Pionjärer i varje land
Sam Beazley
Byggnadsmissionär i Nya Zeeland
Författarna bor i Waikato, Nya Zeeland, och i Utah, USA.
Sam visste att han utförde Guds arbete.
Sam bar flera plankor till byggarbetsplatsen och satte ner dem. Just då fanns det bara stående träpålar där. Men snart skulle plankorna och pålarna bli en byggnad Sam kunde inte tänka sig ett bättre sätt att tillbringa sin lördag än att hjälpa till att bygga ett alldeles nytt möteshus!
Sam tyckte om att bygga saker. Men ibland var det svårt för honom. När han var liten skadades hans händer illa i en olycka. Och även om han var vuxen nu, var hans fingrar fortfarande stela. Ibland var det svårt att plocka upp saker eller hålla i verktyg.
Sam tog försiktigt upp sin hammare. Han behövde anstränga sig mer än några av de andra arbetarna, men det gjorde inget. Han ville bara hjälpa till. Han visste att han utförde Guds arbete. Och om han utförde Guds arbete så skulle Gud säkert hjälpa honom!
Sam höll på att arbeta när han hörde någon komma bakom sig. ”Det är ett bra jobb du gör”, sa personen.
Sam vände sig om. Det var äldste Biesinger! Han var en ledare i kyrkan som hjälpte till att organisera byggnadsprojekt i Nya Zeeland.
”Tack”, sa Sam.
Äldste Biesinger log. ”Skulle du tycka om att vara byggnadsmissionär? Just nu hjälper missionärerna till att bygga en kyrkskola för tonåringar. Vi behöver fler arbetare och jag tror att du skulle göra ett bra jobb!”
”Det skulle jag tycka om”, sa Sam. Han såg verkligen fram emot att tjäna Herren som missionär!
På måndagsmorgonen hade Sam blivit byggnadsmissionär. Han hjälpte till att hälla cement i en fabrik som gjorde tunga cementblock. Blocken användes till att bygga skolan med. Några av dem användes också till Hamiltons tempel i Nya Zeeland.
Dag efter dag, år efter år, arbetade Sam hårt. Han gjorde alltid sitt bästa. Så småningom blev Sam ombedd att vara chef för tegelfabriken. Han ledde de andra byggnadsmissionärerna i deras uppgifter och såg till att det de gjorde blev bra.
Sam hade kul också! Han och de andra missionärerna sjöng sånger tillsammans. Ibland hade de uppträdanden för att uppmuntra andra att komma och hjälpa till. Vare sig Sam byggde, sjöng eller lärde känna någon ny, hjälpte Gud honom att göra det bra.
Efter flera år kallades Sam till en annan mission. Men den här var annorlunda. Han skulle inte använda händerna till att bygga saker. I stället skulle han använda dem till att hjälpa människor inuti templet – samma tempel som han hade hjälpt till att bygga.
När Sam var i templet i sina vita kläder kände han frid. Han var tacksam för allt det goda som Gud hade hjälpt hans händer att göra.