Så att vårt ljus kan vara ett baner för nationerna
Frälsarens evangelium och hans återupprättade kyrka ger oss många tillfällen att låta vårt ljus vara en del av det stora baneret för nationerna.
För flera år sedan när jag verkade som seminarielärare hörde jag en av mina medarbetare be sina elever fundera på följande fråga: Om ni hade levt på Frälsarens tid, varför tror ni att ni skulle ha följt honom och varit hans lärjungar? De kom till slutsatsen att de som följer Frälsaren i dag och strävar efter att vara hans lärjungar, antagligen skulle ha gjort det då också.
Sedan dess har jag funderat på den frågan och på deras slutsats. Jag undrar ofta hur det skulle ha känts att höra Frälsaren säga följande under bergspredikan:
”Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg.
Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset.
Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen” (Matt. 5:14–16).
Kan ni föreställa er hur det skulle ha känts att höra Frälsarens röst? Men vi behöver faktiskt inte föreställa oss. Det har blivit en återkommande upplevelse för oss att höra Herrens röst, eftersom när vi hör hans tjänares röst är det detsamma.
År 1838, i ett budskap som liknar det som gavs i bergspredikan, förkunnade Herren följande genom profeten Joseph Smith:
”Ty så skall min kyrka kallas i de sista dagarna, ja, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Sannerligen säger jag er alla: Stå upp och stråla, så att ert ljus kan vara ett baner för nationerna” (L&F 115:4–5).
Vår tid är så speciell att den till och med visades i en syn för profeten Jesaja. Också han såg och profeterade om den här tidens återställelse av Jesu Kristi kyrka och om dess syfte, med orden: ”Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn” (Jes. 11:12).
Ett baner, eller ett standar, är en flagga som människor samlas runt i ett gemensamt syfte. I gamla tider tjänade ett baner som samlingspunkt för soldater i strid. Symboliskt sett är Mormons bok och Jesu Kristi återupprättade kyrka ett baner för alla nationer (se HFS, ”Baner”, scriptures.lds.org).
Utan tvekan är ett av dessa sista dagars stora baner den här strålande generalkonferensen, där vår himmelske Faders stora verk och plan ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39) ständigt förkunnas.
Att generalkonferensen kontinuerligt hålls är ett av de största bevisen på att vi som sista dagars heliga ”tror allt vad Gud har uppenbarat och allt vad han nu uppenbarar, och vi tror att han ännu kommer att uppenbara många stora och viktiga ting angående sitt rike” (TA 1:9).
Vad har då Herren uppenbarat genom president Thomas S. Monson att vi behöver fortsätta göra, så att vårt ljus kan vara ett baner för nationerna? Vilka viktiga ting behöver göras i denna strålande tid då Sion byggs upp och Israel insamlas?
Herren har alltid uppenbarat sin vilja för oss ”rad på rad, bud på bud, lite här och lite där” (2 Ne. 28:30). Därför ska vi inte bli överraskade av vad som verkar vara små ting på grund av deras enkla och återkommande natur, för Herren har redan låtit oss få veta att ”välsignade är de som hörsammar mina bud och lånar ett öra åt mitt råd, ty de skall lära visdom. Ty åt den som tar emot skall jag ge mer” (2 Ne. 28:30).
Jag vittnar om att när vi lär oss ”rad på rad, bud på bud, lite här och lite där” och hörsammar våra ledares råd, får vi olja till våra lampor som gör det möjligt för oss att ge ljus åt andra, så som Herren befallt oss.
Fastän det finns mycket vi kan göra för att vara ett ljus och ett baner för andra, vill jag fokusera på följande tre saker: att helga sabbatsdagen, att påskynda frälsningsarbetet på båda sidor om slöjan och att undervisa på Frälsarens sätt.
Ljuset vi talar om kommer av den hängivenhet vi ägnar åt att helga sabbatsdagen, i kyrkan såväl som i hemmet. Det är det ljus som växer när vi håller oss obefläckade av världen. Det är det ljus som kommer av att vi offrar våra sakrament på hans heliga dag och av att ägna den Allrahögste vår andakt. Allt detta gör det möjligt för oss att alltid ha hans Ande hos oss. Det är det ljus som växer och blir synligt när vi återvänder hem med den känsla av förlåtelse som president Henry B. Eyring talade om under den senaste generalkonferensen i oktober då han sa: ”Av alla de välsignelser vi kan räkna är den allra största den känsla av förlåtelse som kommer när vi tar del av sakramentet. Vi känner då en större kärlek och uppskattning för Frälsaren, vars oändliga offer gör det möjligt för oss att renas från synden” (”Tacksam på sabbaten”, Liahona, nov. 2016, s. 100).
När vi helgar sabbatsdagen och tar del av sakramentet blir vi inte bara renade, utan vårt ljus lyser också klarare.
Vårt ljus växer också när vi avsätter och helgar tid åt att hitta namn på våra förfäder, när vi tar deras namn till templet och lär vår familj och andra att göra detsamma.
Det här heliga arbetet i templet och släktforskningen som vi delar med heliga på båda sidor om slöjan går framåt som aldrig förr, i takt med att Herrens tempel byggs. Nu när templen har särskilda tider för familjer som kommer med egna familjenamnkort, har min fru och jag haft ljuvliga upplevelser när vi tjänat i templet tillsammans med våra barn och barnbarn.
När vi hittar och tar med oss namn till templet och lär andra hur man gör det, strålar vi som ett baner eller standar tillsammans.
Att lära oss undervisa på Frälsarens sätt är ett annat sätt att stå upp och stråla. Jag gläds tillsammans med alla dem som lär sig att undervisa på Frälsarens sätt. Låt mig läsa på omslaget till den nya lärarhandledningen: ”Målet för varje evangelielärare – varje förälder, varje formellt kallad lärare, varje hemlärare och besökslärare och varje Kristi efterföljare – är att undervisa evangeliets rena lära, genom Anden, för att hjälpa Guds barn bygga upp sin tro på Frälsaren och bli mer lika honom” (Undervisa på Frälsarens sätt [2016]).
Just nu håller tusentals av våra trofasta lärare upp sitt ljus när de lär sig undervisa på Frälsarens sätt. I det här sammanhanget är det nya lärarrådsmötet ett sätt att stå upp och stråla när eleverna samlas kring Kristi läras baner, för ”nyckeln till att undervisa på Frälsarens sätt är att leva som Frälsaren levde” (Undervisa på Frälsarens sätt, s. 4).
När vi alla undervisar och lär oss på hans sätt och blir mer som han är, lyser vårt ljus klarare och kan inte döljas utan blir ett baner för dem som söker efter Frälsarens ljus.
Mina kära bröder och systrar, vi kan inte och får inte dölja vårt ljus. Vår Frälsare befallde oss att låta vårt ljus lysa som en stad på ett berg eller som ett ljus på en ljushållare. När vi gör det prisar vi vår Fader i himlen. Frälsarens evangelium och hans återupprättade kyrka ger oss många tillfällen att låta vårt ljus vara en del av det stora baneret för nationerna.
Jag vittnar om att Jesus Kristus är det ljus vi måste återspegla, i Jesu Kristi namn, amen.