KOM LYSSNA TILL EN PROFETS RÖST
Budskap från en etikett
National Gallery i London är ett av de finaste konstmuseerna i världen. Vid ett besök på museet blev jag förvånad över att få se magnifika porträtt- och landskapsmålningar utan någon uppgift om vem som hade målat dem. Sedan såg jag följande förklaring: ”Upplysningar om vem som målat tavlorna påverkar ofta … vår uppfattning om dem. Men här har etiketterna medvetet gjorts mindre viktiga i förhoppningen att besökarna ska läsa vad som står på dem först efter det att de själva bedömt varje verk.”
I likhet med etiketter på målningar är somliga människor ofta vilseledande. Det finns sådana som inte ser ut att ha någon talang. En välbekant etikett är den som sattes under en målning av Abraham Lincoln som pojke, där han står framför sitt oansenliga barndomshem – en enkel timmerstuga. Det stod: ”Usel bostad, usla kläder, usel mat.” Det som inte stod var pojkens verkliga etikett: ”Bestämd till odödlig ära.”
Som en poet skrev:
Vem vet vad en pojke är värd,
vi måste se tiden an;
men han som till krönet har nått,
var pojke först, sen man.
Pojken Samuel måste ha sett ut som vilken annan pojke som helst i hans ålder, när han hjälpte Eli inför Herren i templet. När Samuel hade lagt sig för att sova och hörde Herrens röst ropa på honom, trodde Samuel felaktigt att det var den ålderstigne Eli som ropade, och han svarade: ”Här är jag.” (1 Sam 3:4) Men efter det att Eli hade hört vad pojken hade att säga och talat om att det kom från Herren, följde Samuel Elis råd och då Herren ropade på honom sade han de oförglömliga orden: ”Tala, din tjänare hör.” (1 Sam 3:10) Det står sedan att ”Samuel växte upp, och Herren var med honom …
Hela Israel, från Dan ända till Beer-Sheba, förstod att Samuel var betrodd att vara en Herrens profet.” (1 Sam 3:19–20)
Redan som pojke fann man Jesus i templet, ”där han satt mitt bland lärarna”, och de lyssnade på honom och ställde frågor till honom.
”Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav.” (Luk 2:46–47; se JST Luke 2:46.) Lärarna i templet satte kanske etiketten ”intelligent” på pojken, men säkert inte etiketten ”Guds son och människosläktets framtida Återlösare”.
Orden på ett ödmjukt hjärtas etikett är: ”Herre, här är jag.” Så var det för pojken Samuel och så var det för Jesus. Må det också alltid vara den etikett som identifierar var och en av oss.
En omarbetning av ”Etiketter”, Liahona, sep 2000, s 2–7.