Planen och tillkännagivandet
Tillkännagivandet om familjen är Herrens sätt att åter betona de evangeliesanningar vi behöver för att klara av familjens nutida utmaningar.
Som tillkännagivandet om familjen tydligt visar är medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga välsignade med en unik lära och ett annorlunda sätt att se världen på. Vi deltar i och till och med utmärker oss i många av världens aktiviteter, men vi avstår från att delta i vissa på grund av vår strävan att följa den undervisning vi får av Jesus Kristus och hans apostlar, forntida som nutida.
I.
I en liknelse beskrev Jesus dem som ”hör ordet” men som blir ”utan frukt” när det ordet ”kvävs” av ”världsliga bekymmer och bedräglig rikedom” (Matt. 13:22). Jesus tillrättavisade senare Petrus för att han fokuserade mer på ”människotankar” än på Guds tankar genom att förkunna: ”Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ?” (Matt. 16:23, 26). I sin sista undervisning sa han till sina apostlar: ”Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen … Därför hatar världen er” (Joh. 15:19; se även Joh. 17:14, 16).
I sina skrifter låter även Jesu ursprungliga apostlar ofta ”världen” representera motståndet mot evangeliets lärdomar. ”Anpassa er inte efter den här världen” (Rom. 12:2), lärde aposteln Paulus, ”ty den här världens visdom är dårskap inför Gud”(1 Kor. 3:19). Och ”se till”, varnade han, ”att ingen rövar bort er med … mänskliga traditioner och stadgar … [som] inte [är byggda] på Kristus” (Kol. 2:8). Aposteln Jakob lärde att ”vänskap med världen är fiendskap mot Gud[.] Den som vill vara världens vän blir Guds fiende” (Jak. 4:4).
Mormons bok använder ofta samma bildspråk med ”världens” motstånd. Nephi profeterade om den slutliga undergång som skulle drabba ”dem som är byggda för att vinna uppskattning i världens ögon, och de som traktar efter … det som hör världen till” (1 Ne. 22:23; se även 2 Ne. 9:30). Alma fördömde dem som var ”uppblåsta av världens fåfängligheter” (Alma 31:27). Lehis dröm visar att de som strävar efter att följa ledstången av järn, Guds ord, stöter på motstånd från världen. Personerna i den stora och rymliga byggnaden som Lehi såg ”håna[de] och peka[de] finger” (1 Ne. 8:26–27, 33). I Nephis syn där drömmen tolkades lärde han sig att detta hån och motstånd kom från ”jordens folkskaror … världen och dess visdom … världens högmod” (1 Ne. 11:34–36).
Vad innebär skriftens varningar och bud att inte vara ”av världen”, eller det mer nutida budet att ”överge världen”? (L&F 53:2). President Thomas S. Monson sammanfattade de här lärdomarna: ”Vi måste vara på vår vakt i en värld som fjärmat sig så långt från det som är andligt. Det är nödvändigt att vi förkastar allt som inte stämmer med våra normer, och därmed vägrar avstå från det vi önskar oss mest: evigt liv i Guds rike.”1
Gud skapade denna jord i enlighet med sin plan att ge sina andebarn en plats att uppleva dödligheten som ett nödvändigt steg mot de härligheter som han önskar för alla sina barn. Det finns olika riken och härligheter, men vår himmelske Faders yttersta önskan för sina barn är det som president Monson kallade ”evigt liv i Guds rike”, vilket är upphöjelse i familjer. Det är mer än frälsning. President Russell M. Nelson har påmint oss: ”I Guds eviga plan gäller frälsningen den enskilde, [men] upphöjelsen gäller familjen.”2
Jesu Kristi återställda evangelium och det inspirerade tillkännagivandet om familjen, som jag ska ta upp senare, är väsentliga lärdomar som bör vägleda jordelivets förberedelser för upphöjelse. Även om vi måste leva med den äktenskapslagstiftning och andra traditioner som finns i en värld i förfall, måste de som strävar efter upphöjelse fatta personliga val i familjelivet utifrån Herrens sätt varje gång det skiljer sig från världens sätt.
Under detta jordeliv har vi inget minne av vad som skedde innan vi föddes och nu möter vi motstånd. Vi växer och mognar andligen genom att välja att lyda Guds bud, att om och om igen göra rätt val. Dessa omfattar nödvändiga förbund och förrättningar och omvändelse när vi har valt fel. Om vi däremot brister i tro på Guds plan och inte lyder eller avsiktligt underlåter att göra det som planen kräver, avstår vi från den tillväxten och mognaden. Mormons bok lär: ”Detta liv är tiden för människorna att bereda sig att möta Gud” (Alma 34:32).
II.
Sista dagars heliga som förstår Guds frälsningsplan har en unik världsbild som hjälper dem förstå orsaken till Guds bud, hans nödvändiga förrättningars oföränderliga natur och vår Frälsare Jesu Kristi grundläggande roll. Vår Frälsares försoning befriar oss från döden och, förutsatt att vi omvänder oss, räddar oss från synden. Med den världsbilden har sista dagars heliga specifika prioriteringar och sedvänjor och välsignas med styrkan att uthärda jordelivets besvikelser och smärtor.
Oundvikligen kan deras handlingar som försöker följa Guds plan orsaka missförstånd och till och med konflikter med familjemedlemmar eller vänner som inte tror på dess principer. Sådana konflikter har alltid funnits. Varje generation som har försökt följa Guds plan har mött utmaningar. I forna tider gav profeten Jesaja styrka till israeliterna, som han kallade ”ni som känner rättfärdigheten, … som har min undervisning i [ert] hjärta”. Till dem sa han: ”Frukta inte för människors smädelser, var inte rädda för deras hån” (Jes. 51:7; även 2 Ne. 8:7). Men oavsett varför konflikter uppstår med dem som inte förstår eller tror på Guds plan, är de som gör det alltid befallda att välja Herrens sätt i stället för världens sätt.
III.
Den evangelieplan som varje familj bör följa för att förbereda sig för evigt liv och upphöjelse beskrivs i tillkännagivandet kyrkan utfärdade 1995: ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”.3 Dess uttalanden skiljer sig naturligtvis synbart från en del av de nuvarande lagar, sedvänjor och åsikter som befrämjas av världen vi lever i. De största påfallande skillnaderna i vår tid är samboförhållanden, samkönade äktenskap och uppfostrandet av barn i sådana relationer. De som inte tror på eller strävar efter upphöjelse och övertalas som mest av världens sätt anser att det här tillkännagivandet om familjen bara är ett uttalande med riktlinjer som bör ändras. Sista dagars heliga däremot framhåller att tillkännagivandet om familjen definierar de familjerelationer som kan möjliggöra den viktigaste delen av vår eviga utveckling.
Vi har sett snabb och fortsatt ökande allmän acceptans av samboförhållanden och samkönade äktenskap. Media, utbildning och även yrkesmässiga krav som förespråkar detta utgör svåra utmaningar för sista dagars heliga. Vi måste försöka balansera de konkurrerande kraven att följa evangeliets lag i våra personliga liv och lärdomar samtidigt som vi strävar efter att visa kärlek till alla.4 När vi gör det möts vi ibland av, men behöver inte frukta, det som Jesaja kallade för ”människors smädelser”.
Omvända sista dagars heliga tror att tillkännagivandet om familjen, utfärdad för nästan ett kvarts sekel sedan och nu översatt till tjogtals språk, är Herrens sätt att åter betona de evangeliesanningar vi behöver för att klara av familjens nutida utmaningar. Två exempel är samkönade äktenskap och samboförhållanden. Bara 20 år efter tillkännagivandet om familjen auktoriserade Förenta staternas högsta domstol samkönade äktenskap, efter tusentals år då äktenskapet begränsats till en man och en kvinna. Den chockerande andelen barn i Förenta staterna som föds av en mor som inte är gift med barnets far kom mer gradvis: 5 procent 1960,5 32 procent 19956 och över 40 procent i dag.7
IV.
Tillkännagivandet om familjen börjar med att förkunna ”att äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud och att familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga välfärd”. Det intygar också att ”olika kön är nödvändigt för den enskildes förjordiska, jordiska och eviga identitet och uppgift”. Det förkunnar vidare att ”Gud har befallt att den heliga fortplantningsförmågan endast skall användas mellan man och kvinna, lagligt vigda som man och hustru”.
Tillkännagivandet bekräftar mannens och hustruns fortsatta plikt att föröka sig och uppfylla jorden och deras ”högtidliga ansvar att älska och vårda sig om varandra och sina barn”: ”Barn har rätt att födas inom äktenskapets ram, och att fostras av en far och en mor som ärar sina äktenskapslöften med fullständig trohet.” Det varnar allvarsamt dem som förgriper sig på maka eller barn och det stadfäster att ”största förutsättningarna för lycka i familjelivet finns då det byggs på Herrens Jesu Kristi lärdomar”. Slutligen manar den till främjandet av officiella åtgärder ”för att bevara och stärka familjen som samhällets grundläggande enhet”.
1995 utfärdade en president för kyrkan och 14 andra Herrens apostlar dessa viktiga doktrinära uttalanden. Som en av endast sju av dessa apostlar som fortfarande lever, känner jag mig förpliktigad att berätta om vad som ledde till tillkännagivandet om familjen för alla som söker den informationen.
Inspirationen som identifierade behovet av ett tillkännagivande om familjen kom till kyrkans ledare för över 23 år sedan. Det var en överraskning för några som trodde att de doktrinära sanningarna om äktenskapet och familjen var väl förstådda utan att behöva upprepas.8 Men vi kände behovet bekräftas och gick vidare. Ämnen togs fram och dryftades av medlemmar i de tolvs kvorum i nästan ett år. Det skrivna ordet föreslogs, granskades och omarbetades. Under bön vädjade vi ständigt till Herren att inspirera oss om vad vi borde säga och hur vi borde säga det. Vi lärde oss alla ”rad på rad, bud på bud”, som Herren lovat (L&F 98:12).
Under den här uppenbarelseprocessen lades en föreslagen text fram för första presidentskapet, som tillser och utfärdar kyrkans undervisning och lära. När presidentskapet gjort ytterligare ändringar presenterades tillkännagivandet om familjen av kyrkans president, Gordon B. Hinckley. På kvinnornas allmänna möte den 23 september 1995 presenterade han tillkännagivandet med följande ord: ”Då det finns så många spetsfundigheter framställda som sanning, så mycket bedrägeri angående normer och värderingar, så mycket lockbeten och frestelser till att långsamt befläcka världen, har vi känt oss manade att varna och förvarna er.”9
Jag vittnar om att tillkännagivandet om familjen är ett uttalande av evig sanning, Herrens vilja för sina barn som söker evigt liv. Det har legat till grund för kyrkans undervisning och bruk under de senaste 22 åren och kommer att fortsätta att göra det. Se den som sådan, lär ut den, lev efter den, så blir ni välsignade i er strävan framåt mot evigt liv.
För fyrtio år sedan lärde president Ezra Taft Benson att ”varje generation har sina prövningar och sin möjlighet att visa sin styrka”.10 Jag tror att vår inställning till och användning av tillkännagivandet om familjen är en av de saker som prövar denna generation. Jag ber att alla sista dagars heliga ska visa sin styrka i den prövningen.
Jag avslutar med något som president Gordon B. Hinckley lärde två år efter att tillkännagivandet om familjen presenterades. Han sa: ”Jag ser en underbar framtid i en mycket otrygg värld. Om vi håller fast vid våra värderingar, om vi bygger på vår arvedel, om vi vandrar i lydnad inför Herren, om vi helt enkelt lever efter evangeliet så blir vi välsignade på ett storslaget och underbart sätt. Vi kommer att ses som ett märkligt folk som funnit nyckeln till en särskild lycka.”11
Jag vittnar om sanningen i och den eviga betydelsen av tillkännagivandet om familjen, uppenbarat av Herren Jesus Kristus till hans apostlar för hans barns upphöjelse(se L&F 131:1–4), i Jesu Kristi namn, amen.