Din patriarkaliska välsignelse – inspirerad vägledning från din himmelske Fader
Min patriarkaliska välsignelse hjälpte mig att förstå min eviga identitet – vem jag egentligen var och vem jag kunde bli.
Jag uppfostrades av underbara föräldrar som älskade och trofast undervisade oss, sina barn, om evangeliet. Tråkigt nog hade mina älskade föräldrar problem i sitt äktenskap i flera år. Jag var ett primärbarn när jag fick veta att de troligen skulle skilja sig en dag och att mina syskon och jag skulle behöva bestämma vilken förälder vi ville bo med. Till följd av det hade jag väldigt mycket ångest under flera år; men en gåva från min himmelske Fader ändrade i slutändan allt för mig – min patriarkaliska välsignelse.
När jag var elva år och alltmer orolig över mina föräldrars relation önskade jag hett att få min patriarkaliska välsignelse. Jag visste att min himmelske Fader kände mig fullständigt och kände till mina specifika omständigheter. Och jag visste också att jag skulle få vägledning av honom. Direkt efter min tolfte födelsedag fick jag min patriarkaliska välsignelse. Det var för mer än ett halvt sekel sedan, men jag minns tydligt detaljerna kring den heliga upplevelsen.
Tacksamt nog har vi fått inspirerad vägledning om patriarkaliska välsignelser i kyrkans handbok, Allmän handbok:
”Varje värdig, döpt medlem har rätt att få en patriarkalisk välsignelse som ger inspirerad ledning från vår himmelske Fader.”
Medlemmen bör vara ”tillräckligt mogen för att förstå välsignelsens innebörd och dess heliga natur” och ”förstå evangeliets grundläggande lära”.
”Helst ska medlemmen vara ung nog så att många viktiga beslut i livet fortfarande ligger framför honom eller henne … Prästadömsledare ska inte ange en minimiålder för mottagande av patriarkalisk välsignelse …
Varje patriarkalisk välsignelse är helig, konfidentiell och personlig …
En person som tar emot en patriarkalisk välsignelse ska bevara dess ord, begrunda dem och leva så att han eller hon är värdig att ta emot de utlovade välsignelserna i detta liv och i evigheten.”1
Vår älskade president Russell M. Nelson har vid upprepade tillfällen undervisat om vikten av en patriarkalisk välsignelse,2 att den ger varje mottagare ”ett tillkännagivande om släktlinje till Abraham, Isak och Jakob”3 och att varje välsignelse ”är personliga skrifter för dig”.4
Min patriarkaliska välsignelse var oerhört viktig för mig när jag var ung av flera anledningar. För det första hjälpte min patriarkaliska välsignelse mig, genom den Helige Andens kraft, att förstå min eviga identitet – vem jag egentligen var och vem jag kunde bli. Den hjälpte mig att förstå, som president Nelson har undervisat om, att jag var ”en Guds son”, ett ”förbundets barn” och en ”Jesu Kristi lärjunge”.5 Jag visste att jag var känd och älskad av min himmelske Fader och min Frälsare och att de var personligt engagerade i mitt liv. Det hjälpte mig att ha en önskan att komma närmare dem och öka min tro på och tillit till dem.
En kär vän som blev medlem i kyrkan som ung vuxen berättade: ”När patriarken lade sina händer på mitt huvud och uttalade mitt namn förändrades allt … inte bara just då utan i resten av mitt liv. Jag kände genast – genom den kraft varmed han talade – att jag var innerligt och djupt känd. De ord han talade genomträngde hela min varelse. Jag visste att min himmelske Fader kände mig, utan och innan.”
Att veta vem jag egentligen var hjälpte mig att förstå och ha en önskan att göra det Gud förväntade sig av mig.6
Det här fick mig att studera de förbund jag hade ingått och de utlovade välsignelserna i Guds förbund med Abraham.7 Det gav mig ett evigt perspektiv som inspirerade mig att mer fullständigt hålla mina förbund.
Jag studerade min patriarkaliska välsignelse regelbundet och som ungdom ofta dagligen, vilket hjälpte mig att känna det tröstande, vägledande inflytandet från den Helige Anden som hjälpte mig att minska min ångest när jag följde hans maningar. Detta ökade min önskan att aktivt inbjuda ljus, sanning och den Helige Anden genom att studera mina skrifter och be dagligen, och försöka studera och följa lärdomarna från Guds profeter och apostlar mer flitigt. Min patriarkaliska välsignelse hjälpte mig också att vilja vara mer undergiven min himmelske Faders vilja, och den inriktningen hjälpte mig att känna stor glädje, trots mina personliga omständigheter.8
Jag fick andlig styrka varje gång jag studerade min patriarkaliska välsignelse. När mina föräldrar slutligen skilde sig, hade min patriarkaliska välsignelse – som president Thomas S. Monson lärde – blivit en ”dyrbar och oskattbar personlig gåva” för mig, till och med ”en personlig Liahona”.9
Snälla, missförstå mig inte. Jag var inte perfekt. Jag gjorde alla möjliga misstag. Min eviga kamrat kan bekräfta att jag fortfarande gör det. Men min patriarkaliska välsignelse hjälpte mig och fortsätter att hjälpa mig att få en önskan om att göra bättre och bli bättre.10 Genom att ofta studera min patriarkaliska välsignelse ökade min önskan att motstå frestelse. Detta hjälpte mig att få viljan och modet att omvända mig, och omvändelse blev alltmer en glädjefylld process.
Det var livsviktigt för mig att få min patriarkaliska välsignelse medan jag var ung och mitt vittnesbörd fortfarande spirade. Och jag är evigt tacksam för att mina föräldrar och min biskop förstod att min önskan var tecken på att jag var redo.
När jag var tolv år var världen mycket mindre förvirrande och distraherande än vad dagens värld är. President Nelson har beskrivit den här tiden som ”en mycket komplicerad del av världshistorien”, en värld som är ”av synd genomdränkt” och ”egocentrisk”.11 Tack och lov är dagens ungdomar mycket mognare än vad jag var som 12-åring, och de har också oerhört viktiga beslut att fatta medan de är unga! De behöver också veta vilka de egentligen är och att Gud älskar dem och är fullt medveten om dem!
Alla vill inte ha sin patriarkaliska välsignelse när jag ville ha den. Men jag ber att medlemmar som ännu inte har fått sin patriarkaliska välsignelse ska be om att få veta när de är redo. Jag lovar att om du förbereder dig andligen, så kommer din upplevelse, precis som min, att bli helig för dig. Jag ber också att de som redan har fått sin patriarkaliska välsignelse ska studera den och uppskatta den. Genom att värdesätta min patriarkaliska välsignelse medan jag var ung blev jag välsignad med mod när jag var missmodig, tröst när jag var rädd, frid när jag kände oro, hopp när jag kände hopplöshet och glädje när jag behövde det som mest. Min patriarkaliska välsignelse hjälpte mig att öka min tro på och tillit till min himmelske Fader och min Frälsare. Den ökade också min kärlek till dem – och det gör den fortfarande.12
Jag vittnar om att patriarkaliska välsignelser verkligen ger oss inspirerad vägledning från vår himmelske Fader. Jag bär mitt vittnesbörd om att vår Fader i himlen och hans Son – vår Frälsare, Jesus Kristus – verkligen lever, känner oss, älskar oss och vill välsigna oss. Jag vet också med säkerhet att president Russell M. Nelson är Guds profet på jorden i dag. I Jesu Kristi namn, amen.