Faderskap – Vår eviga bestämmelse

Larry M. Gibson

nyligen avlöst som förste rådgivare i Unga mäns generalpresidentskap

Må vi alla få del av fullheten av Faderns välsignelser i detta liv och uppfyllandet av hans verk och hans härlighet genom att bli fäder för våra familjer i evigheten.

Min far lärde mig något viktigt när jag var ung. Han kände att jag började bli alltför förtjust i timliga saker. När jag hade pengar gjorde jag av med dem genast – nästan alltid på mig själv.

En eftermiddag tog han med mig för att köpa nya skor. På andra våningen i varuhuset bad han mig titta ut genom fönstret tillsammans med honom.

”Vad ser du?” frågade han.

”Hus, himmel, människor”, blev mitt svar.

”Hur många?”

”Massor!”

Han tog sedan upp det här myntet ur sin ficka. När han gav det till mig, frågade han: ”Vad är det här?”

Jag visste direkt: ”En silverdollar!”

Utifrån sin kunskap om kemi, sa han: ”Om du skulle smälta ner den här silverdollarn och blanda den med rätt ingredienser så skulle du få silvernitrat. Om vi täcker det här fönstret med silvernitratlösning, vad ser du då?”

Jag hade ingen aning, så han tog mig till en stor spegel och frågade: ”Vad ser du nu?”

”Jag ser mig själv.”

”Nej”, svarade han. ”Det du ser är silvrets spegling av dig. Om du fokuserar på silvret, ser du bara dig själv, och som en slöja hindrar det dig från att tydligt se den eviga bestämmelse som vår himmelske Fader har berett för just dig.”

”Larry”, fortsatte han, ”’sök inte efter det som hör den här världen till, utan sök först Guds rike och att upprätta hans rättfärdighet, så ska allt detta tillfalla dig’” (se JSÖ Matt. 6:38).

Han sa åt mig att spara myntet och aldrig tappa bort det. Varje gång jag tittade på myntet skulle jag tänka på den eviga bestämmelse som min himmelske Fader har för mig.

Jag älskade min far och hans undervisning. Jag ville bli som han. Han gav mig en inre önskan att bli en bra far, och min stora förhoppning är att jag lever upp till hans exempel.

Vår älskade profet president Thomas S. Monson har ofta sagt att våra beslut avgör vår bestämmelse och har eviga följder (se ”Våra beslut avgör vår bestämmelse” [KUV:s brasafton, 6 nov. 2005], s. 2, lds.org/broadcasts).

Borde vi då inte utveckla en tydlig vision av vår eviga bestämmelse, särskilt den vår himmelske Fader vill att vi ska uppnå – evigt faderskap? Låt vår eviga bestämmelse styra alla våra beslut. Oavsett hur svåra de besluten kan vara, stöder vår Fader oss.

Jag lärde mig om kraften i en sådan vision när jag gick med mina 12 och 13 år gamla söner i en 8/20-tävling. En 8/20-tävling innebär att man går 8 mil på mindre än 20 timmar. Vi började klockan nio på kvällen och gick hela den natten och större delen av nästa dag. Det var plågsamma 19 timmar, men vi klarade det.

När vi kom hem bokstavligen kröp vi in i vårt hem där en underbar fru och mamma hade förberett en härlig middag som vi inte ens rörde. Min yngre son kollapsade, totalt utmattad, på soffan medan min äldre son kröp ner för trappan till sitt sovrum.

Efter en stunds smärtsam vila för egen del gick jag till min yngre son för att kolla om han fortfarande levde.

”Hur är det?” frågade jag.

”Pappa, det var det svåraste jag någonsin gjort, och jag vill aldrig göra om det.”

Jag tänkte inte tala om för honom att jag heller aldrig tänkte göra om det. Istället berättade jag hur stolt jag var över att han hade klarat av något så svårt. Jag visste att det skulle förbereda honom för andra svåra saker som han skulle möta i framtiden. Med tanke på det sa jag: ”Min son, jag ska lova dig en sak. När du åker på mission, kommer du aldrig att behöva gå 8 mil på en och samma dag.”

”Bra, pappa! Då ska jag åka.”

De enkla orden fyllde min själ med tacksamhet och glädje.

Sedan gick jag ner till min äldste son. Jag låg bredvid honom och rörde sedan vid honom. ”Hur är det, pojken?”

”Pappa, det var det svåraste jag någonsin gjort i mitt liv, och jag kommer aldrig någonsin att göra det igen.” Han blundade, och sedan tittade han upp och sa: ”Om inte min son vill det.”

Tårarna kom när jag talade om hur tacksam jag var för honom. Jag sa att jag visste att han skulle bli en mycket bättre far än jag. Mitt hjärta var fullt eftersom han så ung redan hade insett att en av hans heligaste prästadömsplikter var att bli far. Han kände ingen rädsla för den rollen och titeln – samma titel som Gud själv vill att vi använder när vi talar med honom. Jag visste att jag hade ansvaret att vårda det spirande faderskap som brann inom min son.

Dessa ord från Frälsaren fick en mycket djupare innebörd för mig som far:

”Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen” (Joh. 5:19).

”Jag [gör inte] något av mig själv utan … vad Fadern har lärt mig” (Joh. 8:28).

Jag älskar att vara make och far – gift med en utvald dotter till himmelska föräldrar. Jag älskar henne. Det är något av det som ger mig mest i livet. Min förhoppning den kvällen var att mina fem söner och deras syster alltid skulle se hos mig den glädje som kommer av evigt äktenskap, faderskapet och familjen.

Fäder, jag är säker på att ni har hört uttrycket: ”Predika alltid evangeliet, och när det behövs använd ord” (tillskrivet Franciskus av Assisi). Varje dag undervisar ni era barn om vad det innebär att vara en far. Ni lägger grunden för nästa generation. Era söner lär sig att vara makar och fäder genom att observera hur ni uppfyller dessa roller. Till exempel:

Vet de hur mycket du älskar och vårdar dig om deras mor och hur mycket du älskar att vara deras far?

De lär sig hur de ska behandla sin framtida hustru och sina barn när de ser dig behandla var och en av dem så som vår himmelske Fader vill.

Genom ditt exempel kan de lära sig respektera, ära och beskydda kvinnlighet.

I hemmet, kan de lära sig att presidera över sin familj i kärlek och rättfärdighet. De kan lära sig att förse sin familj med livets nödvändigheter och beskydd – timligt och andligt (se ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Liahona, nov. 2010, s. 129).

Bröder, av all min själs kraft ber jag er begrunda följande fråga: Ser dina söner dig sträva efter att göra det vår himmelske Fader vill att de ska göra?

Jag hoppas att svaret är ja. Om svaret är nej, är inte för sent att ändra sig, men ni måste börja i dag. Och jag vittnar om att vår himmelske Fader ska hjälpa er.

Och ni unga män, som jag älskar innerligt, ni vet att ni förbereder er för att ta emot melkisedekska prästadömet, ta emot heliga förrättningar i templet, fullgöra er plikt och skyldighet att verka som heltidsmissionärer och sedan, utan att vänta alltför länge, gifta er i templet med en Guds dotter och bilda familj. Ni ska sedan leda er familj i andliga ting enligt den Helige Andens vägledning (se L&F 20:44; 46:2; 107:12).

Jag har frågat många unga män runt om i världen: ”Varför är du här?”

Hittills har ingen svarat: ”För att lära mig bli far, så att jag kan vara beredd och kvalificerad att ta emot allt som vår himmelske Fader har.”

Låt oss se på era plikter inom aronska prästadömet som beskrivs i kapitel 20 i Läran och förbunden. Var lyhörd för vad du känner när jag tillämpar de här plikterna på ditt tjänande inom familjen.

”Inbjuda alla [i din familj] att komma till Kristus” (v. 59).

”Alltid vaka över [dem] och … vara med och styrka dem” (v. 53).

”Predika, undervisa, förklara, förmana och döpa” medlemmar i din familj (v. 46).

”Förmana dem att be högt och i det fördolda samt att sköta alla familjeplikter” (v. 47).

”Se till att det inte finns någon ondska i [din familj], inte heller någon inbördes hårdhet, inte heller lögner, förtal eller skvaller” (v. 54).

”Se till att [din familj] ofta kommer tillsammans” (v. 55).

Biträda din far i hans plikter som patriark. Stödja din mor med prästadömets kraft när det inte finns en far närvarande (se v. 52, 56).

När ni blir ombedda: ”Ordinera andra präster, lärare och diakoner” i er familj (v. 48).

Låter inte det här som en fars arbete och roll?

När ni utför era plikter inom aronska prästadömet förbereder ni, unga män, er för faderskap. Plikt mot Gud-programmet kan hjälpa er att lära er om och göra upp konkreta planer för att fullgöra era plikter. Det kan vara till vägledning och hjälp när ni söker vår himmelske Faders vilja och sätter upp mål för att göra den.

Vår Fader i himlen har sänt er hit just i denna tid för ett särskilt verk, i en evig avsikt. Han vill att ni ska se klart och förstå vad den avsikten är. Han är er Fader, och ni kan alltid vända er till honom för att få vägledning.

Jag vet att vår himmelske Fader bryr sig om var och en av oss personligen och har en personlig plan för hur vi ska nå vår eviga bestämmelse. Han sände sin enfödde Son, Jesus Kristus, för att hjälpa oss övervinna våra ofullkomligheter genom försoningen. Han har välsignat oss med den Helige Anden som vittne, följeslagare och vägvisare till vårt eviga mål om vi bara förlitar oss på honom. Må vi alla få del av fullheten av Faderns välsignelser i detta liv och uppfyllandet av hans verk och hans härlighet genom att bli fäder till våra familjer för evigt (se Mose 1:39). I Jesu Kristi namn, amen.