Problemet med festen
Författaren bor i Corrientes, Argentina.
En del av Luz ville gå på festen. Men hon kände sig fortfarande illa till mods.
”Utforska det i ditt eget sinne … fråga [sedan] mig om det är rätt” (Läran och förbunden 9:8). Den här berättelsen äger rum i Corrientes, Argentina.
Luz kände sig glad. Läsåret var nästan slut och så många spännande saker hände. Snart skulle hon ta examen från sexan. Nästa år skulle hon gå i högstadiet!
Det förvånade henne hur mycket hon hade vuxit upp. Hon var längre och hon var inte ett litet barn längre. De här förändringarna var spännande, men hon kände sig också lite nervös.
Hon bestämde sig för att prata om det med sina föräldrar.
”Det här är en underbar tid i ditt liv, Luz”, sa papá. ”Det är en tid i livet då du lär dig, gör ditt bästa och når mål som hjälper dig att bli den person som Gud vet att du kan bli.”
”Men livet sker en dag i taget”, sa mamá. ”Du växer och blir den personen tack vare varje litet, bra val du gör.”
Det hjälpte Luz att känna sig bättre till mods. Hon var glad att hon inte behövde växa upp på en gång.
En dag i skolan sa Luz vänner att de skulle ha en examensfest. De såg så fram emot den. Det skulle serveras middag med musik, ljus och till och med dans!
Men när Luz lyssnade på sina vänner när de pratade om festen började hon känna sig illa till mods. Det lät inte som en sådan fest där hon kunde känna den Helige Anden.
”Du kommer väl, Luz?” frågade en av hennes vänner.
”Du måste komma!” sa en annan vän. ”Jag ber mina föräldrar att de ska prata med dina föräldrar. Då låter de dig komma.”
”Kanske.” Luz kände sig konstig i magen. ”Jag … jag återkommer.”
Luz tillbringade resten av helgen med att tänka på festen. Hon tänkte på den medan hon övade piano. Hon tänkte på den medan hon lekte med sin lillebror. Vad hon än gjorde så tänkte hon på den.
En del av henne ville gå på festen. Men hon kände sig fortfarande illa till mods. Den nervösa känslan i magen var fortfarande kvar.
”Är allt okej, hija?” frågade mamá på söndagseftermiddagen. Hon kammade fingrarna genom Luz långa, mörka hår.
”Tja …”, sa Luz.
”Tänker du fortfarande på festen?”
”Jag vet inte vad jag ska göra”, sa Luz. ”Jag vill gå: Men jag vet att det inte kommer att kännas bra att vara där.”
Mamá log. ”Jag vet att du kommer att göra ett bra val”, sa hon. ”Tänk på det, gör ditt val och berätta för din himmelske Fader vad du har bestämt. Han hjälper dig veta om det är rätt. Du kommer att känna det i ditt hjärta.”
Luz nickade. Hon tog ett djupt andetag och gick till sitt rum för att be.
”Käre himmelske Fader”, viskade Luz. ”Mina vänner bjöd in mig till en fest, men det känns inte bra. Jag ska tala om för dem att jag inte kan komma. Är det rätt sak att göra?”
En våg av värme sköljde över Luz. Hon kände sig inte förvirrad längre. Det kändes som om hon var full av ljus! Hon visste att hon gjorde rätt val.
När Luz gick ut ur rummet gav hon mamá en stor kram.
”Jag bestämde mig för att inte gå”, sa Luz till henne.
”Jag är stolt över dig”, sa mamá.
Papá kramade också om Luz. ”Jag har en idé”, sa han. ”Vi har en egen examensfest. Vi kan äta glass och fira som familj!”
Luz log. Hon älskade glass! Och det kändes bra att veta att hon kunde göra det rätta, även när det var svårt. Med varje litet, bra val hon fattade kunde hon växa upp och bli den person som Gud visste att hon kunde bli.
Illustrationer Tammie Lyon