Regnbågens hej
Darcy hoppade över en vattenpöl. Hon fnissade. Regniga dagar var roliga. Hon och mamma tävlade med lövbåtar i vattnet. Darcy jublade när hennes löv flöt förbi.
Hon gick på tå mellan vattenpölarna med färgkritor i båda händerna. Hon ritade på trottoaren och på en stor sten. Färgerna var så fina mot den grå himlen. Darcy hade inget emot kylan.
Darcy tittade upp på den molniga himlen.
”Mamma, kan vår himmelske Fader se mig just nu?” frågade Darcy.
”Ja. Vår himmelske Fader kan se dig just nu”, sa mamma.
Darcy tänkte ett ögonblick. Sedan sträckte hon upp handen och vinkade.
”Hej!” sa hon och vinkade mot himlen. Kanske kunde hennes himmelske Fader se henne vinka till honom!
Till slut gick Darcy och mamma in för att värma sig.
Darcy tog lite papper och målade en färgglad regnbåge. Hon visade den för pappa när han kom hem. Hon berättade allt om sin roliga, regniga dag.
Efter middagen gick solen ner. ”Vi går och tittar på solnedgången”, sa pappa.
De gick ut. Det luktade som om jorden hade fått en dusch. Molnen var fluffiga och rosa. Och på himlen fanns en färg-glad och vacker regnbåge!
”Kommer du ihåg vem det är som gör regnbågar?” frågade mamma.
”Det är vår himmelske Fader som gör dem!” sa Darcy.
Darcy slog armarna om sig som för att ge sig själv en kram. ”Jag tror att han säger ’hej’ tillbaka till mig!”
Illustration: Cristina Trapanese