Fasta grundvalar

Böner i kalla floder

Illustration: Corey Egbert

Under en campingtur med våra familjer tog min vän Bayley och jag ut kajaker på floden. Jag var van vid att paddla kajak, men Bayley hade aldrig gjort det. När jag hade lärt henne grunderna tog vi på oss flytvästarna och satte oss i våra kajaker.

Det var en kallkälla, så vattnet var iskallt. Vi höll på att paddla omkring när jag hörde ett plask. Jag såg mig om och såg botten på Bayleys klargröna kajak. Tankarna rusade. Jag bad att hon skulle komma upp till ytan igen.

Till slut dök Bayley upp, kippande efter luft. Tack och lov var vattnet så grunt att hon bottnade. Men hon hade ändå svårt att vända kajaken rätt igen. Jag försökte hjälpa henne, men det var svårt när jag satt i min kajak.

Bayley sa att hennes ben kändes bortdomnade. Hon började få panik. Jag kände mig manad att be en bön med henne. Genast efter att ha bett om trygghet och vägledning kände jag mig tröstad – jag visste att vi skulle klara oss.

Jag hoppade i det iskalla vattnet. Jag hjälpte Bayley upp i min kajak och vände runt hennes. Jag tog tag i handtagen till båda kajakerna och kämpade mig genom det leriga vattnet till stranden.

Jag är tacksam för att mina föräldrar lärde mig att alltid be, särskilt i svåra situationer. Min bön vägledde mig så att jag kunde hjälpa min vän i nöd.

Ibland går vi i kyrkan och är inte uppmärksamma. Eller så läser vi skrifterna och känner att de inte gäller oss. Men när motgångar kommer och vår tro prövas kan de enkla saker vi blivit undervisade om vara till hjälp och nytta för oss.

Adaline L., Prince Edward Island, Kanada