Fantastiska Grace
Hon älskade sin kropp, oavsett vad någon annan sa.
”Mamma! Titta på det här.” Grace hoppade fram och tillbaka med fötterna och dansskorna klickade mot köksgolvet.
”Wow!” sa mamma. ”Vad bra du har blivit.”
Grace snurrade runt. Hon älskade att dansa.
Hennes storebror Nate kom ner för trapporna. Det var dags för honom att cykla till skolan.
”Hej då, mamma! Hej då Grace”, sa han och sprang ut genom dörren.
”Får jag springa till slutet av gatan med honom och sedan springa tillbaka?” frågade Grace mamma.
Mamma tittade på klockan. ”Visst”, sa hon. ”Du har fortfarande tid innan du måste åka till skolan.”
Grace sparkade av sig steppskorna och tog snabbt på sig gympaskorna. Hon rusade ut genom dörren. Nate klev på cykeln. Grace sprang bredvid honom tills han kom till slutet av gatan. Hon vinkade när han cyklade runt hörnet. Sedan vände hon och hoppade hemåt.
”Jag är tillbaka!” ropade Grace till mamma. Hon damp ner på soffan.
”Det gick så snabbt!” sa mamma. Hon satte sig bredvid Grace. ”Titta på allt det fantastiska du kan göra. Dansa. Springa. Din kropp är en underbar gåva.”
Grace tänkte på det. Hon tyckte inte att hennes kropp var särskilt underbar. Särskilt när hon jämförde sig med de andra barnen i skolan. Ibland klagade hon till och med på sin kropp.
Men hon älskade ju att springa. Och hon kände sig så glad när hon dansade. Och allt detta tack vare hennes kropp. Hon gungade med benen och log brett. Kanske hennes kropp var underbar.
Några dagar senare hämtade mamma Grace från skolan. ”Hur var din dag?” frågade mamma.
”Bra.” Grace klev in i bilen och spände fast säkerhetsbältet. ”Ja, nästan bra. På lunchen sa en pojke något elakt om min kropp.”
Mamma tittade på henne i backspegeln. ”Åh, älskling. Vad tråkigt.”
Grace ryckte på axlarna. ”Jag sa till honom att det han sa inte var snällt. Och sedan gick jag därifrån och pratade med andra barn.”
”Jag är stolt över dig”, sa mamma. ”Hur höll du dig så lugn?”
Grace studsade med fötterna. ”Jag kom ihåg vad du sa till mig. Om att min kropp är en gåva från vår himmelske Fader. Jag vet att om jag tar hand om min kropp så välsignar han mig så att jag kan göra det jag behöver göra.”
Mamma parkerade framför huset. ”Du har helt rätt! Är du okej?”
”Jag mår bra. Jag ska cykla lite innan jag gör läxorna, okej?” Grace studsade ut ur bilen. Snart satt hon på cykeln och trampade snabbt nedför trottoaren.
Hon älskade sin kropp, oavsett vad någon annan sa. Hennes kropp var en gåva.
Grace gjorde ett glädjetjut och trampade ännu fortare.