Hosianna till den allrahögste Guden
Jesu Kristi segerrika intåg i Jerusalem och händelserna under veckan som följde åskådliggör lära vi kan tillämpa i våra liv i dag.
I dag, som det har sagts, förenar vi oss med kristna runt om i världen för att hedra Jesus Kristus den här palmsöndagen. För nästan två tusen år sedan var palmsöndagen början på den sista veckan i Jesu Kristi jordiska verksamhet. Det var den viktigaste veckan i mänsklighetens historia.
Det som började med förkunnelsen att Jesus är den utlovade Messias vid hans segerrika intåg i Jerusalem slutade med hans korsfästelse och uppståndelse.1 Enligt gudomlig plan avslutade hans försoningsoffer hans jordiska verksamhet och gjorde det möjligt för oss att bo hos vår himmelske Fader för evigt.
Skrifterna berättar att veckan började med att folkskaror stod vid stadens portar för att se ”Jesus från Nasaret i Galileen”.2 De ”tog palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: ’Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung!’”3
Den bibliska redogörelsen för så länge sedan påminner mig om när jag var på ett uppdrag i kyrkan i Takoradi i Ghana. Anmärkningsvärt nog var jag där på palmsöndagen.
Jag skulle dela upp Takoradi stav för att bilda Mpintsins stav. I dag finns det över 100 000 medlemmar i kyrkan i Ghana.4 (Vi välkomnar Ga Mantse, hans majestät, kung Nii Tackie Teiko Tsuru II från Accra i Ghana, som är med oss i dag.) När jag träffade de här heliga kände jag deras djupa kärlek och hängivenhet till Herren. Jag gav uttryck för min stora kärlek till dem och för att kyrkans president älskade dem. Jag hänvisade till Frälsarens ord som Johannes nedtecknade: ”Att ni ska älska varandra så som jag har älskat er.”5 De kallade den för ”Jag älskar dig-konferensen”.6
När jag tittade längs raderna av dessa kära bröder och systrar och deras familjer i kapellet, kunde jag i deras ansikten se glöden från vittnesbörden och tron på Jesus Kristus. Jag kände deras önskan att räknas som en del av hans omfattande kyrka. Och när kören sjöng, sjöng de som änglar.
Som på palmsöndagen i forna dagar var dessa Jesu Kristi lärjungar samlade för att hedra honom liksom de som stod vid Jerusalems portar, som med palmer i händerna utropade: ”Hosianna … Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”7
Till och med församlingsmedlemmar i en kyrka i närheten hedrade palmsöndagen. När jag talade från talarstolen lade jag genom fönstret märke till att de glatt gick nedför gatan och viftade med palmer i händerna, ungefär som de på det här fotot. Det var en syn jag aldrig ska glömma – vi tillbad alla kungarnas Kung den dagen.
President Russell M. Nelson har förmanat oss att göra palmsöndagen ”verkligt helig genom att inte bara minnas palmbladen som folket viftade med för att hedra Jesu intåg i Jerusalem, utan också genom att minnas hans händer.” Sedan hänvisade president Nelson till Jesaja, som talade om att Frälsaren lovade ”att han aldrig ska glömma dig” med de här orden: ”Se, jag har skrivit dig på mina händer.”8
Herren vet av egen erfarenhet att jordelivet är svårt. Hans sår påminner oss om att han har ”stigit ner djupare än allt”9 för att han ska kunna bistå oss när vi lider och vara vårt föredöme för att ”hålla [oss] … kvar på [vår] väg”,10 hans väg, för att ”Gud ska vara med [oss] i evigheters evighet”.11
Palmsöndagen var inte bara en händelse, ytterligare ett kapitel i historien med datum, tid och plats. Jesu Kristi segerrika intåg i Jerusalem och händelserna under veckan som följde åskådliggör lära vi kan tillämpa i våra liv i dag.
Låt oss se på en del av den eviga lära som genomsyrar hans verksamhet och som avslutas i Jerusalem.
För det första: profetia. Profeten Sakarja i Gamla testamentet profeterade till exempel om Jesu Kristi segerrika intåg i Jerusalem, och beskrev till och med att han skulle rida på en åsna.12 Jesus förutsade sin uppståndelse när han förberedde sig för att gå in i staden och sa:
”Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden
och utlämna honom åt hedningarna till att hånas och gisslas och korsfästas. Och på tredje dagen ska han uppstå.”13
För det andra: den Helige Andens gemenskap. Joseph Smith lärde: ”Ingen kan veta att Jesus är Herren annat än i kraft av den helige Ande.”14 Frälsaren lovade sina lärjungar15 vid den sista måltiden16 i salen på övervåningen:17 ”Jag ska inte lämna er faderlösa.”18 De skulle inte vara ensamma i att föra evangeliets sanningar framåt utan skulle ha den Helige Andens fullständiga gåva till att vägleda dem. ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er”, lovade han. ”Jag ger er inte det som världen ger.”19 Med den Helige Andens gåva har vi samma försäkran – att vi ”alltid kan ha hans Ande hos [oss]”20 och ”genom den Helige Andens kraft kan [vi] få veta sanningen om allting”.21
För det tredje: lärjungeskap. Sant lärjungeskap är osviklig hängivenhet, lydnad mot eviga lagar och kärlek till Gud, först och främst. Utan att vackla. Folkmassan som hyllade honom med palmblad välkomnade honom som Messias. Det var precis den han var. De drogs till honom, hans underverk och hans lärdomar. Men för många varade inte hyllningarna. Några som tidigare hade ropat ”Hosianna”22 vände sig snart om och ropade: ”Korsfäst honom!”23
För det fjärde: Jesu Kristi försoning.24 Under sina sista dagar, efter palmsöndagen, genomförde han sin mäktiga försoning, från våndan i Getsemane till hånet vid hans rättegång, hans tortyr på korset och hans begravning i en lånad grav. Men det slutade inte där. Med det storslagna kallet som Återlösare för vår himmelske Faders alla barn, steg han tre dagar senare fram ur graven, uppstånden,25 så som han hade profeterat.
Är vi ständigt tacksamma för Jesu Kristi ojämförliga försoning? Känner vi dess renande kraft just nu? Det var därför Jesus Kristus, vår frälsnings upphovsman och fullkomnare, begav sig till Jerusalem för att frälsa oss alla. Känner ni er träffade av dessa ord i Almas bok: ”Om ni har upplevt en hjärtats förändring, och om ni har känt er manade att sjunga sången om den återlösande kärleken, så vill jag fråga: ’Har ni den känslan nu?’”26 Jag kan verkligen säga att kören i Takoradi den palmsöndagen sjöng ”sången om den återlösande kärleken”.
Den sista ödesdigra veckan under sin jordiska verksamhet gav Jesus Kristus liknelsen om de tio jungfrurna.27 Han undervisade om sin återkomst till dem som var redo att ta emot honom, inte med palmblad i händerna utan med evangeliets ljus inom sig. Han använde metaforen av tända och brinnande lampor, med extra olja som bränsle till lågan, för att beskriva villigheten att leva på hans sätt, ta emot hans sanningar och dela hans ljus.
Ni känner till berättelsen. De tio jungfrurna representerar kyrkans medlemmar och brudgummen representerar Jesus Kristus.
De tio jungfrurna tog sina lampor och ”gick ut för att möta brudgummen”.28 Fem var visa, förberedda med olja i sina lampor och lite extra, och fem var oförståndiga, med släckta lampor utan extra olja. När kallet kom att ”Brudgummen är här! Gå ut och möt honom!”29 var de fem som var ”visa och [hade] tagit emot sanningen samt tagit den Helige Anden till sin vägledare”30 redo för ”[sin] kung och [sin] lagstiftare”31 för att ”hans härlighet ska vara över dem”.32 De andra fem försökte desperat hitta olja. Men det var för sent. Processionen fortsatte utan dem. När de knackade på och vädjade om att få komma in svarade Herren: ”Jag känner er inte.”33
Hur skulle det kännas om han sa till oss: ”Jag känner er inte!”
Liksom de tio jungfrurna har vi lampor. Men har vi olja? Jag är rädd att det finns de som bara förlitar sig på väldigt lite olja, alltför upptagna med världens påtryckningar för att förbereda sig ordentligt. Olja kommer av att tro och handla enligt profetior och levande profeters ord, särskilt president Nelsons, hans rådgivares och de tolv apostlarnas ord. Olja fyller våra själar när vi hör och känner den Helige Anden och handlar enligt den gudomliga vägledningen. Olja flödar in i våra hjärtan när våra val visar att vi älskar Herren och att vi älskar det han älskar. Olja kommer från omvändelse och från att söka läkning genom Jesu Kristi försoning.
Om någon av er söker efter något att fylla en ”bucket list” – en lista med livsmål – med, så fyll den med det här: olja i form av Jesu Kristi levande vatten34 som representerar hans liv och lärdomar. Att besöka en avlägsen plats eller ett imponerande evenemang kommer däremot aldrig att fylla din själ; att leva efter den lära som Jesus Kristus undervisar om gör det. Jag gav exempel tidigare: ta till er profetior och profetiska lärdomar, handla enligt den Helige Andens maningar, bli en sann lärjunge och sök den helande kraften i vår Herres försoning. Den listan tar er till en plats dit ni vill komma – tillbaka till er Fader i himlen.
Den där palmsöndagen i Takoradi var en mycket speciell upplevelse för mig eftersom jag delade den med en trofast församling bröder och systrar. Så har det varit på kontinenter och öar runt om i världen. Mitt hjärta och min själ längtar, liksom ert, efter att ropa: ”Hosianna till den allrahögste Guden.”35
Även om vi inte står vid Jerusalems portar i dag med palmer i händerna kommer tiden, som det profeterats i Uppenbarelseboken, då ”en stor skara som ingen [kan] räkna, av alla folk och stammar och länder och språk [står] inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer”.36
Jag ger er min välsignelse som en Jesu Kristi apostel att ni flitigt ska sträva efter att leva rättfärdigt och vara bland dem som med palmblad i händerna hyllar Guds Son, allas vår store Återlösare. I Jesu Kristi namn, amen.