Videofrågan
Josué behövde svar, men vem kunde han fråga?
Josué gick in på internetcaféet. Datorer stod runt väggarna och ljudet av skott och smällar från videospel fyllde rummet. Han hade ingen dator hemma, så han kom hit när han skulle använda en. Han kunde knappt vänta tills han fick titta på några coola videor!
Hans vän Carlos kom in bakom honom. Josué gav ägaren lite pengar. Sedan hittade han och Carlos en dator som de kunde använda.
Först letade Josué fram en rolig video som en vän i skolan hade berättat för honom om. Sedan valde Carlos en video att titta på. De fortsatte turas om.
”Titta, den här handlar om kyrkan”, sa Josué. Han klickade på videon och började titta.
Mannen i videon sa förvirrande saker om kyrkan. Han sa att kyrkan inte var sann. Videon fick det att kännas som om någon tryckte ihop Josués mage.
”Tror du att det mannen sa är sant?” frågade Josué när videon var slut.
Carlos skakade på huvudet. ”Tror du att det han sa är sant?”
Josué rynkade pannan. Han hade bett för att få veta att kyrkan var sann och hade fått en bra känsla. Han kände alltid frid när han gick till kyrkan eller läste skrifterna. Men han visste inte vad han skulle tro om det han hade hört i videon.
Den kvällen kastade sig Josué av och an i sängen. Han kunde inte sova! Så många frågor virvlade runt i hans huvud. Men vem kunde han fråga? Papá var inte medlem i kyrkan och mamá var för upptagen med att arbeta. Det fanns ingen att prata med.
Nästa dag i skolan hade Carlos ett stort leende på läpparna. ”Jag frågade pappa om det mannen i videon pratade om. Han svarade på alla mina frågor.”
Josué sträckte på sig. ”Är det sant? Tror du att jag kan prata med din pappa om det också?”
”Ja! Kom hem till mig efter skolan så kan vi prata med pappa.”
Resten av skoldagen gick långsamt. Josué studsade på sin stol. Han hade svårt att fokusera. Alla frågor som bubblade i hans huvud kunde få svar!
Efter skolan satte sig broder Zavala, Carlos pappa, ner med Josué och Carlos. De pratade länge om videon. Broder Zavala hade svar på alla Josués frågor!
”Jag var rädd att du inte skulle veta svaren på mina frågor”, sa Josué.
”Även om jag inte hade haft det så har vår himmelske Fader alltid svar”, sa broder Zavala.
”Men när jag ber om att få veta något får jag bara en känsla. Jag får egentligen inget svar”, sa Josué.
”Ibland är en känsla vårt svar”, sa broder Zavala. ”Vi kan alltid fortsätta utforska skrifterna och be om att förstå. Svaren kanske inte kommer på en gång, men det är okej. Vår himmelske Fader vet allt som vi inte vet. Och den Helige Anden kan hjälpa oss känna frid.”
Resten av dagen tänkte Josué på vad broder Zavala hade sagt. Den kvällen knäböjde han för att be. ”Himmelske Fader”, sa han, ”är det som broder Zavala sa sant? Jag vill inte känna mig förvirrad.”
Josué kände sig lugn och glad. Han var tacksam för att han kunde fortsätta ställa frågor. Och han var glad att hans himmelske Fader gav honom det svar han behövde.