Pionjärer i varje land
Moiras första tal
Hon visste att hon kunde göra det med sin himmelske Faders hjälp.
Moira nynnade mjukt när hon och mamma gick ut ur kapellet. Kyrkan hade just slutat.
”Hej Moira”, sa president Scott. Richard G. Scott var missionspresident i Argentina där Moira bodde. ”Skulle du vilja hålla tal på distriktskonferensen nästa månad?”
Moira svalde. Hon hade precis fyllt 12 år och hade aldrig hållit tal förut! ”Jag kan försöka”, sa hon.
President Scott log. ”Tack! Det kommer att gå bra för dig.”
På vägen hem från kyrkan slog Moiras hjärta snabbt. ”Jag vet inte om jag klarar det”, sa hon.
”Din himmelske Fader kommer att hjälpa dig”, sa mamma. ”Han har hjälpt dig göra svåra saker förut, eller hur?”
Moira nickade. Hennes himmelske Fader hade hjälpt henne förut. Som när hon och mamma blev medlemmar i kyrkan för ett år sedan.
Moira hade glatt sig åt att berätta för sin bästa vän Dorita om sitt dop. Men när Doritas föräldrar fick reda på det lät de inte Dorita leka med Moira längre. Moira hade känt sig så ensam.
Men hennes himmelske Fader hjälpte henne få nya vänner. Den allra första söndagen i kyrkan såg hon en flicka stå vid dörren.
”Hej”, sa flickan. ”Jag heter Carmen. ”Vill du sitta med mig?” Snart blev Carmen och Moira goda vänner.
Moira måste vara modig för att tala på distriktskonferensen. Men hon visste att hon kunde göra det med sin himmelske Faders hjälp. Under de kommande veckorna arbetade Moira hårt på sitt tal. Hon skrev ner vad hon skulle säga. Sedan övade hon på att säga det högt.
Till slut kom dagen för hennes tal. Moira satt längst fram och tittade ut över alla människor i kapellet. Det var så många!
Sedan fick Moira syn på någon som vinkade åt henne. Det var Carmen! Moira vinkade tillbaka. När hon såg sin vän i folkmassan kände hon sig lite bättre till mods.
När det var Moiras tur klev hon fram till mikrofonen. Hon drog ett djupt andetag. Sedan höll hon sitt tal. Från början darrade hennes röst. Men hon kunde känna att den Helige Anden hjälpte henne. På slutet bar hon sitt vittnesbörd. ”Jag vet att Jesus lever och älskar oss. I Jesu Kristi namn, amen.”
Efter mötet gick alla ut och hade picknick. Carmen hittade Moira och gav henne en kram. ”Det gick jättebra!” sa hon.
”Tack! Jag var rädd, men min himmelske Fader hjälpte mig verkligen.” Moira log. Hon hade gjort något som hon aldrig hade gjort förut, och det gjorde henne till en pionjär.