Frid efter förlamning
Efter att ha blivit förlamad i en voltningsolycka tänkte jag hela tiden: Varför hände det här mig? Men några saker jag gör har hjälpt mig att känna frid.
Foton med tillstånd av familjen Traveller
År 2022 körde mina vänner och jag ett litet terrängfordon i öknen när vi råkade ut för en olycka och voltade. När jag vaknade låg jag på marken, täckt av blod. Jag kunde inte känna något alls. Snart kom en helikopter för att ta mig till ett sjukhus. Jag fick veta att jag hade brutit nacken på två ställen och att jag var förlamad från axlarna och neråt.
Först sattes mitt vittnesbörd definitivt på prov av detta. Jag tänkte hela tiden: Varför hände det här mig? Jag förstod inte varför alla mina vänner kom oskadda ur olyckan, men inte jag. Jag var en 16-årig gymnast och hejarklacksledare, och det var inte så här jag hade förställt mig att mitt liv skulle bli.
Välj tacksamhet
En dag efter olyckan hade jag en riktigt dålig dag, och jag ville inte ta mig upp ur sängen och åka till fysioterapin. Men jag gjorde det och såg en man där som var förlamad och hade fått brännskador. Han log och pratade med alla terapeuterna, och jag tänkte: Om han klarar det så gör jag det också.
Efter den upplevelsen kunde jag fokusera mer på tacksamhet. Jag insåg hur lyckligt lottad jag var, och jag kunde acceptera min situation lite bättre. Jag insåg att jag måste välja att vakna upp och fokusera på allt som var bra, som min fantastiska familj och Jesu Kristi evangelium.
Se bortom etiketterna
Jag har upptäckt att när jag hjälper andra får jag själv hjälp. Jag minns att jag såg ett par tonåringar i terapin som var förlamade. Jag rullade fram till dem och pratade med dem, för jag skulle ha tyckt om att någon hade gjort det för mig.
Så många människor går igenom svåra saker. På fysioterapin ser man många mycket synliga prövningar omkring sig. På high school går alla igenom mycket också, men ingen vet det egentligen. Det är mer dolt. Det finns så många etiketter, som ”fotbollsspelare” och ”hejarklacksledare”. Ibland känns det skrämmande att frigöra sig från etiketterna och skaffa nya vänner. Jag gillar cheerleading och att göra volter, och jag trodde alltid att sådant definierade vem jag var.
Men jag insåg att de här etiketterna inte är allt i livet. Människors utseende, att de inte är som du – sådant spelar egentligen ingen roll. Du kan nå ut till alla och fokusera på att hjälpa dem. Och nu är några av mina bästa vänner människor som jag förr aldrig hade kunnat föreställa mig att vara vän med.
Förtrösta på Frälsaren
Efter en tid på ett rehabiliteringscenter har jag återfått en viss rörlighet i armarna och en del känsel i benen. Jag fortsätter att göra framsteg varje dag.
Jag vet inte hur min framtid ser ut, och utan Herren skulle jag vara ganska rädd. Men jag fick nyligen min patriarkaliska välsignelse, och den hjälper mig att känna förvissning om att vad som än händer så blir det bra. Att läsa skrifterna och be varje dag har också hjälpt mig igenom mycket. Utan Jesus Kristus vet jag att mina svårigheter skulle kännas så mycket värre. Han hjälper mig att känna frid även när livet känns svårt.
Författaren bor i Utah, USA.