Carolina räcker ut handen
Hur kunde Carolina hjälpa sin vän?
Carolina försökte lyssna på sin lärare. Men hon kunde inte sluta titta på sin vän Ramón. Han hade inget hår!
Han hade tappat en del hår ett tag. Nu var han flintskallig.
Carolina hörde ett ljud bakom sig. Cesar och Luis fnissade. Hon hoppades att de inte skrattade åt Ramón.
Hela förmiddagen hade Ramón suttit hopsjunken på sin stol. Han räckte inte upp handen. Han såg ledsen ut. Carolina önskade att hon kunde få honom att bli gladare.
Äntligen var det dags att leka ute. Ramón var först ut ur klassrummet. När Carolina kom ut kunde hon inte se honom någonstans! Han spelade inte fotboll. Han klättrade inte på stängerna. Och han hoppade inte hage där läraren var.
Där var han! Ramón stod i ett hörn av skolgården. Cesar och Luis stod också där. Carolina gick närmare.
”Titta vad stort hans huvud är!” ropade Cesar.
Luis skrattade. ”Jag skulle också raka huvudet om jag hade så fult hår.”
Ramón knöt händerna. Han såg ut som om han skulle gråta.
Carolina sprang fram till Ramón. ”Vill du leka med mig?” frågade hon. Hon räckte ut handen och de gick iväg tillsammans. De fortsatte att gå tills de var framme hos läraren. Ingen skulle störa dem där.
”Vill du hoppa hage?” frågade Carolina.
Ramón nickade. Han ritade kritstreck på marken.
”Är du okej?” frågade hon.
”Jag är okej nu.” Ramón log. ”Tack för att du hjälpte mig.”
Carolina log. Hon var glad att hon hade varit modig nog att hjälpa sin vän.
Illustrationer: Hollie Hibbert