Försvarare av tillkännagivandet om familjen
Bonnie L. Oscarson
Unga kvinnors generalpresident
Låt oss hjälpas åt att bygga Guds rike genom att modigt stå upp för och försvara äktenskapet, föräldraskapet och hemmet.
Vilken förmån och glädje att få vara en del av denna underbara samling flickor och kvinnor! Så välsignade vi är som kvinnor att få vara tillsammans ikväll i enighet och i kärlek.
Nyligen läste jag berättelsen om Marie Madeline Cardon, som tillsammans med sin familj tog emot budskapet om Jesu Kristi återställda evangelium genom de första missionärer som kallades att verka i Italien år 1850. Hon var en ung kvinna på 17 eller 18 år när de döptes. En söndag, medan familjen höll en gudstjänst i sitt hem högt uppe i Alperna i norra Italien, kom en pöbelhop med ilskna män. Bland dem fanns några av de lokala prästerna samlade runt huset och de började ropa och skrika att missionärerna skulle komma ut. Jag tror inte de var angelägna om att bli undervisade om evangeliet – deras avsikt var att skada dem kroppsligen. Det var den unga Marie som gick ut ur huset för att möta pöbeln.
De fortsatte ropa ilsket och kräva att missionärerna skulle komma ut. Marie höll upp sin Bibel i handen och befallde dem att gå därifrån. Hon sa att äldsterna stod under hennes beskydd och att de inte fick skada ett hårstrå på deras huvuden. Lyssna till hennes egna ord: ”De stod där chockade. … Gud var med mig. Han lade orden i min mun, annars kunde jag aldrig ha sagt det jag sa. Allt blev genast lugnt. Den starka vildsinta gruppen män stod hjälplösa inför en svag, darrande, men orädd flicka.” Prästerna bad pöbeln gå därifrån, vilket de gjorde i tystnad, skamsna, rädda och fyllda av samvetskval. Den lilla familjen avslutade sitt möte i fred.1
Kan ni se framför er den modiga unga kvinnan, i samma ålder som många av er, ställa sig framför en pöbelhop och försvara sin nyfunna tro med mod och övertygelse?
Systrar, många av oss kommer aldrig att behöva stå inför en ilsken pöbelhop, men det finns krig som pågår i den här världen där våra mest älskade och grundläggande lärdomar angrips. Jag talar särskilt om läran om familjen. Hemmets helgd och dess betydelsefulla syfte ifrågasätts, kritiseras och angrips överallt.
När president Gordon B Hinckley först läste upp ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” för 20 år sedan, var vi tacksamma för, och vi värdesatte enkelheten, tydligheten och sanningarna i detta uppenbarade dokument. Föga insåg vi då hur förtvivlat väl vi skulle komma att behöva denna grundläggande förkunnelse i dagens värld som det kriterium efter vilket vi kunde bedöma varje ny vind i världsliga dogmer som slår emot oss från media, internet, forskare, TV och filmer och till och med lagstiftning. Tillkännagivandet om familjen har blivit vår måttstock när vi bedömer världsliga filosofier, och jag vittnar om att principerna som framhålls i tillkännagivandet är lika sanna idag som de var när de gavs oss genom en Guds profet för nästan 20 år sedan.
Får jag påpeka något självklart? Livet går nästan aldrig exakt efter planen för någon av oss, och vi är mycket medvetna om att inte alla kvinnor får uppleva det som tillkännagivandet beskriver. Det är ändå viktigt att förstå och undervisa om Herrens mönster och sträva så gott vi kan för att det mönstret ska bli verklighet.
Alla har en roll att spela i planen, och var och en av oss är lika värdefull i Herrens ögon. Vi bör minnas att en kärleksfull himmelsk Fader är medveten om våra rättfärdiga önskemål och kommer att hålla sina löften om att inget förnekas dem som trofast håller sina förbund. Vår himmelske Fader har en uppgift och en plan för var och en av oss, men han har också sin egen tidtabell. En av de stora svårigheterna i livet är att ha tro på Herrens tidsplan. Det är bra att ha en alternativ plan som hjälper oss hålla förbunden och vara kärleksfulla, rättfärdiga kvinnor som bygger upp Guds rike vad som än händer i livet. Vi behöver lära våra döttrar att sträva efter idealet men planera för det oförutsedda.
Nu när vi firar att det är 20 år sedan tillkännagivandet om familjen kom, skulle jag vilja utmana oss alla som kyrkans kvinnor att försvara ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”. Liksom Marie Madeline Cardon modigt försvarade missionärerna och sin nyfunna tro, behöver vi modigt försvara Herrens uppenbarade lärdomar som beskriver äktenskap, familjer, mäns och kvinnors gudagivna roller samt betydelsen av att göra våra hem till heliga platser – även när världen ropar i våra öron att dessa principer är gammalmodiga, begränsande eller inte längre relevanta. Alla, oavsett om de är gifta eller ej eller hur många barn de har, kan försvara Herrens plan som beskrivs i tillkännagivandet om familjen. Om det är Herrens plan bör det också vara vår plan!
Det finns tre principer som lärs i tillkännagivandet som jag tror behöver speciellt försvaras. Den första är äktenskapet mellan man och kvinna. Vi lär genom skrifterna: ”Men i Herren är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan.”2 För att någon skall kunna nå fullheten av prästadömets välsignelser, måste en man och en hustru beseglas i Herrens hus, arbeta tillsammans i rättfärdighet och trofast hålla sina förbund. Det är Herrens plan för sina barn, och varken offentligt predikande eller kritik förändrar vad Herren har förkunnat. Vi behöver fortsätta skapa rättfärdiga äktenskap, söka den välsignelsen i våra liv och ha tro på det även om det tar sin tid. Låt oss vara äktenskapets försvarare så som Herren föreskrivit, medan vi fortsätter visa kärlek och medkänsla med dem som har andra åsikter.
Nästa princip som kräver våra röster till försvar är att upphöja mödrars och fäders gudomliga roller. Vi undervisar ivrigt våra barn att sikta högt i livet. Vi vill se till att våra döttrar vet vad de har förmåga att uppnå och att de kan bli vad de än vill. Vi hoppas att de ska älska kunskap, få utbildning, vara talangfulla och kanske bli nästa Marie Curie eller Eliza R. Snow.
Lär vi också våra söner och döttrar att det finns ingen större ära, ingen högre titel och ingen viktigare roll här i livet än att vara mor och far? Jag hoppas att när vi uppmuntrar våra barn att söka det allra bästa i livet, vi också lär dem att ära och prisa de roller som mödrar och fäder har i vår himmelske Faders plan.
Vår yngsta dotter Abby såg ett unikt tillfälle att försvara moderns roll. En dag fick hon en lapp från sina barns skola att de skulle ha en ”yrkesvalsdag” i skolan. Föräldrar bjöds in att skicka med en anmälan om de ville komma till skolan och undervisa barnen om sina yrken, och Abby kände sig manad att ansöka om att komma och tala om moderskapet. Hon hörde inget från skolan och när yrkesvalsdagen närmade sig ringde hon till slut till skolan i tron att de kanske hade tappat bort hennes anmälan. De som organiserade dagen försökte hitta vem de skulle tala med och fann två lärare som gick med på att Abby skulle komma och tala till klasserna i slutet av yrkesvalsdagen.
I sin mycket humoristiska presentation för barnen lärde Abby dem bland annat att en mor behöver vara något av expert inom medicin, psykologi, religion, undervisning, musik, litteratur, konst, ekonomi, heminredning, sport, matlagning och dessutom vara frisör, chaufför och mycket annat. Barnen blev mycket imponerade. Hon avslutade med att ge barnen i uppgift att komma ihåg sina mödrar genom att skriva tackkort och uttrycka sin tacksamhet för allt det de kärleksfullt gör för dem varje dag. Abby kände att barnen såg sina mödrar i ett nytt ljus och förstod att det var något mycket värdefullt att vara en mor eller far. Hon ansökte om att få göra samma sak i år under yrkesvalsdagen och inbjöds att presentera det för sex klasser.
Abby har berättat hur hon själv upplevde det: ”Det känns som om det är lätt i den här världen för ett barn att känna att detta att vara förälder är ett andra klassens arbete och till och med ett nödvändigt ont ibland. Jag vill att varje barn ska känna att de är ytterst viktiga för sin förälder, och kanske genom att berätta för dem hur viktigt det är för mig att vara förälder kan hjälpa dem inse hur mycket deras föräldrar gör för dem och varför.”
Vår älskade profet, president Thomas S. Monson, är ett underbart exempel på hur man ärar kvinnorna och moderskapet, särskilt sin egen mor. Med tanke på våra jordiska mödrar har han sagt: ”Må vi var och en högt värdera denna sanning: man kan inte glömma mor och minnas Gud. Man kan inte komma ihåg sin mor och glömma Gud. Varför inte? Därför att dessa två heliga personer, Gud och mor, som samverkar i skapelsen, i kärlek, offer, tjänande, är som ett.”3
Den sista princip som vi behöver stå upp för och försvara är att hemmet är en helig plats. Vi behöver fatta beslut om något som ibland talas nedsättande om och upphöja det. Det handlar om arbetet i hemmet. Vi kan alla – kvinnor, män, ungdomar och barn, ensamstående eller gifta – arbeta på att bygga upp hemmet. Vi bör göra våra hem till en plats för ordning, tillflykt, helighet och trygghet. Våra hem bör vara platser där vi kan känna Herrens Ande i rikt mått och där skrifterna och evangeliet studeras, undervisas och efterlevs. Vilken skillnad det skulle bli i världen om alla människor såg sig själva som skapare av rättfärdiga hem. Låt oss försvara hemmet som en plats som är näst efter templet i fråga om helighet.
Systrar, jag är tacksam att vara kvinna i dessa sista dagar. Vi har tillfällen och möjligheter som ingen annan generation kvinnor har haft i världen. Låt oss hjälpas åt att bygga Guds rike genom att modigt stå upp för och försvara äktenskapet, föräldraskapet och hemmet. Herren behöver oss som modiga, ståndaktiga och orubbliga krigare som vill försvara hans plan och undervisa kommande generationer om hans sanningar.
Jag bär vittne om att Gud, vår himmelske Fader, lever och älskar oss var och en. Hans Son Jesus Kristus är vår Frälsare och vår Återlösare. Jag ger er mitt vittnesbörd idag i Jesu Kristi namn, amen.