Gudomen och frälsningsplanen
Eftersom vi har sanningen om gudomen och vår relation till dem har vi den slutgiltiga kartan för vår resa genom jordelivet.
I.
Vår första trosartikel förkunnar: ”Vi tror på Gud den evige Fadern, på hans Son Jesus Kristus och på den Helige Anden.” Vi förenar oss med andra kristna i tron på en Fader och en Son och en Helig Ande, men vad vi tror om dem skiljer sig från hur andra tror. Vi tror inte på vad den kristna världen kallar läran om den heliga treenigheten. I sin första syn såg Joseph Smith två åtskilda personer, två varelser, vilket klargjorde att den då rådande tron om Gud och gudomen inte var sann.
I motsats till tron att Gud är ett ofattbart och obegripligt mysterium står sanningen att man kan känna till Guds natur och vår relation till honom och att det är nyckeln till allt annat i vår lära. I Bibeln finns Jesu underbara förbön där han förkunnade att ”detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus” (Joh. 17:3).
Arbetet att lära känna Gud och hans verk började före dödligheten och slutar inte här. Profeten Joseph Smith lärde: ”Det kommer att dröja ett bra tag efter det att man gått genom slöjan eller förlåten, innan man har lärt sig … alla upphöjelsens principer.”1 Vi bygger på den kunskap vi fick i andevärlden innan vi föddes. Så när profeten Jesaja försökte undervisa israeliterna om Guds natur och hans relation till sina barn, förkunnade han, som vi kan läsa i Bibeln:
”Vem vill ni likna Gud vid, vad vill ni jämföra honom med? …
Vet ni inte det, har ni inte hört det? Har inte detta förkunnats för er från begynnelsen? Har ni inte förstått det alltifrån jordens grundläggning?” (Jes. 40:18, 21.)
Vi vet att de tre medlemmarna i gudomen är åtskilda personer. Vi vet det tack vare undervisning som vi fått av profeten Joseph Smith: ”Fadern har en kropp av kött och ben, lika påtaglig som en människas, och likaså Sonen, men den Helige Anden har inte en kropp av kött och ben, utan är en person som består av ande. Vore det inte så, skulle den Helige Anden inte kunna bo i oss” (L&F 130:22).
Angående Gud Faderns ställning inom gudomen, såväl som de respektive roller varje person har, förklarade profeten Joseph Smith:
”Var och en som har sett himlarna öppnas vet att det finns tre varelser i himlen som äger maktens nycklar och en som presiderar över alla. …
Dessa varelser … kallas Gud den förste, Skaparen; Gud den andre, Återlösaren; och Gud den tredje, vittnet eller testatorn.
Det tillkommer Fadern att presidera som ledare eller president, Jesus som medlare och den Helige Anden som testator eller vittne.”2
II. Planen
Vi förstår vår relation till medlemmarna i gudomen utifrån vad som uppenbarats om frälsningsplanen.
Frågor som: ”Varifrån kommer vi”?” ”Varför är vi här?” och ”Vart är vi på väg?” besvaras i det skrifterna kallar ”frälsningsplanen”, ”den stora lycksalighetsplanen” och ”återlösningsplanen” (Alma 42:5, 8, 11). Jesu Kristi evangelium är det centrala i den planen.
Som andebarn till Gud, i en tillvaro före dödligheten, ville vi uppnå en bestämmelse i det eviga livet, men vi hade utvecklats så långt vi kunde utan upplevelsen av jordelivet i en fysisk kropp. För att ge den möjligheten presiderade vår himmelske Fader över världens skapelse där vi, utan att minnas vad som föregick vår jordiska födelse, kunde visa vår villighet att hålla hans bud och få erfarenhet och växa genom jordelivets olika utmaningar. Men under jordelivets gång och dess upplevelser, och som ett resultat av våra första föräldrars fall, skulle vi lida andlig död genom att bli utestängda från Guds närhet, befläckas av synd och underkastas fysisk död. Faderns plan förutsåg och tillhandahöll sätt att övervinna alla dessa hinder.
III. Gudomen
När vi nu känner till avsikten med Guds storslagna plan, ska vi se på de enskilda roller som gudomens tre medlemmar har i den planen.
Vi börjar med att undervisa från Bibeln. När aposteln Paulus avslutar sitt andra brev till korintierna nämner han händelsevis gudomen med Fadern, Sonen och den Helige Anden: ”Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den Helige Andes gemenskap3 vare med er alla” (2 Kor. 13:13).
Det här bibliska skriftstället framställer gudomen och nämner Gud Faderns allomfattande och motiverande kärlek, Jesu Kristi nåderika och frälsande mission och den Helige Andens gemenskap.
Gud Fadern
Allt börjar med Gud Fadern. Trots att vi vet relativt lite om honom, så är det vi vet avgörande för att förstå hans överordnade ställning, vår relation till honom och hans övervakande roll i frälsningsplanen, skapelsen och allt annat som följde därpå.
Som äldste Bruce R. McConkie skrev strax före sin död: ”I ordets absoluta och slutliga betydelse, finns det bara en sann och levande Gud. Han är Fadern, den allsmäktige Elohim, den högste, Skaparen och universums härskare.”4 Han är Gud och Fader till Jesus Kristus liksom till oss alla. President David O. McKay lärde att ”den första grundläggande sanningen som Jesus Kristus förespråkade var, att bakom, ovan och över allt är Gud Fadern, Herre över himmel och jord”.5
Det vi vet om Gud Faderns egenskaper är mestadels vad vi kan lära av hans enfödde Sons, Jesu Kristi, tjänande och undervisning. Som äldste Jeffrey R. Holland har sagt var ett av huvudsyftena med Jesu tjänande att uppenbara för de dödliga ”hurdan och vad Gud vår evige Fader är … [att] ådagalägga och personliggöra för oss sin Faders, vår himmelske Faders, sanna natur.”6 Bibeln innehåller ett apostoliskt vittnesbörd om att Jesus ”uppenbarar [Guds] väsen” (Hebr. 1:3), vilket bara förstärker Jesu egna ord att ”den som har sett mig har sett Fadern” (Joh. 14:9).
Gud Fadern är våra andars Fader. Vi är hans barn. Han älskar oss och allt han gör, gör han för vår eviga välfärd. Han är frälsningsplanens upphovsman och det är genom hans makt som hans plan uppnår sina syften för hans barns slutliga härlighet.
Sonen
För dödliga är det Jesus Kristus som är den mest synliga medlemmen i gudomen. Ett viktigt doktrinärt uttalande av första presidentskapet från 1909 förkunnar att han är ”den förstfödde av alla Guds söner – den förstfödde i anden och den Enfödde i köttet”.7 Sonen, den störste av alla, valdes av Fadern att utföra Faderns plan – att utöva Faderns makt att skapa oräkneliga världar (se Mose 1:33) och att frälsa Guds barn från död genom sin uppståndelse och från synd genom sitt försoningsoffer. Detta himmelska offer kan med rätta kallas ”den viktigaste händelsen i mänsklighetens historia”.8
Vid de unika och heliga tillfällen när Gud Fadern personligen presenterat Sonen har han sagt: ”Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!” (Mark. 9:7; Luk. 9:35; se även 3 Ne. 11:7; JS–H 1:17.) Således är det Jesus Kristus, Jehova, HERREN, Israels Gud, som talar till och genom profeterna.9 Så var det även när Jesus visade sig för nephiterna efter sin uppståndelse, där han presenterade sig som ”hela jordens Gud” (3 Ne. 11:14). Därför talade Jesus ofta till profeterna i Mormons bok och till de sista dagars heliga som ”Fadern och Sonen”, en titel som förklarades i en doktrinär utläggning av första presidentskapet och de tolvs kvorum för bara 100 år sedan.10
Den Helige Anden
Den tredje medlemmen i gudomen är den Helige Anden, även kallad Herrens Ande och Hjälparen. Han är den medlem i gudomen som förmedlar personlig uppenbarelse. Han är en person av ande (se L&F 130:22) och kan bo i oss och fylla den viktiga rollen som budbärare mellan Fadern och Sonen och Guds barn på jorden. Många skriftställen lär att hans uppgift är att vittna om Fadern och Sonen (se Joh. 15:26; 3 Ne. 28:11; L&F 42:17). Frälsaren lovade att Hjälparen ska lära oss allt, påminna oss om allt och föra oss in i hela sanningen (se Joh. 14:26; 16:13). På så sätt hjälper den Helige Anden oss att skilja mellan sanning och lögn, leder oss i våra viktiga beslut och hjälper oss genom jordelivets utmaningar.11 Det är också genom Anden som vi blir heliggjorda, det vill säga renade från synd (se 2 Ne. 31:17; 3 Ne. 27:20; Moro. 6:4).
IV.
Så hur kan vår kunskap om denna himmelskt uppenbarade lära om gudomen och frälsningsplanen hjälpa oss i våra utmaningar i dag?
Eftersom vi har sanningen om gudomen och vår relation till dem, meningen med livet och vår eviga bestämmelses beskaffenhet, har vi den slutgiltiga kartan och förvissningen för vår resa genom jordelivet. Vi vet vilka vi tillber och varför vi tillber. Vi vet vilka vi är och vad vi kan bli (se L&F 93:19). Vi vet vem som gör allting möjligt och vi vet vad vi måste göra för att få de största välsignelserna som kommer genom Guds frälsningsplan. Hur vet vi allt detta? Vi vet det genom Guds uppenbarelser till sina profeter och till var och en av oss personligen.
Att uppnå det som aposteln Paulus beskrev som ”ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus” (Ef. 4:13) kräver långt mer än att inhämta kunskap. Det räcker inte ens att vi är övertygade om evangeliet. Vi måste handla och tänka så att vi blir omvända av det. I motsats till världens institutioner, som lär oss att veta någonting, utmanar frälsningsplanen och Jesu Kristi evangelium oss att bli någonting.
Som president Thomas S. Monson lärde under förra generalkonferensen:
”Väsentlig för [frälsningsplanen] är vår Frälsare Jesus Kristus. Utan hans försoningsoffer skulle allt vara förlorat. Men det räcker inte att bara tro på honom och hans mission. Vi behöver arbeta och lära, söka och be, omvända oss och bli bättre. Vi behöver känna Guds lagar och leva efter dem. Vi behöver ta emot hans frälsande förrättningar. Endast genom att göra det uppnår vi sann, evig lycka …
Ur djupet av min själ och i all ödmjukhet”, förkunnade president Monson, ”vittnar jag om den stora gåva som är vår Faders plan för oss. Det är den enda fullkomliga vägen till frid och lycka, både här och i den tillkommande världen.”12
Jag lägger mitt vittnesbörd till vår älskade profets och presidents vittnesbörd. Jag vittnar om att vi har en himmelsk Fader som älskar oss. Jag vittnar om att vi har en Helig Ande som vägleder oss. Och jag vittnar om Jesus Kristus, vår Frälsare som gör allting möjligt, i Jesu Kristi namn, amen.