Vänner emellan

Borta bra men hemma bäst

Amy A. Wright

andra rådgivare i Primärs generalpresidentskap

Från en intervju med Sydney Walker.

Min mormors mormors mor hette Mary Wilson Montgomery. Hon föddes i Skottland. Hon och hennes man Robert seglade till Kanada för att söka nya möjligheter.

Våren 1845 träffade de missionärerna. Den vintern var Mary och Robert redo att bli medlemmar i kyrkan. De var tvungna att skära ett hål i isen för att döpas!

Mary och Robert flyttade till Nauvoo i Illinois för att vara med andra medlemmar i kyrkan. Men de tvingades snart att lämna sina hem. De åkte till Utah i en täckt vagn. De bosatte sig i norra Ogden vid foten av ett berg. Det påminde Elizabeth om ett berg i Skottland som hette Ben Lomond (Beacon Mountain). Hon bad stadens ledare att låta det här berget heta Ben Lomond också. De gick med på det.

När jag växte upp bodde mina morföräldrar vid foten av Ben Lomond i Utah. Vi åkte ofta hem till dem för att fira storhelger och särskilda händelser. På vintern ser snön på bergetut som ett ansikte. Mormor sa att berget påminde henne om att vara stark, modig och trofast, som Mary. Hon sa att det var som en ängel som vakade över oss. ”Så länge du kan se Ben Lomond”, sa hon, ”är du hemma.”

Jag tror att tempel är som Ben Lomond. De påminner oss om att vara starka, modiga och trofasta. När vi tittar på templet minns vi vårt himmelska hem. Borta är bra men hemma är ändå bäst!

Illustration: Augusto Zambonato