Förtrösta på Gud utan att vackla
Om vi är ståndaktiga och inte vacklar i tron, stärker Herren vår förmåga att höja oss över livets svårigheter.
Kära bröder och systrar, jag vill inleda mitt tal i dag med att vittna om att jag vet att president Thomas S. Monson är Guds profet i vår tid. Hans rådgivare i första presidentskapet och de tolv apostlarna är också profeter, siare och uppenbarare. De representerar Herren Jesus Kristus och har rätt att förkunna hans avsikt och vilja som den uppenbaras för dem. Jag vittnar om att det finns trygghet i att följa deras råd. Herren inspirerar dem till att uppmana oss att stärka vår tro på vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus, och på hans försoning så att vi inte vacklar när vi drabbas av vår tids svårigheter.
I Mormons bok läser vi om en man som hette Ammon, som sändes från Zarahemlas land till Lehi-Nephis land för att höra sig för om sina bröder. Där fann han kung Limhi och hans folk, som var slavar under lamaniterna. Kung Limhi fattade mod tack vare det som Ammon berättat om sitt folk i Zarahemla. Hans hjärta fylldes med så mycket hopp och glädje att han samlade sitt folk vid templet och sa:
”Lyft därför upp era huvuden och fröjda er, och sätt er lit till Gud. …
Om ni vill vända er till Herren med helhjärtat uppsåt … och tjäna honom med sinnets hela hängivenhet, … så skall han, efter egen vilja och eget behag, befria er ur träldomen.”1
Kung Limhis folks tro påverkades så djupt av Ammons ord att de ingick förbund med Gud att tjäna honom och att hålla hans bud trots sina svåra omständigheter. Tack vare sin tro kunde de utarbeta en plan för att undkomma lamaniterna.2
Bröder och systrar, jag ber er betänka vikten av den uppmaning kung Limhi gav sitt folk och dess betydelse för oss. Han sa: ”Lyft därför upp era huvuden och fröjda er, och sätt er lit till Gud.” Med de orden uppmanade Limhi sitt folk att se framtiden an med trons ögon – att ersätta sin rädsla med den optimism som kommer av tro, och att lita på Gud utan att vackla oavsett omständigheter.
Jordelivet är en prövotid när vi prövas för att se om vi vill göra allt vad Herren vår Gud befaller oss.3 Det kräver orubblig tro på Kristus även i mycket svåra tider. Det kräver att vi strävar framåt med fast tro på Kristus, ledda av Anden och med förtröstan på att Gud tillgodoser våra behov.4
Mot slutet av sin jordiska verksamhet, just innan han tillfångatogs, sa Frälsaren till sina lärjungar: ”I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.”5
Begrunda med mig ett ögonblick – Jesus Kristus, Faderns enfödde Son, levde ett liv utan synd och övervann alla världens frestelser, smärtor, utmaningar och lidanden. Han utgöt droppar av sitt blod i Getsemane. Han led fruktansvärda smärtor bortom all beskrivning. Han tog på sig alla våra lidanden och sjukdomar. Han står redo att hjälpa – att hjälpa oss var och en – med alla bördor. Under sitt liv, sitt lidande, sin död och sin uppståndelse, undanröjde han alla hinder för att vi ska kunna glädjas och finna frid på den här jorden. Välsignelserna av hans försoningsoffer erbjuds alla som tar emot honom och förnekar sig själva och som tar sitt kors och följer honom som hans sanna lärjungar.6 När vi därför utövar tro på Jesus Kristus och hans försoning, blir vi stärkta och våra bördor lättas, och genom honom övervinner vi världen.
Bröder och systrar, när vi begrundar den styrka och det hopp vi kan få genom Frälsaren har vi anledning att lyfta upp våra huvuden och fröjda oss, sätta vår lit till Gud och sträva framåt utan att tvivla. … Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden … splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar”.7
På samma sätt löd kung Limhis uppmaning: ”Vänd er till Herren med helhjärtat uppsåt … och tjäna honom med sinnets hela hängivenhet, om ni gör detta, så skall han, efter egen vilja och eget behag, befria er ur träldomen.”8
Lyssna till Frälsarens egna ord till oss, när han vädjar:
”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. …
Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. …
Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”9
Gud välsignar oss i enlighet med vår tro.10 Tron är källan till ett liv med gudomligt syfte och evigt perspektiv. Tron är en praktisk princip som inspirerar till flit. Den är en nödvändig, levande kraft som visar sig i vår positiva inställning och önskan att villigt göra allt som Gud och Jesus Kristus ber oss göra. Den får oss att falla på knä och vädja till Herren om vägledning och att stå upp och handla med tillförsikt för att uppnå sådant som är enligt hans vilja.
För ett antal år sedan när jag verkade som missionspresident, ringde föräldrarna till en av våra kära missionärer för att låta mig veta att hans syster hade dött. Jag minns att den här missionären och jag i den svåra stunden samtalade om Guds underbara frälsningsplan för sina barn och hur den här kunskapen kunde vara till tröst för honom.
Trots att den här missionären var bedövad och sorgsen på grund av den här motgången, kände han – genom tårarna och med tro på Gud – glädje över sin systers liv. Han uttryckte en orubblig tilltro till Herrens milda barmhärtighet. Med beslutsamhet sa han att han skulle fortsätta sin mission med all tro och flit för att bli värdig de löften som Gud gett honom och hans familj. I den här svåra stunden vände den här missionären sitt hjärta till Gud, satte all sin lit till honom och förnyade sin beslutsamhet att tjäna Herren i tro och med all sin hängivenhet.
Bröder och systrar, om vi inte är förankrade i orubblig tillit till Gud och i en önskan att tjäna honom, kan smärtsamma upplevelser under jordelivet få oss att känna oss nedtyngda av ett tungt ok, och vi kan förlora motivationen att helt och fullt leva efter evangeliet. Utan tro förlorar vi så småningom förmågan att uppskatta Guds avsikter med det som händer senare i vårt liv.11
I de här ögonblicken av prövning försöker motståndaren – som alltid är vaksam – att använda vår logik och våra tankegångar mot oss. Han försöker intala oss att det är meningslöst att leva efter evangeliets principer. Jag ber er minnas att den naturliga människans logiska tänkande ”inte tar emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne”.12 Kom ihåg att Satan ”är fiende till Gud och [han] strider ständigt mot honom och inbjuder och lockar [oss] till synd och till att ständigt göra det som är ont”.13 Vi får inte låta honom förleda oss, för när vi gör det vacklar vi i vår tro och mister förmågan att uppnå Guds välsignelser.
Om vi är ståndaktiga och inte vacklar i tron, stärker Herren vår förmåga att höja oss över livets svårigheter. Vi får då förmågan att dämpa negativa impulser och utvecklar förmågan att övervinna även sådant som ser ut att vara överväldigande hinder. Det var det som gjorde att kung Limhis folk på ett så häpnadsväckande sätt kunde undkomma sin lamanitiska fångenskap.
Bröder och systrar, jag uppmanar er att sätta all er lit till Gud och till hans nutida profeters lärdomar. Jag uppmanar er att förnya era förbund med Gud, att tjäna honom av allt hjärta, oavsett livets komplexa situationer. Jag vittnar om att ni genom kraften i er orubbliga tro på Kristus kan bli fria från syndens fångenskap, från tvivel, otro, olycka och lidande, och att ni kan få ta emot alla vår kärleksfulle himmelske Faders utlovade välsignelser.
Jag vittnar om att Gud är verklig. Han lever. Han älskar oss. Han hör våra böner i våra stunder av glädje och i våra stunder av tvivel, sorg och förtvivlan. Jag vittnar om att Jesus Kristus är världens Frälsare. Han är Återlösaren.
Jag avslutar mitt tal i dag med texten ur psalmen ”Inte nu men senare”, som återfinns i den portugisiska psalmboken:
Om moln skymmer solen och sprider skuggor över vårt hjärta,
Om livet blir svårt, får vi tids nog veta avsikten med vår smärta.
Jesus, som vet varför, försöker oss ständigt nå,
Om vi lyssnar till hans röst skall vi senare förstå.
Lita på Gud utan att vackla, låt honom oss bevara,
Sjung ständigt hans ära, han kommer att förklara.14
Jag säger detta i Jesu Kristi heliga namn, amen.