna honom till godo [se Läran och förbunden 122:7]. ’Om du har uthärdat väl’, lovade Herren, ’ska Gud … upphöja dig i höjden’ [Läran och förbunden 121:8]. Herren lärde Joseph att tänka celestialt och föreställa sig en evig belöning i stället för att fokusera på den innevarande dagens plågsamma svårigheter.”
Så, i enlighet med president Nelsons uppmaning är detta det jag gör för min psykiska hälsas skull – jag fokuserar på det goda. Jag gör mitt bästa för att vårda min psykiska hälsa genom både andliga och timliga resurser. Jag ser på helhetsbilden – det eviga perspektivet. Jag minns och håller mina förbund.
Framför allt ser jag till min Frälsare Jesus Kristus för hopp och styrka.
Om du kämpar med en kronisk svårighet, vare sig den kommit av tidigare beslut, andras beslut eller helt enkelt det faktum att vi lever i en ofullkomlig värld, kom då ihåg de löften om frid, ro och glädje som vår himmelske Fader och Jesus Kristus erbjuder oss när vi vänder oss till dem.
Jag tackar min himmelske Fader varje dag för att han hjälper mig att bli mer motståndskraftig i mina kroniska hälsoproblem. Jag trodde aldrig att jag skulle uttrycka tacksamhet för en sådan utmaning, men jag är tacksam för att den här kampen hjälpte mig att inse hur mycket jag behöver min Frälsare. Jag känner hur mitt hjärta alltmer anpassas efter hans för var dag som går.