VÄNNER EMELLAN
Det gudomliga ljuset
”Du skall så leva tillsammans i kärlek.” (L&F 42:45)
Jag älskar Primärs sånger och psalmer. När jag var liten var ”The Light Divine” [Det gudomliga ljuset] ( Hymns , nr 305) en av mina favoritpsalmer, för den påminde mig om att Gud gav oss denna vackra värld. Jag tyckte också om ”När Jesus gick bland oss” ( Barnens sångbok , s 35) för den fick mig att tänka på hur underbart det skulle vara att få vara i hans famn.
Jag kan inte minnas någon tid när jag inte hade ett vittnesbörd. Jag har alltid vetat att jag är ett Guds barn. Kunskapen om den sanningen ändrar den uppfattning du har om dig själv och vad du gör.
En anledning till att jag kunde känna min himmelske Faders kärlek var säkert för att det fanns så mycket kärlek i mitt hem. Jag växte upp på en bondgård och tillbringade barndomen med att bygga trädkojor och spela baseball ute på fälten med mina kusiner. De var som mina syskon för vi bodde alla på samma väg. Vi bodde, arbetade och lekte tillsammans.
Min pappa var en fridsstiftare. Han visste vad som var viktigt och gjorde ingen stor affär av sådant som inte hade så stor betydelse. Han var vis och rådde mina bröder och mig att tänka över våra beslut. Han sade alltid: ”Jag älskar dig, du är en bra människa, och jag vet att du kommer att göra det som är rätt.”
Mina första minnen av min far är när han studerade skrifterna. Varje dag gick han upp före gryningen för att sätta på vattenspridarna på fälten och sedan kom han tillbaka in för att läsa skrifterna. Jag älskade att sitta tillsammans med honom i hans arbetsrum och titta i bilderböcker eller rita. Än i dag tycker jag om att gå upp tidigt för att studera skrifterna, som han gjorde.
Jag var alltid tillsammans med min mamma. Jag lärde mig att laga mat när jag var åtta och att sy när jag var nio. Jag tyckte om det för att hon tyckte om det. Vi sjöng primärsånger medan vi arbetade tillsammans och hon sade alltid att arbetet i hemmet skapar lycka.
Mamma lärde mig också att bry mig om andra. Första dagen på lekskolan följde hon med mig till min klass, pekade på läraren och sade: ”Titta! Du är i fröken Merrills klass. Din bror Rick var i hennes klass förra året. Hon är en jättesnäll lärare.” Det gjorde att jag inte var så nervös. Sedan såg mamma en annan liten flicka som grät med ansiktet begravet i sina armar. Mamma viskade: ”Gå dit och bli hennes vän.” Det gjorde jag. När den lilla flickan hade slutat gråta märkte jag att mamma hade gått. Men jag var inte nervös längre.
Mamma lärde mig att ha tro. Hon sade alltid: ”Var försiktig med vad du ber om, för vår himmelske Fader kommer att besvara din bön.”
Jag brukade ha ett halsband med ett senapsfrö i en berlock som påminde mig om att ha tro. Innan jag åkte iväg för att börja på högskolan gav jag det till min mamma och sade att hon var det största exemplet på tro för mig.
Du kan också ha stor tro. Du föddes med Kristi ljus inom dig och du kan vara ett ljus för din familj även om de inte har samma tro som du. Jag vet detta därför att min mamma uppfostrades av föräldrar som sällan gick till kyrkan när hon var liten. Hon var den som ville gå till Primär. Hon var den som ville döpas. Hon var äldst och tog med sina småsyskon till kyrkan. Senare följde hennes föräldrar hennes exempel. Oavsett hur din familj är så kan du vara ett ljus för dem och ge dem lycka.
När du försöker följa din himmelske Fader så överger han dig inte. Han hjälper dig. Ta dig tid att tänka på din himmelske Fader för dig själv, även i ditt eget rum. Be till honom. Lär dig orden till vackra primärsånger och tänk på dem. Orden ger dig hopp, tröst och vägledning.