Det vi behöver bli
S&I:s årliga fortbildningsutsändning 2020
Tisdagen den 9 juni 2020
Äldste Ulisses Soares: Kära bröder och systrar, var ni än må vara, det är en sann ära för min hustru och mig att få vara med er i kväll. Jag vill förmedla hälsningar och kärlek från första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum till er alla. President Nelson skickar personligen sina varmaste hälsningar till er. Han ber alltid att vi ska skicka hans varma hälsningar och kärlek till dem vi träffar. Han uppskattar verkligen ert tjänande av Guds barn.
Mina kära medarbetare, innan vi fortsätter vill jag uttrycka min personliga och djupa tacksamhet för ert utomordentliga tjänande i seminariet och institutet. Ni har privilegiet att undervisa och hjälpa det uppväxande släktet att gå i Frälsarens fotspår mot evigheten. Ni undervisar några av Guds ädlaste andar som har sparats för att komma till jorden i det här skedet av historien. Vår käre profet, president Nelson, talar om de här ädla andarna som Guds bästa lag, hans bästa spelare, hjältarna, de som får delta i den här sista, stora insamlingshändelsen – Israels insamling.1 Det här fina laget kan åstadkomma det omöjliga och hjälpa till att forma hela den mänskliga familjens bestämmelse.2
Min kära hustru Rosana är med mig på det här speciella mötet i dag. Hon har varit ljuset i mitt liv under de senaste 39 åren. På grund av hennes godhet och underbara exempel är hon katalysatorn i vår familj till att hjälpa var och en av oss att bli mer kristuslik. Rosana och jag har tagit emot välsignelser under livets gång som kommit av att vi tillämpat de lärdomar vi fick i vår ungdom av mycket hängivna lärare i seminariet och institutet. Deras trofasta tjänande hade en enorm inverkan på våra liv när vi tog våra första steg i Jesu Kristi evangelium. Dessa hängivna lärare hjälpte oss forma våra liv enligt sanningarna i Jesu Kristi evangelium och vägledde oss när vi försökte gå på stigen som leder tillbaka till vår himmelske Fader. Jag skulle vilja be min kära hustru berätta om sina känslor för hur seminariet och institutet blev till välsignelse för henne som nyomvänd i kyrkan och i hennes ansträngningar att utveckla kristuslika egenskaper. Vill du säga några ord nu, älskling?
Syster Rosana Soares: Tack, min älskling, för att du bad mig bära mitt vittnesbörd.
Den första gången jag hörde talas om kyrkan var jag ungefär nio år gammal. Och i åtta år bad jag min pappa om tillåtelse att döpas, och han sa alltid nej. Han sa att jag var för ung för att fatta ett sådant viktigt beslut och att jag behövde bevisa för honom att detta var vad jag verkligen ville.
Trots att jag inte var medlem i kyrkan gick jag dagligen i seminariet i fyra år. Seminariet hölls i kapellet klockan 06:00 varje morgon. Pappa lät mig bara gå dit på villkor att läraren hämtade mig. Som tur var hade jag en underbar lärare som kom varje dag 05:30 för att skjutsa mig. Pappa väckte mig varje dag 05:00, och jag klädde på mig och väntade på läraren. Jag var alltid väldigt sömnig och sa för mig själv ”Snälla, kom inte. Snälla, kom inte”, men han kom alltid. Tack och lov så kom han alltid.
Jag känner mig så välsignad och tacksam för min goda seminarielärare, som så lätt kunde ha gett upp hoppet om mig. Men det gjorde han inte.
Trettio år senare fick jag möjlighet att undervisa min dotter i seminariet under en period i hemmet. Hon kunde inte gå på seminariet i kapellet det året på grund av sitt skolschema. Hon var en mycket energisk tjej och var inte glad åt att sitta stilla i 45 minuter, särskilt med mig som lärare. Så jag beslöt mig för att förbereda unika lektioner och behandla min dotter som om hon var den bästa seminarieeleven, fast hon var den enda eleven. I slutet av det året var hon glad, hon kände vår himmelske Faders kärlek till henne, och det gjorde jag med.
Bröder och systrar, precis som min dotter vet jag att Guds ord kan utgöra hela skillnaden i vårt sinne, i vår inställning och i hur vi ser på oss själva och andra.
Jag vill avsluta med ett vackert citat av president Henry B. Eyring:
”Ni underbara lärare lägger redan ner stor möda och gör stora uppoffringar i er förberedelse för att undervisa ordet, i er undervisning och i er omsorg om era elever. … Nu kan ni lägga till er tro på att fler av våra elever kommer att fatta de beslut som leder till sann omvändelse.”3
Jag vittnar så i Jesu Kristi namn, amen.
Äldste Soares: Tack älskling för dina ljuva ord. Visst är hon underbar!
Jag hoppas att ni inte underskattar er förmåga att påverka och övertyga era ungdomar att sträva efter rättfärdighet i sina liv. Som vår käre president Packer brukade säga så växer de upp i fiendeland. Genom ert hängivna tjänande i att undervisa dem kan de tillväxa i tro och lydnad och få andlig motståndskraft. De lär sig klara av och övervinna prövningar.
Mina kära bröder och systrar, seminarie- och institutprogrammen är några av de viktigaste bidragande faktorerna till kyrkans stabilitet och styrka. Jag kan försäkra er om att Herren utför ”[sitt] verk och [sin] härlighet – att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan”4 – genom ert dyrbara tjänande av honom och hans barn. Därför måste ert och mitt främsta mål alltid vara vår himmelske Faders barns frälsning.
I den här fantastiska handboken för lärare och ledare i Kyrkans seminarier och institut, Studera och undervisa om evangeliet, finner vi det här imponerande citatet: ”Vårt mål är att hjälpa ungdomar och unga vuxna att förstå och förlita sig på Jesu Kristi lära och försoning, kvalificera sig för templets välsignelser och förbereda sig själva, sina familjer och andra för evigt liv tillsammans med sin Fader i himlen.”5
Det här uppdraget går hand i hand med vad som står i General Handbook: Serving in The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints: ”Kyrkans seminarier och religionsinstitut (S&I) bistår föräldrar och ledare i kyrkan i deras strävan att hjälpa ungdomar och unga vuxna stärka sin tro på Jesus Kristus och hans återställda evangelium.”6
En av de största utmaningarna för dem av oss som är engagerade i det här underbara arbetet med att frälsa själar är vår strävan att bli, i betydelsen att växa eller utvecklas till det slags lärjungar Herren förväntar sig att vi ska vara. Då ska Herren göra det möjligt för oss att ha en inverkan på de personers liv som vi undervisar på deras väg mot evigt liv. Det vi behöver bli hänger helt och hållet ihop med en av de tre aspekterna av hur man uppnår hans syfte, som beskrivs i handboken Studera och undervisa om evangeliet: ”Vi följer Jesu Kristi evangelium och strävar efter att ha Andens sällskap. Vårt uppträdande och våra relationer är exemplariska i hemmet, i klassrummet och i samhället. Vi försöker ständigt förbättra våra prestationer, vår kunskap, vår inställning och vår karaktär.”7
Aposteln Paulus gav oss råd om vikten av att uppnå samma mognad som Kristus. I sitt brev till efesierna sa han:
”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare,
för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp
tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.”8
Den kritiska frågan för oss är kanske hur vi kan uppnå det mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet genom vårt tjänande i vår strävan att hjälpa andra göra detsamma. Jesu Kristi evangelium hjälper oss i det avseendet. Låt oss tillsammans beakta några principer i ett försök att ta itu med den här frågan.
Den första och grundläggande principen är alltid att följa Mästaren, Jesus Kristus. Att uppriktigt återspegla Jesus Kristus i vår inställning, våra ord och handlingar ökar vår förmåga att påverka och övertyga andra att förbereda sig och bli värdiga evigt liv med sin Fader i himlen. Genom att göra det kan vi hjälpa våra ungdomar att lära sig älska Herren, för vad de älskar kommer att avgöra vad de söker efter. Vad de söker efter avgör vad de tänker och gör. Vad de tänker och gör avgör vilka de blir.
Ni och jag representerar Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i världen. Allt vi gör och säger återspeglar bilden av kyrkan, dess sanningar och slutligen, Frälsaren. Ju mer vi försöker förstå och leva enligt evangeliet desto mer bör vi anstränga oss att bli som Jesus Kristus. President Dallin H. Oaks lärde en gång:
”Jesu Kristi evangelium är den plan genom vilken vi kan bli vad det är tänkt att Guds barn ska bli. Detta obefläckade och fullkomliga tillstånd är resultatet av en oavbruten rad förbund, förrättningar och handlingar, en samling rätta val, och av ständig omvändelse.”9
Jag talade nyligen med några av mina gamla klasskamrater i seminariet och institutet från Brasilien där jag växte upp. Jag blev imponerad av vad de sa om det kristuslika inflytande deras lärare haft på dem i en tid av avgörande beslut i livet. Låt oss lyssna på vad några av dem sa.
Syster Barreto: OK, så när jag var ung. Jag tror – eller, jag tror inte, jag vet – att alla beslut och allt jag hoppades på och drömde om hade en fast grundval när jag studerade evangeliet. Och jag minns särskilt, väldigt, väldigt tydligt, seminariet. Jag var mycket ung – seminariet hade just börjat här i Brasilien – och jag minns fortfarande mina mycket goda, hängivna lärare, och jag började älska Frälsaren. Och jag tror att det vittnesbörd jag fick när jag var seminarieelev har utvecklats och vuxit, har vuxit mycket, och att jag är den jag är i dag tack vare den tiden, tack vare den undervisningen, tack vare dessa lärare och de beslut jag fattade.
Syster Silva: För mig tror jag att det var min lärare, som var mycket viktig för mig på den tiden eftersom jag var ny medlem då, och hon hjälpte mig så mycket med att förstå de här principerna och att tillämpa dem i mitt liv och eftersträva egenskaperna som Jesus Kristus har – som tålamod, ökande kunskap, att lyda profeterna. Allt det här hjälpte mig då att utveckla förmågan att höra den Helige Anden, Andens viskningar. Så det var väldigt viktigt för mig eftersom jag var ny medlem. Det var läraren. Hon hade stor kunskap, och hon hjälpte också många elever att utveckla den här kunskapen. Hon besvarade våra frågor och så vidare. Det hjälpte mig att få ett vittnesbörd och att hålla mig stark i evangeliet.
Äldste Gonçalves: Så snart jag hade döpts och för första gången gick in i möteshuset, blev jag genast engagerad av ungdomarna och av seminarieläraren. Hon inbjöd mig att vara med på lektionerna. Kursen hade redan börjat så jag var tvungen att skynda mig att fylla i några buntar för att kunna få kursintyg för det året. Jag lärde mig ingenting av att fylla i de där buntarna, men jag lärde mig att engagera mig och detta engagemang var viktigt. Detta engagemang var viktigt för att jag skulle kunna känna en önskan att lära mig mer om skrifterna, vilka jag aldrig tidigare tänkt på och ännu inte förstod. Efter den där första upprymdheten började glädjen av att delta bli en del av mitt liv. Den blev normal och jag kände en önskan att få veta mer om skrifterna och att tillämpa det där som verkade så sant och var till så stor välsignelse för dessa ungdomar att det märktes i deras uppträdande. När jag ser tillbaka så minns jag det här: Dessa ungdomars uppträdande fick mig att se något som var sant.
Äldste Soares: Aposteln Paulus brev till Timoteus påminner oss om ett viktigt råd vi kan följa för att verkligen kunna påverka andra positivt: ”Var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, tro och renhet.”10
Den andra principen jag vill nämna är att undervisa om sanningen med mod och tydlighet. Ni och jag har kallats att predika Jesu Kristi evangelium. Vi ska inte undervisa våra egna idéer eller filosofier, inte ens om de är blandade med skriften. Evangeliet är ”Guds kraft till frälsning”11 och det är endast genom Jesus Kristus och hans evangelium som vi blir frälsta. Med vägledning och hjälp från den Helige Anden ska vi undervisa om evangeliets principer som de återfinns i kyrkans standardverk och i nutida profeters och apostlars ord som de lärs ut i dag. Vi ska vara sanningens redskap och undervisa om den med sådan tydlighet att den inte förväxlas med världens filosofier. Det är vackert att läsa hur Alma beskriver vilken kraft Guds ord har i människornas hjärtan och hur den naturligt stärker deras tro. Låt oss läsa Alma 32:42 tillsammans:
”Och tack vare er flit och er tro och ert tålamod i att vårda ordet så att det kan slå rot i er, se, då ska ni snart få plocka frukten därav som är högst dyrbar, som är sötare än allt som är sött och som är vitare än allt som är vitt, ja, och renare än allt som är rent. Och ni ska njuta av denna frukt ända till dess ni är mättade, så att ni inte hungrar, och inte heller ska ni törsta.”
Bröder och systrar, det här fina skriftstället illustrerar den kraft i sanningen som våra ungdomar kan ta emot i sina hjärtan och som övertygar dem om att göra gott i livet. Kom ihåg att effektiv undervisning utgör själva kärnan i kyrkans ledarskap. Evigt liv uppnås enbart i den mån som män och kvinnor undervisas med sådan effektivitet att de förändrar och disciplinerar sitt liv. De kan inte tvingas till rättfärdighet eller till himlen. De måste ledas, och det innebär effektiv undervisning.12
På generalkonferensen i april i år undervisade president Russell M. Nelson om ”Återställelsen av Jesu Kristi evangeliums fullhet: Ett tillkännagivande för världen vid 200-årsjubileet.” I slutet av sitt tal gav han hela kyrkan i uppgift att studera det och begrunda sanningarna och tänka på vilken inverkan de här sanningarna har på våra liv. Jag tror att vårt uppdrag sträcker sig utöver den uppgiften. Ni och jag ingår i den grupp människor som fått i uppdrag att ta de inspirerade sanningarna i det här tillkännagivandet och föra dem in i våra ungdomars och unga vuxnas hjärtan. På ett sätt är seminarie- och institutlärarna en förlängning av de 15 profeterna, siarna och uppenbararna i sin roll att förkunna de här sanningarna för ungdomarna som en förberedelse för deras resa in i en mycket förvirrande värld. Ni och jag har det kritiskt avgörande ansvaret att få det här tillkännagivandets välsignelser att förverkligas i deras liv. Vi vet alla att vi lever i svåra tider. Världens människor glömmer hur viktiga vår himmelske Fader och Jesus Kristus är och vilken roll de har i deras liv och de tappar bilden av sin gudomliga natur. Fler och fler världsliga filosofier ersätter de heliga absoluta sanningarna i Jesu Kristi evangelium i folks hjärtan. Ni och jag har den stora möjligheten att vara redskap i Herrens händer till att välsigna våra ungdomar och föra sanningar som tydligt och kraftfullt förkunnats i det här tillkännagivandet in i deras hjärtan.
Låt mig delge er lite mer av det som mina goda vänner sa om hur sanning, undervisad med tydlighet och mod, verkligen rotade dem i Jesu Kristi evangelium.
Äldste Silva: Det jag först kommer att tänka på är lärarnas föredöme, för det är dem vi tittar på, och vi vill vara som de. Jag tänkte alltid: Är det möjligt för mig att en dag ha en sådan familj? Är det möjligt att jag en dag verkligen ska göra de där sakerna? En viss effekt av läran, av det som speciellt lärs ut genom föredöme, som det brukar sägas – vi behöver ta till oss läran och anpassa den till våra egna situationer och omständigheter. Jag försökte göra det här så gott jag kunde, enligt min förmåga, så att jag verkligen kunde bli bättre varje dag och kunde göra de bästa valen – som jag gjorde här med mitt bästa val, att välja min hustru, som var en av de saker som också hjälpte mig.
Syster Barreto: Jag såg alltid upp till mina lärare som föredömen. Jag minns fortfarande särskilt en. Hon var väldigt ung, fortfarande ogift. Hon var återvänd systermissionär, och när jag tittade på henne medan hon undervisade oss tänkte jag: Jag vill bli som hon. Jag vill vara mer som hon är, eftersom hon var som Frälsaren. Hon älskade oss så mycket och varje gång hon undervisade oss kände jag hennes kärlek, och hennes hängivenhet till det hon gjorde. En sak som jag tror var viktig i mitt liv – jag var inte nyomvänd, men jag hade min stund av omvändelse. Jag föddes in i kyrkan, så när vi pratar om våra berättelser är min lite annorlunda eftersom jag inte minns att jag någonsin hyste tvivel eller inte trodde på kyrkan och evangeliet. Allt var så naturligt för mig. Men jag tror – jag är säker på att det kommer en tidpunkt då man måste veta själv och det var precis – det var min tid i seminariet och institutet, särskilt i seminariet. När jag tänker tillbaka på det, var det en avgörande tid då jag behövde bestämma mig för varför jag gick i kyrkan – om kyrkan verkligen var sann för mig, om jag hade ett vittnesbörd om evangeliet och ett vittnesbörd om Jesus Kristus. Så jag kunde bara bli den jag är nu tack vare den tiden.
Syster Gonçalves: Först, när vi har våra lärare och ledare, är det inte så att de är fullkomliga, men vi föreställer oss att vi är som de, har en familj som deras och följer deras exempel, har samma kunskap, förvärvar den kunskapen. Det fanns flera ledare som gjorde intryck på mig och var föredömen så att jag sa: ”Jag vill bli som de när jag växer upp.” Det här gjorde att jag alltid försökte fatta visa beslut i mitt liv. Och jag gick framåt, steg för steg. Som äldste Bednar sa om omvändelse sker det inte plötsligt, utan steg för steg, en hjärtats förändring, förändrade tankar, en förändring av uppträdande och alltid med fokus på Guds vilja. Så först Guds vilja, och sedan hjälpte mig dessa lärare förstå skrifterna, att lära mig älska skrifterna. Så det här blev en del av mitt liv. Jag försökte göra kloka val enligt Guds vilja.
Äldste Soares: En annan princip jag vill nämna i dag är vår fullmakt att undervisa våra elever genom Anden. Ni och jag, vi går Herrens ärenden. Vi är hans representanter och vi har fullmakten och uppdraget att representera honom och att agera å hans vägnar. Som hans representanter är vi berättigade till hans hjälp. Det förväntas så klart att vi flitigt förbereder oss inför varje lektion, bemästrar olika undervisningsmetoder och lär oss hur vi kan hjälpa våra elever utöva sin handlingsfrihet i rättfärdighet. Men det är uppenbart att för att kunna få Herrens hjälp genom den Helige Anden på lektionerna vi undervisar, är det nödvändigt att leva ett liv som kvalificerar sig för den hjälpen.
Första presidentskapet sa följande till kyrkans lärare: ”Den viktigaste delen av ert tjänande kommer att vara era egna dagliga andliga förberedelser: bön, skriftstudier och lydnad mot buden. Vi uppmuntrar er att hänge er åt att leva efter evangeliet ännu flitigare än tidigare.”13 Sedan ber vi om Herrens hjälp och han kommer att välsigna oss med sin Ande så att vi vet vad vi ska göra. Kom alltid ihåg att undervisning genom Anden hjälper oss att undervisa klassdeltagarna på ett sätt så att de bättre förstår evangeliets principer och sedan motiveras att tillämpa dem i sina liv: ”Därför förstår den som predikar och den som tar emot varandra, och båda blir uppbyggda och gläds med varandra.”14 Det här kanske är övertydligt, men jag kan försäkra er om att era elever bara kan ta emot evig sanning genom Anden när den undervisas genom den Anden.
Jag tycker om hur Nephi förklarade den här vackra principen: ”Och nu kan jag, Nephi, inte skriva allt det som förkunnades bland mitt folk. Inte heller är jag lika mäktig i skrift som i tal. För när en människa talar genom den Helige Andens kraft överför den Helige Andens kraft ordet till människobarnens hjärtan.”15 Vilken viktig roll Anden har i vår undervisning, att föra sanningen till människobarnens hjärtan!
Mina kära bröder och systrar, vi kan vara väldigt vältaliga och duktiga på att tala offentligt, men utan Anden gör våra förmågor ingen skillnad. President Russell M. Nelson lärde nyligen att ”det har aldrig varit viktigare att veta hur Anden talar till [oss] än just nu.” Han tillade att ”i gudomen är det den Helige Anden som är budbäraren. Han sänder tankar till [våra] sinne[n] som Fadern och Sonen vill att [vi] ska ta emot. Han är Hjälparen. Han för in en känsla av frid i [våra] hjärta[n]. Han vittnar om sanningen och bekräftar det som är sant när [vi] hör och läser Herrens ord.”16
Den fjärde principen jag vill nämna är att undervisa ur hjärtat. Det finns lärare som kan formulera eleganta, polerade meningar och som är imponerande och behagliga att lyssna på. Men lärare med övertygande tankar, som talar hjärta till hjärta är de som verkligen kan inspirera oss till att handla enligt de saker vi lär oss. En del av de här lärarna kanske inte är så eleganta när det gäller att tala offentligt, men när eleverna lyssnar på dem öppnar de deras ögon för en större insikt. De här lärarna kan väcka en önskan i deras hjärtan och sinnen som påverkar och övertygar eleverna när de söker efter godhet och strävar efter upphöjelse. De lärare som haft mest inflytande på mitt liv var de som undervisade mig ur hjärtat. De kanske inte var de kunnigaste vad gäller undervisningsteknik, men de kunde tala till hjärtat. Deras inflytande hade mindre att göra med att mekaniskt följa föreskrivna lektionsplaner eller utbildningsteorier och mer att göra med äkta omsorg, uppriktighet, glöd och övertygelse. Som den amerikanske författaren och utbildaren Parker Palmer sa: ”Bra lärare har en förmåga att knyta an. … De anknytningar goda lärare gör ligger inte i deras metoder utan i deras hjärtan – med hjärta i dess gamla betydelse, som den plats där intellektet, känslorna och anden sammanstrålar i det mänskliga jaget.”17
Vår Herre Jesus Kristus var det perfekta exemplet på den principen. Han lämnade fysiska fotspår i sanden på stranden men lämnade andliga spår av sina lärdomar i hjärtat och livet på alla som han undervisade. Han undervisade sina lärjungar på den tiden och talar samma ord till oss: ”Följ du mig!”18
Låt oss lyssna på de sista kommentarerna från mina klasskamrater och vänner. Jag har visst inte presenterat dem för er ännu. De här tre paren är Glaucia och Reinaldo Barreto, Lucelia och Mauro Gonçalves, samt Celia Maria och Ramilfo Silva. Jag har känt de flesta av de här underbara människorna sedan vi var barn. Jag har iakttagit dem under deras liv och har lärt mig av deras rättfärdiga exempel. De har varit trofasta, uthålliga och hängivna medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som har fostrat sina familjer i evangeliet och helhjärtat tjänat i de ansvar som Herren kallat dem till.
Äldste Barreto: Jag hade väldigt goda föredömen i mitt liv från seminarie- och institutlärarna, andra lärare och även från seminarie- och institutkoordinatorerna och cheferna. Vi har varit mycket goda vänner sedan den tiden. Jag kan inte vara tacksam nog för dem och deras exempel i mitt liv. De var också väldigt bra vänner. Jag kände mig alltid säker på att jag kunde prata med dem om vad som helst. De undervisade mig, de lärde mig, de undervisade om evangeliet, men deras exempel var underbart. De påverkade mig väldigt mycket.
Syster Gonçalves: Jag är så tacksam över evangeliet och för att jag kunnat fostra min familj i det och idag se frukten av allt detta arbete från när vi var yngre. Jag minns att jag en gång var framför templet när det invigdes och hade förmånen att få sjunga där med president Kimball. Syster Lobo var vår körledare. Bara några få människor fick gå in i det celestiala rummet, och att inne i templet kunna känna att allt jag lärde mig där, allt jag hade lärt mig i min ungdom, var värt det gjorde att jag verkligen ville fortsätta mot evigheten. Allt i livet har ett syfte, och mitt syfte är att kunna återvända till vår himmelske Faders närhet tillsammans med min familj och mina vänner.
Äldste Silva: Mina tankar är, för det första, fyllda av tacksamhet för dessa ståndaktiga lärare, dessa människor som frivilligt ägnade och verkligen fortsätter att ägna tid åt att förbereda sig att undervisa. Jag kan inte mäta det goda inflytande lärare kan ha och faktiskt har på sina elever. Ibland upptäcker vi inte det här förrän många år senare. Men de väljer verkligen att göra det rätta och hålla sig på stigen. Och jag är verkligen tacksam för det. Jag har ett vittnesbörd om att Joseph Smith var en Guds profet. Jag har haft några upplevelser så att jag inte kan förneka att Joseph Smith är en Guds profet. Mormons bok är Guds ord. I dag har vi en profet som leder oss och som tar emot uppenbarelse, och jag vet att Jesus Kristus aktivt leder kyrkan. Det här är mina tankar, i Jesu Kristi namn, amen.
Äldste Soares: Tack, mina kära vänner. Må Herren välsigna er alla när ni fortsätter vara goda exempel på det ni lärde er när ni var unga och när ni fortsätter fastställa Jesu Kristi evangelium i andras hjärtan.
Den sista och mycket viktiga principen jag vill delge er är att vittna om det vi vet är sant. Mina kära medarbetare i evangeliet, kraften i era starka vittnesbörd kommer att förändra era elevers liv för alltid. Det är precis vad som hände med var och en av oss, eller våra förfäder, när de hörde missionärerna bära sina vittnesbörd. Ett starkt vittnesbörd genom den Helige Andens kraft är den kraft som bär upp ett framgångsrikt liv och ger frid, tröst och tillförsikt. Det frambringar övertygelsen om att när Frälsarens lärdomar konsekvent följs blir livet vackert, framtiden trygg, och vi får förmågan att övervinna de svårigheter som korsar vår väg. Era starka vittnesbörd kommer att upprätthålla era elevers tro och hjälpa dem utveckla egna vittnesbörd om evangeliet. Deras vittnesbörd kommer att vara en av pelarna som hjälper dem känna igen kraften i Kristi gudomliga försoningsoffer i sina liv. När de handlar enligt sina vittnesbörd i rättfärdighet kan jag försäkra er om att deras vittnesbörd kan bli deras sköld mot motståndarens försök att försvaga deras tro och ingjuta tvivel i deras tankar under hela deras liv. Den här grunden kommer att ge dem modet att oförskräckt förkunna evangeliets sanningar för världen.
Som det står i primärsången: ”Han lever, Fader vår, och älskar alla små. / Ty Anden viskar det till mig och säger det är så, / och säger det är så.”19
I den andan vill jag avsluta mitt tal i dag med att bära mitt eget vittnesbörd för er; ett vittnesbörd som byggdes rad på rad och som fortsätter växa i min ständiga strävan med ett uppriktigt hjärta, att mer fullständigt förstå Guds ord. Fröet till det vittnesbördet såddes först i mitt hjärta av underbara missionärer som undervisade min familj när jag var barn. Det vårdades sedan av mina trofasta föräldrar som undervisade mig genom sitt exempel och sin hängivenhet till Herren. Så småningom började fröet till det vittnesbördet att blomstra när jag lyssnade på mina fantastiska seminarielärares undervisning och kände mig manad att handla enligt den redan i unga år.
Jag vet att Jesus är Kristus. Jag vet att han lever. Jag vet att han led för mina synder och uppstod och gav mig möjlighet att förändra mitt beteende. Jag vet att han glömde sig själv för min skull; han bortsåg från sina egna önskningar och gjorde precis vad Fadern bad honom att göra. Till och med i sitt enorma lidandes stund uppoffrade han sig själv och gjorde vad Fadern ville att han skulle göra.
Jag vet att vår himmelske Fader lever och lyssnar på våra böner. Jag vittnar för er om att han förstår smärta. Jag vet att det här är Jesu Kristi sanna kyrka på jorden. Herren påbörjade i sanning återställelsen av sitt evangelium och sitt prästadöme genom profeten Joseph Smith. Jag älskar min Frälsare och min himmelske Fader, och jag älskar att tjäna dem. Jag har försökt visa min kärlek till min käre Herre i hela mitt liv genom mitt tjänande av Guds barn. Mina kära bröder och systrar, vad jag är tacksam för mina seminarie- och institutlärare som outtröttligt påverkade mig genom sitt hängivna och kärleksfulla tjänande av Herren. Allt började då, och jag är så tacksam för det.
Jag älskar er, bröder och systrar. Jag är glad över möjligheten att få vara med er i dag. Tack igen för allt som ni gör för Herren och hans folk på jorden. Jag säger detta i Jesu Kristi namn, amen.