Sånger och såpbubblor
Alice fnissade när hon tänkte på hur president Kimball hade sjungit med en ko.
Alice lade en skopa nudlar i sin brors skål. Hon älskade sina yngre bröder och systrar – alla fem! Det kändes bra att hjälpa dem. Men det var svårt att vara äldst ibland. Ända sedan den nya bebisen hade kommit hem hade hon fått hjälpa till mycket mer. Det hände så mycket i hennes hus!
”Vad fick ni lära er i kyrkan i dag?” frågade pappa.
”Om Jesus!” sa Alice lillasyster Sarah. Hon smetade äppelmos över hela sin tallrik.
Alice log. Sarah var rätt så söt. Och kladdade ner rätt så mycket också.
”Jag lärde mig om president Kimball …” började Alice säga. Men sedan ropade mamma från det andra rummet. Hon behövde pappas hjälp med bebisen.
”Förlåt”, sa pappa. ”Jag är strax tillbaka.”
Medan pappa hjälpte mamma hjälpte Alice alla andra. Eric slog omkull sitt glas mjölk. Alice torkade rent. Sarah började gråta. Alice gav henne en kram. Clara ville ha mer nudlar. Alice gav henne lite mer.
När pappa kom tillbaka var köket fortfarande stimmigt och stökigt. Alice önskade att det var lättare att känna frid.
Äntligen var lunchen över. Alice hjälpte sina syskon att bära tallrikar och glas till diskbänken. Alice var tillräckligt gammal för att inte ha sönder saker. Så hon hade ansvar för att diska. Hon fyllde diskhon med lödd-rigt vatten.
Jag önskar att jag aldrig behövde göra hushållssysslor, tänkte Alice. Sedan kom hon ihåg vad hon hade lärt sig i Primär om president Spencer W. Kimball. När han var liten var han också tvungen att göra sysslor. Han brukade sjunga psalmer när han mjölkade kon!
Alice föreställde sig hur president Kimball sjöng en duett med en ko. Hon fnissade.
Sedan fick hon en idé. Hon kunde vara som profeten! Hon hämtade psalmboken och slog upp den till den första psalmen.
Hon behövde hålla den öppen på något sätt. Alice satte boken på fönsterbrädan. Hon stoppade in bokens ena kant bakom en krukväxt. Sedan satte hon den andra kanten bakom en tung kopp. Nu kunde hon se den medan hon arbetade.
Alice sjöng psalmen medan hon skrubbade skålar, koppar och skedar. De varma tvålbubblorna kändes bra på hennes händer. Och sången gjorde henne glad.
Nästa dag sjöng Alice igen. Och nästa dag. Hon försökte komma ihåg orden i varje psalm. Sedan gick hon vidare till nästa. Alice lärde sig också nya psalmer! Hon hade tagit pianolektioner i några år. När hon inte kunde en psalm lärde hon sig noterna på pianot.
Snart hade Alice inte längre så mycket emot att diska. Ibland gillade hon det till och med! Det var trevligt att sjunga och tänka på Jesus. Att lära sig varje ny psalm var som att få en ny vän. Oavsett hur stimmigt livet blev runt omkring henne hjälpte psalmerna henne att känna frid.
Illustrationer: Erin Taylor