Tjänande
Låt oss nå ut och visa omsorg om andra som Frälsaren skulle göra, särskilt till dem som vi har förmånen genom kärlek och uppdrag att betjäna.
Kära bröder och systrar, vänner, välkomna till generalkonferensen!
Efter generalkonferensen i oktober gick syster Gong och jag genom konferenscentret för att hälsa och få höra om era evangelieupplevelser.
Våra medlemmar från Mexiko sa: ”Hoy es el tiempo de México.” [Nu är det Mexikos tid.]
Vi fick veta att Gilly och Mary är vänner från England. När Mary blev medlem i kyrkan förlorade hon sin bostad. Gilly erbjöd frikostigt Mary att komma och bo hos henne. Fylld av tro säger Gilly: ”Jag har aldrig tvivlat på att Herren är med mig.” Under konferensen fick Gilly också ett glatt återseende med den systermissionär som undervisade henne 47 år tidigare.
Jeff och hans fru Melissa deltog i konferensen för första gången för hans del. Jeff har spelat professionell baseboll (han var catcher) och är nu narkosläkare. Han berättade för mig: ”Till min förvåning förbereder jag mig nu för dopet, eftersom det känns som det mest äkta och ärliga sättet att leva på.”
Tidigare hade Melissa ursäktande sagt till Jeffs tilldelade stödbroder: ”Jeff vill inte ha några ’vitskjortor’ i vårt hus.” Stödbrodern hade sagt: ”Jag löser det.” Nu är han och Jeff goda vänner. På Jeffs dop träffade jag en församling sista dagars heliga som Jeff, Melissa och deras dotter Charlotte älskar.
Som Jesu Kristi efterföljare strävar vi efter att tjäna andra så som han gjorde, eftersom liv väntar på att få förändras.
När Peggy berättade för mig att hennes make John efter 31 års äktenskap skulle döpas, frågade jag vad som hade förändrats.
Peggy sa: ”John och jag studerade Kom och följ mig för Nya testamentet, och John frågade om kyrkans lära.”
Peggy sa: ”Vi kan väl bjuda hit missionärerna.”
John sa: ”Inga missionärer – om inte min vän får komma.” Under loppet av 10 år hade Johns stödbroder blivit hans betrodda vän. (Tanken slog mig: Tänk om Johns stödbroder hade slutat komma efter ett, två eller nio år!)
John lyssnade. Han läste Mormons bok med ärligt uppsåt. När missionärerna frågade om John ville döpas sa han ja. Peggy sa: ”Jag höll på att ramla av stolen och började gråta.”
John sa: ”Jag förändrades när jag närmade mig Herren.” Senare blev John och Peggy beseglade i templet. Nu i december gick John bort vid 92 års ålder. Peggy säger: ”John hade alltid varit en bra människa, men han förändrades på ett vackert sätt efter sitt dop.”
Syster Gong och jag träffade Meb och Jenny via videolänk under covid-pandemin. (Vi träffade många underbara par och enskilda via videolänk under covid-tiden, var och en presenterad för oss enligt bönens vägledning av sin stavspresident.)
Meb och Jenny berättade ödmjukt att bekymmer i deras liv hade fått dem att undra om deras tempeläktenskap gick att rädda, och i så fall hur. De trodde på att Jesu Kristi försoning och deras förbundsförpliktelser kunde hjälpa dem.
Föreställ er min glädje när Meb och Jenny förnyade sina tempelrekommendationer och återvände tillsammans till Herrens hus. Senare var Meb nära att dö. Vilken välsignelse: Meb och Jenny har återställt sina förbundsrelationer med Herren och med varandra och känner den tjänande kärleken från många omkring sig.
Vart jag än går är jag tacksam över att få lära mig av dem som tjänar och vårdar som Frälsaren skulle ha gjort.
I Peru träffade syster Gong och jag Salvador och hans syskon.1 Salvador och hans syskon är föräldralösa. Det var Salvadors födelsedag. Ledarna och medlemmarna i kyrkan som trofast betjänar den här familjen inspirerar mig. ”En gudstjänst som är ren och fläckfri” är detta: ”att ta hand om föräldralösa barn och änkor”,2 att ”hjälpa de svaga, lyfta upp händerna som hänger ner och styrka de matta knäna”.3
I Hong Kong berättar en äldstekvorumspresident blygsamt hur deras kvorum konsekvent genomför 100 procent av sina stödverksamhetsintervjuer. ”Med hjälp av bön organiserar vi kamratskapen så att var och en kan ta hand om någon och bli omhändertagen”, säger han. ”Vi frågar regelbundet varje kamratskap om de personer de tjänar. Vi bockar inte av listor; vi betjänar de tjänare som tar hand om vårt folk.”
I Kinshasa, i Demokratiska Republiken Kongo, berättar president Bokolo hur han och hans familj blev medlemmar i kyrkan i Frankrike. En dag när president Bokolo läste sin patriarkaliska välsignelse inspirerade Anden honom att återvända med sin familj till Kongo. Broder Bokolo visste att de skulle möta många utmaningar om de återvände. Och deras kyrka, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, var ännu inte upprättad i Kinshasa.
Ändå, i tro liksom många andra, följde familjen Bokolo Herrens Ande. I Kinshasa tjänade och välsignade de folket omkring sig, övervann utmaningar, tog emot andliga och timliga välsignelser. I dag gläds de över att ha ett Herrens hus i sitt land.4
En konvertit blev betjänad genom någon annans personliga exempel. Som ung man fördrev han sina dagar med att slappa på stranden, berättade han. En dag, sa han, ”såg jag en attraktiv flicka i en anständig baddräkt”. Förundrad gick han för att fråga varför en så vacker flicka ville bära en så pass anständig baddräkt. Hon var medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och frågade med ett leende: ”Vill du komma till kyrkan på söndag?” Han sa ja.
För flera år sedan, när vi var på ett gemensamt uppdrag, berättade äldste L. Tom Perry hur han och hans kamrat regelbundet besökte en syster som bodde ensam i ett ruffigt Boston-kvarter. När äldste Perry och hans kamrat kom dit, bad denna syster dem avvaktande: ”Skjut in era tempelrekommendationer under dörren.” Endast efter att ha fått se tempelrekommendationerna reglade hon upp flera lås och öppnade dörren.5 Självklart menar jag inte att stödkamrater måste ha tempelrekommendationer. Men jag älskar tanken på att när de som hedrar sina förbund betjänar, låses hem upp och hjärtan öppnas.
Äldste Perry gav också ett praktiskt råd. Han sa: ”Ge kamratskapen ett rimligt antal uppdrag, utvalda med hjälp av bön, geografiskt samlade där så är möjligt, så att restiden utnyttjas väl.” Han rådde vidare: ”Börja med dem som behöver besöken mest. Bygg vidare på dem som troligast välkomnar och svarar positivt på besök.” Han avslutade: ”Ett trofast och konsekvent tjänande leder till underverk.”
Ett högre och heligare tjänande6 kommer när vi ber om ”Kristi rena kärlek”7 och följer Anden. Det kommer också när äldstekvorumets och Hjälpföreningens presidentskap, under biskopens ledning, överser stödverksamheten, inklusive organiserandet av stödpar. Var snälla och ge våra unga män och unga kvinnor den välbehövda möjligheten att få följa med och bli handledda av erfarna stödbröder och stödsystrar. Och låt vårt unga uppväxande släkte få inspirera sina stödkamrater.
På vissa platser i kyrkan finns det en stödverksamhetsklyfta. Det är fler som säger att de utför tjänande än som säger att de blir betjänade. Vi vill inte ha checkliste-omtanke. Men ofta behöver vi mer än ett hjärtligt hej i korridoren eller ett ”Kan jag hjälpa dig?” i förbigående på parkeringen. På många platser kan vi nå ut, förstå andras situation och bygga relationer när vi regelbundet besöker medlemmarna i deras hem. Inspirerade inbjudningar kan förändra liv. När inbjudningar hjälper oss att ingå och hålla heliga förbund, närmar vi oss Herren och varandra.
Det sägs att de som förstår stödverksamhetens sanna anda gör mer än de gjorde förut, medan de som inte förstår den gör mindre. Låt oss göra mer, som Frälsaren skulle göra. Som vår psalm lyder är det ”en pliktens och kärlekens välsignelse”.8
Församlingsråd, äldstekvorum och hjälpföreningar: lyssna till den gode herden och hjälp honom att söka upp de förlorade, föra tillbaka dem som gått vilse, förbinda de sårade och stärka de svaga.9 Vi kanske får ”änglar till gäster utan att veta om det”10 när vi gör plats i hans värdshus för alla.11
Inspirerat tjänande välsignar familjer och individer; det stärker även församlingar och grenar. Tänk på din församling eller gren som ett andligt ekosystem. I samma anda som liknelsen om olivträdet i Mormons bok, får vingårdens Herre och hans tjänare fram dyrbar frukt och stärker varje träd genom att binda samman styrkorna och svagheterna hos alla träd.12 Vingårdens Herre och hans tjänare frågar gång på gång: ”Vad mer kunde jag ha gjort?”13 Tillsammans välsignar de hjärtan och hem, församlingar och grenar, genom inspirerat, konsekvent tjänande.14
Att utföra stödverksamhet – att vara en herde – får vår vingård att ”bli som ett”15 – en helig lund. Varje träd i vår lund är ett levande släktträd. Rötter och grenar flätas samman. Stödverksamheten välsignar generationer. När tjänande behövs frågar sig kloka biskopar och äldstekvorumspresidenter och hjälpföreningspresidenter: ”Vilka är stödbröderna och stödsystrarna?” Församlingsråden och stödverksamhetsintervjuerna frågar inte bara om utmaningar eller problem utan söker också att se och glädjas över de många bevisen på Herrens ömma barmhärtighet i våra liv när vi tjänar som han skulle ha gjort.
Vår Frälsare är vårt fullkomliga föredöme.16 Eftersom han är god kan han gå omkring och göra gott.17 Han välsignar den enskilde och de 99. Han är tjänandet personifierad. Vi blir mer som Jesus Kristus när vi gör ”för … dessa … minsta” vad vi skulle ha gjort för honom,18 när vi älskar vår nästa som oss själva,19 när vi älskar varandra som han har älskat oss,20 och när ”den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare”.21
Jesus Kristus betjänar. Änglar betjänar.22 Jesu Kristi efterföljare ”betjänar varandra”,23 ”gläder sig med dem som är glada, gråter med dem som gråter”,24 ”vakar … över … och när [människorna] med sådant som hör rättfärdigheten till”,25 ”kommer … ihåg de fattiga och behövande, de sjuka och lidande”,26 låter hans namn bli känt genom vårt tjänande.27 När vi tjänar som han skulle ha gjort, bevittnar vi hans underverk, hans välsignelser.28 Vi får ett högre och bättre tjänande.29
Vi kan bli fysiskt trötta. Men i hans tjänst blir vi ”inte trötta av att göra gott”.30 Vi gör flitigt vårt bästa, löper inte fortare än vi har krafter till,31 utan litar på, som aposteln Paulus lärde, att ”Gud älskar en glad givare”.32 För Gud som ”ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, han ska ge er utsäde och mångdubbla det”.33 Med andra ord gör Gud så att vi blir ”rika på allt och kan vara generösa i allt”.34 De ”som sår rikligt får skörda rikligt”.35
Var vi än är den här påsken, låt oss nå ut och visa omsorg om andra som Frälsaren skulle göra, särskilt till dem som vi har förmånen genom kärlek och uppdrag att betjäna. När vi gör det, må vi närma oss Jesus Kristus och varandra, bli mer som han och de Jesu Kristi efterföljare han vill att vi ska vara. I hans heliga namn, Jesu Kristi namn, amen.